STRATEGIBYTE
– från kvantitet till kvalitet

När kriget led mot sitt slut höjdes allt fler röster mot den ineffektiva varudistributionen i Sverige. Företrädare för regering, akademi, fackföreningsrörelse och tillverkningsindustri hävdade att det svenska distributionsväsendet var föråldrat.

Handeln, menade vissa, hade inte lyckats utnyttja de möjligheter till rationalisering som stod till buds. Andra framhöll att både partihandelns och detaljhandelns struktur var gammalmodig, med alltför många, alltför små och alltför ineffektiva enheter.

Strategiskifte

Samtidigt som den offentliga debatten om distributionen blossade upp, och till viss del kanske beroende av den, genomgick Hakonbolaget ett tydligt strategiskifte. Man övergav den tillväxtstrategi som karaktäriserat 1930-talet och krigsåren, då Hakonbolaget expanderade både i termer av antalet avdelningskontor och i antalet anslutna handlare. Istället kom man att inrikta sig på att öka kvaliteten på den befintliga verksamheten och på befintliga kundrelationer.

Hakonsgiven var ett tydligt uttryck för det senare: med den övergick Hakonbolaget från att försöka skaffa fler kunder till att försöka öka försäljningen till de kunder man redan hade. Till viss del försökte man också att bli av med kunder som uppvisade alltför blygsamma årsinköp, även om dessa ansträngningar i praktiken aldrig blev särskilt omfattande.

Högre omsättning med samma antal

Den nya inriktningen avspeglas i utvecklingen av företagets omsättning, antalet avdelningskontor och antalet anslutna handlare (se diagram). Under perioden 1930-1947 motsvarades Hakonbolagets ökande omsättning av en kraftig tillväxt i såväl antalet anslutna handlare som antalet avdelningskontor. Omsättningen fortsatte att öka under 1950-talet, medan antalet anslutna handlare och antalet kontor först stabiliserades för att sedan minska något mot slutet av decenniet.

Inre effektivitet

Av bilden kan man förstå att den strategisvängning som skedde på kundsidan hade en motsvarighet även internt inom företaget. Under åren direkt efter kriget, parallellt med Hakonsgiven och den offentliga debatten om handelns effektivitet, tog Hakonbolaget de första stegen mot en modern partihandelsverksamhet genom försöken att förbättra sin ”inre effektivitet.”

Organisationsavdelningen utförde arbets- och tidsstudier på avdelningskontoren, utbildade lagerförmän i nya arbetsmetoder, tog fram nya redskap och hjälpmedel som skulle underlätta arbetet. Dessa ansträngningar kom under 1950- talet att ligga till grund för skapandet av Hakonbolagets första enplanslager och de distributionscentraler som sedan byggdes under 1960-talet.