Full fart
framåt

Historien om ICA är handlarnas och organisationens historia – även distributionens. Expansionen hos ICAs föregångare Hakonbolaget skedde i början genom övertagande
av existerande företag. Först kom avdelningskontoret i Gävle och snart också Karlstad. De nya inköpscentralerna behöll ofta både rutiner och personal medan den styrande organisationen växte i Västerås. I Stockholm startades SV under 1922, även de senare en del av ICA. De engagerade handlarna satsade i starten på en minimal lagerhållning då producenterna var tänkta att leverera direkt till butikerna.

Men en lastbil köptes in. Och om den var upptagen lämnades varorna till de små specialiserade Stockholmsbutikerna med cykel, dragkärra eller kälke. Den egna lagerhållningen visade sig vara den mest lönsamma och majoriteten av tekniska artiklar och fiskkonserver skickades från eget lager. Sortimentet växte och snart fick man lov att byta till ett större. I det gamla fängelset på Rådhusgränd placerades sirapsfatet i källaren, där fångarnas kedjor fortfarande hängde på väggarna.

När SV blev ett hot mot grossisterna pressade de producenterna att stänga företaget ute. Till exempel var tändstickskungen Ivar Kreuger en av dem som lurades tro att det inte skulle gynna affärerna att sälja till SV. Man fick inte tag i socker. Tändstickor fick importeras från Finland och socker från Tjeckoslovakien. Så småningom släpptes blockaderna och företaget kunde precis som Hakonbolaget i mellersta Sverige fortsätta att växa. Och det ökande antalet medlemmar skapade hela tiden bättre förutsättningar för lönsamma affärer. Man började med egen produktion av bland annat kaffe, och distributionen från lagret blev ännu viktigare. Hos Hakon påmindes handlarna effektivt i cirkulärskrivelser om fördelarna med att sköta inköpen där.