Amerikansk ring återfunnen i Västergötland

Inköpscentralernas ledningar skickade med jämna mellanrum ut rundskrivelser till de anslutna handlarna, där man informerade om aktuella händelser och varor. Bland Hakonbolagets cirkulärskrivelser från 1940, mitt bland ledningens reflektioner kring den ekonomiska konjunkturen och sillmarknaden i landet, återfinns följande juvel.

Hakonbolaget i Västerås fick en dag i november i fjol [1939] ett brev från en av sina leverantörer i San Francisco i Californien. I brevet meddelas, att vid packningen av ett till Hakonbolaget avsänt russinparti på några tusen lådor en av packerskorna troligen tappat två diamant-förlovningsringar, och nu [ombads] den svenske importören att med hjälp av sina kunder söka finna rätt på ringarna. Man hade troligen stor tilltro icke blott till svensk ärlighet utan även till svensk organisationsförmåga.

Den anonyme författaren finner det sedan angeläget att göra en utvikning kring de svenska inköpen av russin och fortsätter:

Hakonbolagets russinimport är ju högst betydande. Vid tiden för ringarnas försvinnande fick man in omkring 12 à 14.000 lådor. Man ansåg sig emellertid kunna begränsa letandet till ett parti på 2.000 lådor, vilket parti fördelats allenast på tre av de tjugo avdelningskontoren. Redan medan partiet var på väg gavs order till de ifrågavarande kontoren, att dessa skulle påkalla sina kunders uppmärksamhet för saken. Och när lådorna sändes ut till dessa, avlämnade den distribuerande chauffören också till var och en, en röd tryckt lapp med relation av saken och med anmodan om att söka de förlorade ringarna.

Uppgifterna om det försvunna smycket verkar ha letat sig fram till de enskilda handlarna och kunderna för kort därefter återfanns åtminstone en av de eftersökta ringarna i Västergötland.

Det skedde hos firma Erik Mattsson i Kvänum, som insänt ringen till Hakonbolaget, varifrån den kommer att vidarebefordras genom amerikanska konsulatet till flickan i San Francisco. Huruvida hon skall återfå även sin andra diamantring är ju ovisst. Men även om hon hädanefter får nöja sig med en förlovningsring med tillhörande fästman, så förmoda vi, att hälsningen från Kvänum skall bringa tröst och glädje i ett sorgset flickhjärta.