ICAnder och MonICA
som ICA-lanserare

Även om Icander och Monica blivit som mest kända i sina 1970-talsupplagor hade båda figurerna faktiskt en tidigare karriär vars grund var ICAs begynnande förlagsverksamhet under 1940-talet.

Mellan 1941 och 1953 var serien ”Varför är Icander så glad?” ett återkommande inslag i ICA-tidningen, ICA-företagens tidning för handlare och anställda, senare omdöpt till Praktiskt Butiksarbete. Även Monica tjänstgjorde under denna tid som seriefigur men i den betydligt mer spridda och till konsumenterna riktade ICA-kuriren.

När ICA-tidningen skapades var syftet att finna ett organ för rationalisering av detaljhandeln samtidigt som detta skulle bidra till att höja yrkeskunnigheten inom biträdeskåren. Icanderserien blev i detta sammanhang ett viktigt bidrag. I ett PM från 1938 författat av Hakon Swenson, Erik Nygren, Olof Henell och Sten Nyström beskrevs serien på följande sätt:

[T]ecknad serie av [sic!] ambitiös ung man, som tar upp än det ena än det andra problemet i affärsskötsel. Serien kan ha titeln: Varför är Icander så glad? – ett exempel: Icander finner i en vrå i källaren ett parti konserver. Sommaren är oroväckande nära. Det gäller att sälja dem kvickt. Han ordnar en fönsterskyltning, en inneskyltning, föreslår kunderna att köpa av konserverna. På tre dagar säljer han ut partiet. Firman undviker förlust, – ”Därför är Icander så glad.”

SUPERBITRÄDET

Denna beskrivning blev också signifikativ för det ambitiösa ”superbiträdet” Icander. Inga problem var för stora eller för svåra för att få en rationell och förnuftig lösning, vare sig det gällde att ordna bättre rutiner för varuhanteringen, bättre kundservice eller att förbättra medarbetarnas skötsamhet. Icanders ambitionsnivå var så hög att han under sin fyra månaders inkallelse till det militära frivilligt lät uppsöka en ICAansluten lanthandel, så att han ideellt kunde arbeta permissionskvällar och helger. Icander skulle med andra ord symbolisera, för den tiden, önskvärda egenskaper som plikttrohet, kunnighet, vakenhet och framåtanda.

MONICA MED LEKKAMRATER

På samma sätt som Icanderserien korresponderade med ICA-tidningens innehåll, var till en början serien om ”MON-ICA” en spegel av ICAkurirens budskap. Handlingen kretsade kring en liten flicka vars främsta syfte var att göra reklam för ICA-namnet. Något som fick till följd att första årgångens Monicaserie fullständigt frossade i fyndiga ordlekar som alla anspelade på ICA. Dessutom namngavs Monicas lekkamrater, ”HAKON”, ”SVENNE”, ”NISSE” och ”EOL”, som synes efter de fyra inköpscentralerna. Poängen i nummer två löd exempelvis: ”Jag är så glad att få leka med er. För det är nog så, att ICA-barn leka bäst”. Denna begränsning i teman gjorde att handlingen snart allt mer koncentrerades runt Monicas ganska harmlösa lekar och upptåg. Dessutom förseddes hon med en lillebror, som naturligtvis fick namnet ”MICAEL”.

Serien tecknades mellan 1942 och 1945 av Bertil Almqvist, mest känd som skaparen av ”Barna Hedenhös” och den berömda blå-gula tigern med devisen ”En svensk tiger” som syntes flitigt under krigsåren. ”Varför är Icander så glad?” författades av ICA Förlagets vd Gösta Ekholm och illustrationerna utfördes, under de första åren av Sten Rinaldo. Efter Rinaldo var ett flertal tecknare inblandade, men ingen av dessa lyckades tangera dennes fantastiska känsla för det dramatiska i det dagliga butiksarbetet. Med enkla, men samtidigt distinkta teckningar återgav han perfekt atmosfären i den moderna butiken precis innan självbetjäningens genombrott.