ICA Förlaget som
plantskola

Många i ICAs ledning har en sak gemensamt – de har börjat sin ICA-karriär på ICA Förlaget. En fråga man då ställer sig är: Hur kan ett förlag utgöra en sådan rekryteringsbas till ICAs ledning? Orsakerna är flera.

TIDIG PÅDRIVARE

Under 60- och 70-talen skedde stora förändringar inom dagligvaruhandeln. Små specialbutiker för mjölk, bröd, kött, specerier m.m. ersattes av fullsortimentsbutiker. Samtidigt kom självbetjäningsidén och krävde helt ny säljteknik. Parallellt pågick en stor befolkningsomflyttning i Sverige. Mängder av nya bostadsområden växte upp och ställde krav på nya butiker.

I arbetet att förändra butiksstruktur och sättet att driva butik spelade ICA Förlaget en viktig roll. Dels med sina facktidningar ICA-tidningen (senare Praktiskt Butiksarbete), Självbetjäning (Supermarket) och senare ICA Nyheter och dels genom ICA-skolan, som fram till 1990 var en sektion inom förlaget. Också ICA Förlagets Marknads- och Metodstudier (senare ICA Konsult), som på ett handgripligt sätt bl.a. kartlade befintlig butiksstruktur i Sveriges samtliga kommuner inför vågen av nyetableringar, är värt att nämna. Med dessa resurser inom sektion ”Detaljhandelsinformation” drev ICA Förlagets redaktörer, kursledare och utredare på i omställningsprocesserna.

Under 60-talet fanns i princip inga detaljhandelsavdelningar att tala om inom regionföretagen. De var mest inriktade på att bygga upp och förfina partihandelsapparaten. Etablerings- och butiksutvecklingsfrågorna låg till stor del på handlarna runt om i landet och de behövde givetvis kunskaper, stöd och hjälp.

USA-RESOR GAV KUNSKAP OCH IDÉER

I drivandet av förändringsarbetet spelade chefen för detaljhandelssektionen, den legendariske f.d. lanthandlaren Sven Lindblad, en viktig roll. Han anställde många välutbildade unga personer och stoppade in dem i olika roller. Han själv – och många av hans medarbetare – reste ganska frekvent till föregångslandet USA för studier och praktik.

När behovet av detaljhandelskunnande och ICA-kunnande växte centralt och inom regionerna, var det naturligt att rekrytera resurser från ICA Förlaget. Det var ju dessutom personer med förmåga att uttrycka sig i tal och skrift, vilket också bidrog till att de ofta var lämpade för ledande befattningar.

ICA-SKOLAN – DEN STÖRSTA PLANTSKOLAN

ICA-skolan har haft en särställning som plantskola. Under 70-talet växte utbildningsverksamheten kraftigt – från tidigare en handfull personer till ett 20-tal medarbetare. Och de fick genom sitt resande och ”kursande” i olika ämnen en bred insyn i hela ICA. Man umgicks med medarbetare inom alla tre regionföretagen och med handlare och butiksmedarbetare i hela landet.

NEUTRAL PLAN I ETT ”OLIKA ICA”

ICA Förlaget var alltså en form av neutral plan, som gjorde att dess medarbetare – mer än andra inom ICA – blev väl insatta i ”det totala ICA”. Lägg till detta god kunskap i allt som rörde butiksdrift i vid mening samt att de i verksamheten ”visade upp sig” i många sammanhang. Därför blev de eftertraktade på viktiga tjänstemannabefattningar – positioner som sedan ofta ledde vidare till chefsposter.

Därför ligger det säkert en hel del i det uttryck som Nils-Erik Wirsäll en gång myntade: ”Alla chefer inom ICA borde ha gjort lumpen på ICA-skolan”.