ICAs
kafferosterier

Kaffe, detta livselixir och denna inofficiella svenska nationaldryck, var den första egenproducerade varan för AB Hakon Swenson.

Det första kafferosteriet startade i Västerås hamn redan 1918, nära fartygen lastade med t.ex. brasilianska kaffebönor. Redan 1920 dök kaffemärkena Luxus och Aroma upp. Priset och tillgången på kaffe har alltid påverkats starkt av utfallet av den senaste kaffeskörden och koncentrationen till några få producentländer. Kaffebönor var sedan gammalt ett stående inslag i en speceriaffär, ett slags kung bland torrvaror och en exklusivare dryck än idag.

AB Speceristernas Varuinköp (SV) registrerade 1928 märket Prinsesskaffe. Egen rostning satte igång först 1934 i ett kafferosteri i SV:s nya huvudkontor. Kaffet packades i påsar eller plåtburkar och distribuerades både till SV-anslutna och andra butiker. Nordsvenska Köpmanna AB (NS) hade ett eget rosteri med anor från tiden före 1938, inom Import AB K.J. Karlsson. Eolbolaget hade rosterier i Helsingborg och Göteborg.

HANDLARNAS EGNA MÄRKEN

Kaffets symbolvärde framgår också av att många handlare föredrog att sälja kaffet under eget märke, fastän det var samma kaffe rostat på inköpscentralen. Egon Andersson, fram till 1964 anställd på NS-rosteriet i Östersund, berättar att rosteriet måste hålla sig med uppsättningar av kapslar försedda med olika handlares märken. När handlaren beställde kaffe rostades en viss mängd och fylldes på i kapslarna med hans märke. Inom SV hände det ännu på 50-talet att handlare köpte in råkaffe, blandade till det själva och skickade det tillbaka till SV för rostning. Äldre butiker förde normalt omalet kaffe som maldes på begäran från kunden.

AUTOMATISERING OCH SAMORDNING

På rosterierna var kaffets renhet och kvalitet länge beroende av det personliga yrkeskunnandet och smakprovningen. Automatiseringen gick dock allt längre. På Eols rosteri i Helsingborg fanns redan 1953 utrustning som möjliggjorde att kaffet både rostades och paketerades utan att vidröras av en mänsklig hand.

ICA-bolagen hade under krigsåren på 1940-talet ett eget märke av kaffeersättning: Icafé. Efter kriget ökade efterfrågan på kaffe enormt och 1952 övergick alla inköpscentralerna till Luxus. Allmänheten visade sig inte vara så priskänslig, varvid de billigare kaffesorterna slogs ut. Kaffet var den sista varan som hölls ransonerad – ända fram till 1951.

Hakonbolaget invigde 1957 ett för sin tid mycket modernt rosteri vid Sjöhagsvägen i Västerås. Det ansågs vara det modernaste i sitt slag i Europa med elektronstyrd automatisering av rostningen. Rosteriet skulle förse hela Hakonsområdet och även andra inköpscentraler med kaffe. Vice vd Nils-Erik Wirsäll kunde på sin studieresa till USA undervisa amerikanerna om Luxusrosteriet.

VAKUUM OCH SNUSMALNING

De nya självbetjäningsbutikerna krävde alltfler färdigförpackade varor vid ankomsten till butiken. Vakuumförpackat kaffe i plåtburkar med lång hållbarhet introducerades. Vakuumkaffet var ungefär lika bra som det färska kaffet. Från 1965 infördes även sista försäljningsdatum på förpackningarna. I mitten av 1960-talet stod det vakuumförpackade malda kaffet för nästan 90 % av Hakonbolagets kaffeförsäljning. Bryggmalet kaffe (eller snusmalet som det först kallades) blev under samma tid allt mer populärt på bekostnad av kokmalet, särskilt i södra Sverige.

RATIONALISERING OCH AVYTTRING

För att uppnå mer stordrift i den hårda konkurrensen på kaffemarknaden överfördes 1967 all ICA-bolagens rostning till Västerås, under det nya bolaget ICA Rosteri AB. Det kom att helägas av ICA AB fr.o.m. 1972. Rosteribolaget slogs 1991 ihop med finska Keskos kaffeproduktion, till ett nytt bolag: Viking Coffee. Vid årsskiftet 1992/93 lades den gamla stoltheten, rosteriet på Sjöhagsvägen ned och verksamheten flyttades till det hypermoderna rosteriet i Vanda, Finland. År 2001 upphörde även kaffemärket Luxus efter mer än 80 år.