1938-1965: Innan butikerna hette ICA
Eol etablerar sig i
Skåne
När Aktiebolaget Eol bildades 1938 täcktes ännu en del av Sverige av en inköpscentral, gemensamt ägd av handlare och grossister. Återstod det folkrika landskapet Skåne, som ansågs vara lämpligt område för en egen inköpscentral.
Det nybildade Inköpscentralernas AB ICA, skulle enligt planerna fungera som ett paraply för åtminstone fem inköpscentraler över landet. Varje inköpscentral skulle inte omfatta större område än nödvändigt med hänsyn till varutransporterna. Eolbolaget, som tidigt utsträckte sin verksamhet över Halland, Småland och Blekinge, undvek därför Skåne. Det hindrade visserligen inte att en och annan köpman i nordvästra Skåne redan 1938 började köpa varor från Eols lager i Nordöstra i Blekinge.
DET ”PENNINGHUNGRIGA” EOL
ICA inledde förhandlingar med Albin Löfdals AB i Helsingborg, Skånes största grossistfirma, om att bolaget skulle bilda bas för en inköpscentral, på samma sätt som Eol nyligen hade utvecklats från AB Ekström & Lefflers i Göteborg. Helsingborg var ju av hävd en viktig grossisthandelsstad. ICAs planer på en skånsk inköpscentral grusades då Albin Löfdal 1941 avbröt samarbetet och skickade ut ett cirkulär till sina dotterföretag och försäljare. Där framställde han Eolbolaget som ett penninghungrigt företag som var ute efter Skåneköpmännens pengar för att förbättra sin egen dåliga likviditet, utan att köpmännen skulle få några större fördelar av det. ICA lyckades inte finna lämpliga former för att etablera en skånsk inköpscentral.
Insikten fanns även i Skåne om att den privata livsmedelsbranschen befann sig i svårigheter och att förändringar måste ske. Skånes Köpmannaförbund och ett antal grossistföretag slöt 1939 ett avtal om ”rationalisering av handeln med kolonialvaror i parti och minut i Skåne”, något som mest stannade vid ord.
EN LÅNGSAM START I YSTAD
Eolbolagets vd Emil Clemedtson, dess styrelseordförande Ragnar Allberg samt grundaren och vd:n vid Hakonbolaget, Hakon Swenson, närvarade 1941 vid en rad möten i Tomelilla, Kristianstad och Ystad. Där försökte de övertyga de östskånska köpmännen om varför de skulle köpa från Eolbolaget istället för från vanliga grossistfirmor. Clemedtson och Allberg förklarade Eolbolagets situation och det positiva mottagandet hos köpmännen, medan Hakon Swenson kunde visa på Hakonbolagets då 20-åriga framgångssaga och grundmurade förtroende bland handlarna. Resultatet blev att köpmännen bad Eol etablera sig i Skåne. Operation Skåne kunde inledas, i Ystad!
UPPKÖP AV NELSONBOLAGEN M.FL.
Det skulle ta flera år innan Eol brett ut sig även i västra Skåne och de största städerna. Så sent som 1946 klagar Emil Clemedtson i ett brev till ICA-bröderna över Malmököpmännens konservativa inställning till Eol, en inställning som understöddes av Joel Hansson på Skånes Köpmannaförbund. Hansson, som hade ett gott rykte och inflytande hos köpmännen, hade sedan 1941 rekommenderat handlarna att köpa från lokala grossister istället för Eolbolaget. Grossister i Lund och Malmö lämnade extrarabatter som Eol inte kunde konkurrera med.
Eol köpte 1944 Nelsonbolagen med bl.a. kontor i Helsingborg och 1946 gjordes en inbrytning i Malmö genom köpet av firma Hagerman & Malmgren. Operation Skåne avslutades 1948 med förvärvet av lokalkontoret och lagret i Kristianstad, ironiskt nog inrymt i stadens gamla saluhall.