Biträdets nya
kläder

Först på 60-talet fick anställda i ICA-butikerna möjlighet att bära enhetlig klädsel – innan dess hade de valt själva, oftast vita rockar. De nya uniformerna var bredrandiga på längden.

Personal vid Ferdinand Lundquist, Göteborg, på turisthotell, 1965-70

Deponent: ICA AB

Arkivbildare: ICA Eol AB

Motiv-ID: DA1900-7393-ICA000066

Fotograf: Morgan Bodin

Tidpunkt år från: 1965-01-01

Tidpunkt år till: 1970-12-31

Verksamhet: Hindås turisthotell

Ort: Hindås

Sökord: Personal

Bildtext: Personal vid Ferdinand Lundquist, Göteborg, på turisthotell, 1965-70

I slutet av 60-talet gick Lenamari Wallström på designskolan Beckmans i Stockholm. På den tiden ansågs det i vissa kretsar, till exempel på designskolor som Beckmans, att det var lite fult att syssla med mode och därför kretsade mycket av skolans arbete kring arbetskläder.

Efter utbildningen fortsatte Lenamari på det spåret och ett av de första uppdragen hon fick var att göra kläderna till ICA Restauranger. I den vevan började hon tänka på butikspersonalens kläder, de randiga.

– Jag tyckte att de var så fula, så jag tog kontakt med ICA centralt och frågade om de ville titta på mina idéer – och det ville de. Jag gjorde i ordning skisser på två varianter, en köksrutig i rött och vitt och så den som de till slut fastnade för, den med bruna och gula streck på ljus botten.

Mönstret var Lenamaris egen komposition och det kom an på företaget Saxylle-Kilsund i Borås (grundat 1896, upphört cirka 2000) att väva tygerna, ICA-ägda Sjömans Textil i Västerås fick uppdraget att sy upp uniformerna. (Inom parentes kan sägas att det rödvita alternativet inte hamnade i soporna. Lenamari tog det förslaget till Vivo och hennes köksrutor fick stort utrymme i deras grafiska identitet – från uniformerna till kassarna. ”Dessutom fick jag tillverkningen av Vivos arbetskläder”, säger hon.)

Helst hade Lenamari sett att ICAs kläder syddes upp i bomull, men kraven på att färgerna skulle hålla i tvätt efter tvätt gjorde att valet föll på syntetfibern terylene, ”slitstark, smutsavvisande, lättvättad, skön och smidig att röra sig i”, som plaggen beskrevs i ICAs interna säljblad.

– Det får man ju förstå, det praktiska fick styra. Samtidigt är det sådant som är roligt med arbetskläder, man måste tänka till på hur de ska fungera och användas.

Sedan cirka 15 år tillbaka samarbetar ICA med Fristads om arbetskläderna. I dag kan butikerna välja mellan fyra olika kollektioner. Precis som tidigare finns krav på slitstyrka, att de ska fungera för butikspersonalens många funktioner och förstås senare års miljöaspekter och sociala ansvarstagande.

– Vi brukstestade de nya kläderna under ett och ett halvt år i butiker innan produktionen satte i gång. Till vår glädje har 900 av cirka 1 300 butiker valt att använda våra kläder, målet var 600 butiker, säger Frida Avasalu, business development manager på Fristads.

Före ICA

Vita rockar blev från 1940-talet det givna arbetsplagget för handelsbodarnas anställda. Rockarna skulle vara rena och välstrukna och signalera att man här minsann hade koll på hygienen. Före 40-talet var det mindre noga med vad man hade på sig, att profilera sitt företag genom kläderna var inte ens påtänkt, i stället jobbade man i de kläder man ansåg gick att jobba i. Ett förkläde var förstås mer eller mindre standard, men att det alltid skulle vara fläckfritt var inget man strävade efter. På den här tiden visste kunderna att den styckning som krävdes för att få fram en karrébit kunde bloda ner handelsmannens kläder och brydde sig inte mer om det. De vita rockarna blev kvar på många ställen ända fram till 70-talet (givetvis med inslag av rockar i andra färger) och genom åren följde de tidens trender med puffärmar när det uppfattades som moderiktigt, dubbelknäppt när tiden krävde det och mer raka och mindre skräddade plagg framåt 60- och 70-talet.

50-60-talet

Hela samhället blir under 50-talet mer ängsligt när det kommer till mode – man vill se rätt ut och imiterar den klädsel filmstjärnorna har på bioduken. Tidens anda färgar av sig även på ICA, som inser att man även som företag bör tänka på hur man ser ut.

