1938-1965: Innan butikerna hette ICA
Bildandet av
ICA
Bildandet av Inköpscentralernas AB ICA 1939 och ICA Förbundet 1940 medförde att det egentliga ICA skapades. Samarbetet kom till stånd mellan fyra aktörer som hade olika förutsättningar, men också olika motiv till samverkan.
TVÅ OLIKA BAKGRUNDER
Två av bolagen, Hakonbolaget och AB Speceristernas Varuinköp, förkortat SV, hade sedan 1917 respektive 1922 arbetat efter principen handlarägda grossistbolag, dock med olika organisationsformer. Efter några besvärliga år i initialskedet – som mer yttrade sig i ett kompakt motstånd från befintliga aktörer i form av grosshandlare – än ekonomiskt, visade sig snart de båda bolagens affärsidé vara en succé.
De andra två bolagen, Eol och Nordsvenska Köpmanna AB, hade ombildats från traditionella grossistbolag respektive importbolag så sent som 1938, med det gemensamma ICA-samarbetet som mål samt de förstnämndas idé om detaljisten som ägare som inspirationskälla. I båda fallen ingick också representanter från Hakonbolaget och SV som stiftare.
REGIONALA INKÖPSCENTRALER
Utvecklingen följde de linjer Hakonbolagets vd och grundare Hakon Swenson börjat skissa på redan under 1920-talet gällande handlarsamverkan som sträckte sig över hela landet. Emellertid ansåg han, av bland annat ekonomiska skäl, att detta borde organiseras utifrån regionalt fristående inköpscentraler och inte ett enda gemensamt bolag. År 1940 avgav Hakon följande beskrivning i ett brev till Handelsminister Fritiof Domö:
Jag hade nämligen länge närt tanken på att få till stånd en sådan närmare samverkan mellan de båda leden inom varudistributionen engross- och detaljhandeln. Den konsumentkooperativa rörelsen bygger ju på en sådan princip, och det finns icke något som helst skäl för att icke även inom enskild företagsamhet ett dylikt system skall kunna genomföras och giva goda resultat.
Efter flera och ingående diskussioner med SV:s blivande vd J. Rudolf Liwendahl riktade de gemensamt blickarna mot grossistföretaget Ekström & Lefflers i Göteborg, som ansågs utgöra den perfekta grunden för en inköpscentral i västra Sverige. På samma sätt blev Importföretaget K.J. Karlsson i Östersund en bas för norra Sverige.
VARFÖR BILDADES ICA?
Man kan då fråga sig vilka fördelar de olika aktörerna såg i bildandet av Inköpscentralernas AB ICA och ICA Förbundet.
Rent generellt ansågs fördelarna ligga i att man genom de gemensamma organen fick en överbyggnad, som Liwendahl uttryckte det, eller med Swensons ord: en plattform för samarbete. Häri kunde frågor som berörde gemensamma angelägenheter på det ekonomiska såväl som det organisatoriska området samordnas.
FÖRBUNDET OCH BOLAGETS ROLLER
Inköpscentralernas AB ICA skulle vara ett rent ekonomiskt företag som hade till uppgift att ”i viss utsträckning” utföra gemensamma inköp och affärstransaktioner samt samordna, planlägga och bedriva den framväxande och allt mer kostnadskrävande reklamverksamheten. ICA Förbundet skulle vara en ideell förening som agerade som en intresseorganisation för svensk speceri- och livsmedelshandel. Exempelvis kunde medlemskap och utbyte med framväxande internationella organisationer skötas denna väg.
Åtgärderna var således avsedda att anpassa verksamheten till den samhälleliga utvecklingen och en föränderlig omvärld. Intryck från ett flertal studieresor hade gjort aktörerna uppmärksamma på vad som komma skulle. Ett annat exempel på detta var att man genom samarbetsbasen kunde främja utvecklingen av butikskulturen, dels genom att ge ekonomiskt stöd åt köpmän vid ny- och ombyggnader av affärer, dels genom att öka yrkeskunnandet hos både handlare och biträden.