Krigstider

När Sveriges viktigaste handelspartner Tyskland startar andra världskriget blir det svårt att driva butik. Ransoneringar, ockupationshot
och beredskapstjänst påverkar arbetet.

När Tyskland den 1 september 1939 invaderar Polen är andra världskriget ett faktum. Sverige lyckas hålla sig utanför det sex år långa kriget men oron för att bli ockuperade påverkar hela landet. Det svenska försvaret försöker snabbt mobilisera och 400 000 män kallas in till beredskapstjänst.

Att driva livsmedelskedja i krigstid är en balansakt. Landets invånare ska fortfarande försörjas med mat. Leveransgångar och butiker måste hållas i gång. Därför försöker till exempel SV i Stockholm rädda ett flertal handlare från beredskapstjänst och från att behöva stänga sina butiker genom intyg och korrespondens. Överklaganden rörande männen med ”unika kompetenser” når ibland hela vägen upp till konungen.

Mat och livsmedel ransoneras i Sverige under krigsåren och ICA, som fortfarande är i ett uppbyggnadsskede, drabbas hårt. Tilldelningen av produkter står i proportion till importbolagens tidigare handelsvolymer. Även det extra arbetet med att klippa och riva ransoneringskuponger är tider tidskrävande. Själva ransoneringarna slår till och med mot handlarna som personer. SVs vd John Rudolf Liwendahl begär i början av 1940-talet 30 liter bensin i veckan Han anför att han har tio minuters gångväg till spårvagnshållplatsen både hemma och vid kontoret och tappar dyrbar tid varje dag om han inte kan åka bil.

Sveriges långa relation med Tyskland laddar den nya krigssituationen extra. Landet är svenskens populäraste resmål och 80 procent av de svenska företagens export går hit. Hakonbolagets inköpsansvarige Harald Mörck besöker fortfarande i början av 40-talet Tyskland för att medverka på viktiga varumässor. Den senare vd:n skriver reseskildringar från Hamburg och berättar om vedergällning för bombandet av Coventry. Mörck räknar under den första kvällen av bombningar till hundratalet flygplan och anfall som fortsätter i ytterligare en dag.

På hemmaplan fördes de olika sidorna i svensk livsmedelsnäring närmare varandra – de fackliga organisationerna och handlarorganisationerna. Under det första världskriget hade varuspekulation förekommit, men sammanhållningen förhindrade nu allt sådant. Dessutom kom man överens om att under vissa dagar skänka tio procent av dagskassorna till Finlandshjälpen. En annan insats som ICA deltog i var de tre försvarslånen, där staten lånade pengar av svenska folket för att upprusta försvaret. Detta skedde bland annat på initiativ av köpmannen Oscar Kihlgren i Västerås, sedermera Hakonbolagets och ICAs styrelseordförande (1957–1976 respektive 1976–1977)•