På 60-talet bestämmer sig ICA för att bli randigt, i alla fall ska personalen ha arbetskläder i randigt tyg. Mot slutet av decenniet blev uniformerna ganska mörka med vinröda och svarta ränder, några år tidigare var ränderna ljusare. För ett företag som skulle bildas av tusentals småföretag var ränderna ganska smarta – som kund kunde man inte låta bli att lägga märke till randiga expediter och biträden och ICA som namn fick stor uppmärksamhet.

ICA-tidningen nr 2, 1966, framsida.

Deponent: ICA AB

Arkivbildare: ICA Förlaget AB

Motiv-ID: DA1900-7144-ICA003073

Fotograf: Okänd

Tidpunkt år från: 1966-01-01

Tidpunkt år till: 1966-01-01

Sökord: Butiker

Bildtext: ICA-tidningen nr 2, 1966, framsida.

Beskrivning: Framsida till ICA-tidningen nr 2, februari 1966. Ett manligt och ett kvinnligt affärsbiträde hjälper kund att packa ner matvaror i kassar.

70-talet

60-talets randiga era byttes 1973 till en rutig. Förslaget kom från den ganska nyutexaminerade designern Lenamari Wallström (se huvudtexten) och ICA gick ganska raskt med på bytet. Kanske var ränderna inte tillräckligt unika längre? Företaget GB Glace hade till exempel liknande ränder i liknande färger i sin logotyp, ränder som även prydde deras glassclown. Breda, skarpa linjer är effektfulla men de kan också lätt skapa en obalans mot ansiktet – ett känt dilemma i modevärlden. Lenamaris mjukt oregelbundna rutor harmonierade bättre med ansiktets linjer och gult och brunt mot ljus botten gav både ett lättare intryck och gick väl ihop med 70-talets trendideal. Lenamari Wallström hamnade sedermera som kostymör i filmbranschen. Bland uppdragen finns klassiska kostymer och filmer som Fanny och Alexander, Ronja Rövardotter, Joker och 90-talets Beckfilmer med Gösta Ekman i huvudrollen.

80-talet

Sjömans Textil i Västerås ägdes av ICA, och på 80-talet verkar företaget fått fria händer vad gäller framtagandet av arbetskläder. 1982 kom deras produktkatalog och den visar på både idérikedom och branschkunnande. De stramt skurna blå dräkterna för tankarna till både flygplanspersonal och till Falcon Crest, tv-serien som bredvid Dallas och Dynastin löpte som en röd tråd genom decenniet. En annan linje ur katalogen för i stället tankarna till en annan av 80-talets stora serier, nämligen Lilla huset på prärien. Förklädet med volanger och den generösa schaletten är som tagna ur 1870-talets prärieliv i Minnesota. Att kläderna fungerade även drygt 100 år senare visar bilden från ICA Ettan i Västerås där expediten visar en kaffekopp med fat från det ICA-ägda företaget Hjalmar Blomqvist AB.

Sjömans Textil, ur produktkatalog, butikskläder, 1982.

Deponent: ICA AB

Arkivbildare: ICA, Centralt

Motiv-ID: DA1900-7887-ICA004032

Fotograf: Okänd

Tidpunkt år från: 1982-01-01

Tidpunkt år till: 1982-01-01

Sökord: Reklam

Bildtext: Sjömans Textil, ur produktkatalog, butikskläder, 1982.

Beskrivning: Ur produktkatalog 1982/83 från Sjömans Textil, ett ICA-ägt företag i Västerås. Kläder för ICA-butikspersonal.

Nutida ICA

90-talets mode var generellt ängsligare än någonsin, men det märktes inte så tydligt på de ICA-anställdas kläder: man låg kvar på ganska generiska varianter.

Ett par år in på 2000-talet inleddes samarbetet med Fristads,en gigant inom arbetskläder – fokus låg på funktion och hållbarhet. 2014, inför ICAs nya varumärkesplattform, startade ett jättearbete som syns på personalen i dag. Tillsammans med marknadsavdelningen har Fristads tagit fram kläder med fyra olika teman där varje butik får välja ett tema utifrån vad man vill kommunicera genom sina uniformer. Till exempel finns temat Kvalitet & smakfullt, som ger saluhallskänsla, och Urbant & äkta, som har en tydlig småskalig lanthandelskänsla över sig.