Kortbetalning och
streckkodsavläsning

Idag vill handlare att kunderna helst ska betala med kort, eftersom risken för rån blir betydligt lägre om kontanthanteringen minskar. Vi rör oss mot det ”kontantlösa samhället”. Men för inte så länge sedan fnyste folk åt kortbetalning i butik. Ändå insåg handeln att det här skulle bli framtidens betalningssätt. Det var på 1980-talet som frågan började diskuteras på allvar inom ICA.

DEN NYA TEKNIKEN

I mitten av 1980-talet fanns omkring 3 800 ICA-butiker i Sverige. De hade sammantaget runt en miljon kundbesök varje dag. I samtliga landets kommuner fanns minst en ICA-butik och ICA svarade för 70 procent av glesbygdens butiksservice. Ett viktigt mål för ICA-rörelsen var att även i fortsättningen kunna ge en bra närservice, och för att upprätthålla den ambitionen ville man börja använda sig av datorer i stor skala. Butikerna befann sig på tröskeln till den tekniska revolution som en datorisering innebar.

Målet med datoriseringen var att förbättra såväl för kunderna som för personalen. Butikerna skulle lättare kunna anpassas till nya vanor hos konsumenterna och till förändringar i omvärlden. Med hjälp av datorerna var det också möjligt för butikerna att sänka sina omkostnader.

KORTBETALNING OCH PRISINFORMATION

Under ICA AB:s bolagsstämma 1985 diskuterades frågan om hur bra betallösningar för betal- och kreditkortsinnehavare skulle skapas. Hanteringstiden fick inte överstiga checkbetalningens men helst skulle det gå lika fort att betala med kort som med kontanter. Viktigt var att kunderna snabbt skulle kunna passera kassalinjen och inte bli irriterade av lång väntan. Korthanteringen fick inte bidra till onödig köbildning i kassan.

Även prisinformationen till kunderna diskuterades på stämman – fortfarande märktes varenda vara med prislapp. Konsumentverket och handeln var vid den här tiden överens om att genomföra undersökningar och tester för att få reda på hur prisinformationen i butikerna bäst skulle se ut framöver. Läsningen av streckkoder i kassorna höll på att slå igenom och prislapparna skulle därmed bli överflödiga. Då den framtida metoden för prisinformation ännu var oklar behölls prislapparna också av de handlare som installerade datoriserade kassor med möjligheter till streckkodsavläsning och kortbetalning.

En god prisinformation var en viktig konkurrensfaktor. ”Kunderna skall alltid känna att det är ordning och reda och att de alltid kan få klara besked om vilka priser som gäller”, menade Frans-Henrik Schartau, dåvarande vd för ICA AB. De nya tekniska hjälpmedlen skulle ge möjligheter att förbättra den informationen.

”Vi är övertygade om att vi ska kunna ge konsumenterna så bra prisinformation att ingen ska behöva sakna prislappen på varan”, sa Frans-Henrik Schartau i sitt tal på ICA AB:s bolagsstämma 1985. ”Det kommer säkert att finnas åtskilliga som föredrar att som en extra service behålla prislapparna på varorna. Vi ska komma ihåg att datakassan innebär många fördelar vid sidan av att prismärkningen kan tas bort.”

Han konstaterade sedan att ett slopande av prismärkningen skulle betyda kraftigt reducerade kostnader för ICA-rörelsen. Om all varuprismärkning omgående togs bort beräknades omkring en miljard kronor kunna sparas in.

DAGENS ICA

Idag är prislapparna utbytta mot streckkoder och prisinformationen ges i regel på hyllplanet där varan är placerad. I vissa butiker får kunderna själva scanna varorna. Det går nästan fortare att betala med kort än med kontanter. Den tveksamhet som vid 1980-talets mitt rådde gentemot ett datoriserat betalningssystem har avlösts av tilltro till ett samhälle där tid kan sparas med hjälp av tekniken.

Fast frågan är: Betalar någon fortfarande med check?