Personkulten kring
Hakon Swenson

Det är inte ovanligt att stora och lyckade företagsbyggen förknippas med säregna och ofta mytiska grundargestalter. En Kamprad, en Sandrew eller en Ericsson har fått inkarnera rollen både som innovatören, ledaren och förebilden, vars personliga egenskaper till och med avympar sig på hela företagskulturen. Inom ICA är denna person Hakon Swenson, grundare av AB Hakon Swenson (kallat Hakonbolaget) och förespråkaren för den idé som ligger till grund för ICAs utveckling.

MANNEN OCH GÄRNINGEN

Ofta uppstår en ren personkult kring dessa människor, vars styrka naturligtvis växlar i takt med tidsanda, politiska strömningar och företagsideologier. Kulmen på personkulten runt Hakon Swenson kan sägas ligga i den hyllningsbok, Samlande gärning som tillägnades denne i samband med 70-årsdagen 1953. Handlaren och bygdeforskaren Nathan Hedin söker där i en hyllningsartikel med den pompösa titeln, Mannen och gärningen, Hakonbolagets framgång i människan Hakon Swenson:

Hans ljusa livssyn, hans varma medkänsla med alla som har det svårt, hans förmåga att minnas alla människor han mött, hans naturligt vänliga sätt att behandla alla lika, hans trofasthet i vänskap – allt detta bottnar ytterst i hans levande människointresse. Och här har vi slutligen och sist att söka förklaringen till både populariteten och framgångarna.

FRÄLSARGESTALT

Både Hakon själv och bolaget hade tidigare mottagit hyllningar, vilket åtskilliga gratulationsadresser och jubileumsdiplom vittnar om. Gamle vännen Sydney Holm gav i Svensk specerihandelstidning från 1933 en beskrivning, anspelad på Kyrkoherdesonen Hakon, som antar rent religiösa former:

Hans personlighet – den ligger ju i så hög grad i hans verk. I det är han överallt med hela sitt jag. [—] Ingen har gått ifrån ett förtroligt samtal med honom utan att känna värmen av hans hängivenhet för sin sak och finheten i hans uppfattning. När man lämnat honom efter ett sådant samtal, är det som komme man från en god predikan, man känner sig lyftad, man har återvunnit tron på sig själv.

HÖVDING OCH JARL

Samma år, d.v.s. i samband med Hakon Swensons 50-årsdag karaktäriseras han av Hilding Ståhlbrandt, disponent på Mazetti chokladfabrik, på ett språk som kanske känns främmande idag men inte alls var ovanligt i 30-talets retorik:

Liksom våra förfäder i brytningstider frivilligt ställde sig under hövdingar, jarlar, karlakarlar, så ropar vår tid efter män, ledare, personligheter med tankens klarhet och viljans fasthet och styrka, efter pionjärer och banbrytare som våga riskera allt för det som de gripits av och tro på.

”DIKTATOR”

Nils-Erik Wirsäll ger (i ett manuskript till det som i något kortad version blev Den omöjliga idén, 1988) omdömet att ”Hakons utstrålning var stark. Hur annars kunde han få en tusenhövdad köpmannaskara att andäktigt lyssna i 1-2 timmar? Köpmän som har så svårt att sitta still...”. Men, menar Wirsäll, han var en ”diktator” som inte gillade att bli emotsagd. Även de andra tre ursprungliga ICA-direktörerna betitlade ibland i korrespondens, inte utan ironi, Hakon Swenson, som ”den store”. I botten fanns nog en beundran inför den fantastiska framgång Swenson uppnått.

SAMMA NAMN SOM BOLAGET

Att bolaget och personen bar samma namn är naturligtvis en viktig orsak till att en personkult utvecklas. Själv uppfattade Hakon Swenson valet som något pretentiöst. Sonen Carl-Hakon menar också att detta egentligen var mot hans egen önskan. Det var i stället köpmännen som ville att företaget skulle inneha ett personnamn, eftersom man var trött på det myckna ”u.p.a.- andet i de företag som tidigare framträtt”. Det nya företaget borde därför uppträda med personligt ansvar.

Slutligen bör tilläggas att man först kan tala om en riktig personkult, då inte bara vänner utan även fiender visar respekt inför personen ifråga. Således har Hakon Swenson även hyllats av den legendariske KF-chefen Albin Johansson vid 70-årsdagen.