Eol-
andan

I början av 1940-talet började Eols personalklubb ge ut tidskriften Eolkamraten, som bland annat behandlade företagsnyheter, festligheter, personalidrott och resor. I sommarnumret 1943 skriver bolagets verkställande direktör, Emil Clemedtson, ett brev om vad han menade skulle karakterisera Eolandan och vad han såg som ledningens ansvar för de anställdas välbefinnande.

En produktiv människa tillbringar i de flesta fall omkring hälften av sin medvetna tillvaro på en utanför hemmet belägen arbetsplats. Hon är tillsammans med människor, vilkas umgänge hon i regel icke själv väljer. Även om det gamla ordspråket ”Säg mig med vilka du umgås och jag skall säga dig vem du är”, närmast torde avse självvalt umgänge, så inverkar säkerligen även det dagliga umgänget på arbetsplatsen högst betydligt på karaktärsdaningen.

Om jag säger, att huvudansvaret för Eol-andan beror på ledningen, skall emellertid därmed icke de anställdas ansvar underskattas. Särskilt de äldre kamraterna äro den goda andans pelare. Jag hade vid en s.k. personalträff tillfälle att understryka vikten av att man särskilt tar hand om de nyanställda. Jag nämnde just miljöns betydelse. Hur lätt kan icke en nyanställd springpojk på lagret komma på avvägar med de frestelser som där föreligger, om ”arga skalkar locka”. Han kan på så sätt komma på sned för hela sitt liv.

Därför skicka vi också på göteborgskontoret ett litet brev till föräldrarna, när vi anställa en pojke. Jag har nämligen trott, att föräldrarna skulle sätta värde på att få ett samarbete med oss, och att båda parter ha ett gemensamt ansvar för att den unge mannen blir en god medborgare.

Intet förstör en god anda mer än uppenbar orättvisa. Det kan gälla löner, placering och tusen andra saker. Full rättvisa får vi aldrig här på jorden. Det räcker emellertid, om man känner, att den goda viljan finns. Den måste ligga i luften. Och denna välvilja den förvänta vi alla i Eol: från bolagsstämman, från styrelsen, från disponenterna osv. Men vi får aldrig glömma de gamla orden: ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem”.

Den tävlan på alla områden, som kännetecknar den moderna tiden, torde vara ofrånkomlig om vi vill behålla vår höga levnadsstandard. Man får emellertid ingenting gratis här i livet och vi få betala på olika sätt. I ett sådant stort företag som Eol finnes det t.ex. många s.k. lätta nevroser, som aldrig gör något väsen av sig, om välvilja och en god anda råder inom företaget. Här har faktiskt arbetsgivaren större möjligheter än doktorn att hjälpa. Å andra sidan kan ett olämpligt uppträdande föranleda många förlorade arbetsdagar.