Tillbakablick på
framtiden

ICA har alltid tyckt om att titta i kristallkulan för att få en glimt vad som ska hända med livsmedelsbranschen i framtiden. Vid 50-årsjubileet 1967 spanades det om hur det skulle se ut 1992, och 1987 spånades det om hur ICA skulle se ut år 2000. Men hur blev det?

ICA fyllde 100 år 2017.

Motiv-ID: masma51014_superhigh

Fotograf: Maskot

Bildtext: ICA fyllde 100 år 2017.

Vi är så pass stora att vi har förmågan att både påverka och driva utvecklingen, och för att göra det måste vi veta vart vi vill, säger Malin Eriksson som sedan 2008 arbetat som trendspanare på ICA.

Hon är också en av många som står bakom rapporten 100 år och framåt – Maten & Framtiden, där man bland annat tittar på fem olika scenarier för hur världen ser ut 2040 och hur det påverkar vad och hur vi äter. I vanliga fall gör man strategiska planer som blickar drygt ett par år framåt i tiden, men inför 100-årsjubileet togs alltså ett grepp om flera framtida decennier.

– Är det någon gång vi ska vara riktigt ambitiösa så är det när vi fyller hundra, säger Malin.

– Att tänka i scenarier är viktigt för att se möjligheter i god tid och för att öppna upp ett tankesätt om framtiden.

Det finns vissa likheter mellan framtidsspaningarna från 1967 och 1987 och den från 2017 – de har alla tydliga spår av sin samtid i sig. 1967 sågs datorerna vara en lösning på allt, 1987 framställs datorer och automatisering som något som dessutom kan komma att konkurrera med mänsklig personal på arbetsmarknaden. 2017 års spaning om framtiden präglas av miljö- och hållbarhetstänk.

– Väldigt få kan komma med framtidsspaningar om något helt banbrytande, något som inte utgår från tendenser som man ser i sin samtid. Någon rättvisande spåkula finns inte, säger Malin. Och ska man fingranska spaningarna från 1967 och 1987 så missar de faktiskt två saker som har blivit ganska dominerande för ICA och hela livsmedelsbranschen i dag: egna märkesvaror och ekologiska produkter.

– 1967 fanns det förstås en medvetenhet bland vissa om att man kunde producera mer miljövänligt, men för de allra flesta var det inte i fokus – i stället rådde en anda där allt var möjligt, säger Malin.