ICA Kulturen
Förlagets
julfester
Vid många arbetsplatser brukar en regelbundet återkommande personalfest spela en viktig roll för de anställdas inbördes kontakter och för den speciella anda som uppstår inom företaget. Ändå bevaras sällan handlingar från sådana tillställningar. Från ICA Förlaget finns dock ett par arkivvolymer rörande julfester från 1966–1994.
Dessa arkivistiska kvarlämningar utgörs huvudsakligen av sånghäften. Det äldsta är från 1966 och är utformat som ett nummer av ICA-kontakten. Häftet har skapats för en julfest, vid vilken ICA-kurirens och ICA-tidningens gemensamma 25-årsjubileum firades. ICA-tidningen ges en eloge ”för utvecklingen av den forna tidens människovänliga och servicesinnade specerihandlaren till en hänsynslöst rationell snabbköpsdåre.” Kuriren hyllas i sin tur för ”dess varma förespråkan för bättre rehabiliteringsmöjligheter för missbildade och vanvårdade hängpelargoner.”
SUPVISOR OCH KUPLETTER
Sångrepertoaren under 1960-talets slut bestod av enstaka visor till nubben, någon specialskriven ICA-sång samt en övervägande mängd vanliga slagdängor, utan inslag av alkoholromantik. Något förvånande är kanske att majoriteten av dessa består av refränger ur gamla Ernst Rolf-kupletter.
Kuplettrefrängerna blir färre med åren, men överlever ända in på 1980-talet. Dessutom diktades nya texter till Gerhards och Rolfs refränger – ICA-mässiga om än med något haltande versrytm … Följande tycks ha hört till de mer populära:
Bättre och bättre dag för dag, så ska det gå för vårt förlag.
Bara framgång året rymmer, strunt i marknaden och alla bekymmer. Om sen ställningen blir svag, då tar vi nya tag.
I-C-A Fö-ö-rla-a-g-e-t, det blir bättre och bättre dag för dag!
HYLLNINGSSÅNGER OCH SKÄMTVISOR
Allra mest diktades det 1984, då hyllningssånger skrevs till ICA-kuriren, Praktiskt Butiksarbete, ICA-skolan, Supermarket samt Hem & Fritid – en mäktig bedrift.
Annars inkom under 1970- och 1980-talen allt fler vanliga dryckes- och skämtvisor: Härjarvisan (av Hasse Alfredson) och anonyma mästerverk som En kall ruggig höst, Al Capone och Tanz auf Brännö Brücke, – bara för att nämna de främsta. Endast vid enstaka tillfällen tilläts emellertid de backanala inslagen ta överhanden i det årliga sånghäftet.
NYFIKEN JUL
Varje år har sånghäftena till förlagets julfester utformats efter ett visst tema. Detta gör att de även under 1970-talet hade en viss särprägel, när annars sånghäfteskulturen vid landets företag (i det att den präglades av stökig layout, oanständiga bilder och dryckesvisor) var mycket homogen.
Sånghäftets/julfestens tema varje år ger en god spegling av tidsandan. 1968 bar sånghäftet titeln ”Nyfiken jul”, med anspelning på filmen Nyfiken gul. 1970 års häfte var en parodi på tidskriften En rolig halvtimma. 1980 hölls Energisparfest, medan man följande år firade Dallas-fest, med ett sånghäfte präglat av persongalleriet från tv-serien. År 1982 gick naturligtvis firandet i u-båtens tecken, med kaviar och lax á la Russe på menyn …
FULA GUBBAR OCH BINGO-LOTTO
Till 1987 års julfest hade man fastnat för temat Fräcka Fredag, efter det vågade erotikmagasinet som samma år sändes i statstelevisionen. I sånghäftet ingår Magnus Ugglas Fula gubbar i oavkortad version. Två år senare, när temat var utbildning, fanns en obetalbar meny, eller rättare sagt en ”skolmatsedel” där rätterna ”Färdigbredd smörgås”, vilket visade sig vara en räkcanapé och ”Köttbit i deg” d.v.s. smördegsinbakad oxfilé förekom. Det sista häftet är grällt lila och stammar från en Bingo-lottofest år 1994.