Relationen till kunden
Anekdot om
ICAnderkörkort
När Projekt ICA-historien drogs igång 2002 drog sig Carl-Erik Eliason från Borlänge till minnes en rolig episod som visar på det enorma genomslag ICAnderfiguren hade:
En annan rolig grej som jag kan berätta om var när jag på torsdagen i midsommarveckan på 70-talet insåg att jag måste komplettera med en flaska vin på systemet. Först gick jag på banken och tog ut pengar och därefter gick jag till systembolaget och ställde mej i kön som var enormt lång. Äntligen blev det min tur och jag beställde min flaska vin och skulle ta fram mina pengar, men dessa var helt försvunna och det var tomt i plånboken … (Jag fann dessa senare i en dold ficka i mina byxor).
Men, nu kom frågan om hur jag skulle kunna betala utan pengar. Jag frågade då expediten om jag kunde få skriva en check och det fick jag. Kön knorrade en del, men jag skrev min check och lämnade till expediten som i sin tur begärde legitimation. Jag fällde upp min plånbok och visade upp plastfickan med mitt körkort. Expediten läste noga flera gånger och till slut sa hon ”att jag godkänner det för den här gången” och jag fick min vinflaska. Dock tyckte jag att expediten uppträtt lite underligt när hon läste min legitimation/körkort så när jag kom ur butiken plockade jag fram mitt körkort för att kolla och då läste jag:
ICAnder körkort
Carl Eliason har rätt att fritt framföra
kundvagnar i vår ICA butik
Det här var något som vi delat ut i butikerna till barn, men då jag tyckte att det var en rolig grej så hade jag satt den framför mitt vanliga körkort i plånboken och sedan glömt av det hela, men samtidigt visar det vilken genomslagskraft ICAnder hade när man godkände detta som legitimation på bolaget …
Ur brev av Carl-Erik Eliason till ICA Handlarnas AB, att: Lars Engström den 7/1 2002