Mjölkförpackningens
historia

Minimjölk, lättmjölk och vanlig mjölk i sin röda pappkartong finns numera både i livsmedelsbutiker och på bensinstationer. Så var det inte för drygt femtio år sedan, då mjölken inte fick säljas med andra varor utan endast i särskilda mjölkbutiker. Mjölken var länge en problematisk handelsvara, en kylvara med kort hållbarhet, men under decennierna kring 1900-talets mitt skedde en snabb och revolutionerande utveckling av mjölkdistributionen

Eskilstuna, 1940-tal, Bertil Nordéns butik (Hakons), exteriör.

Deponent: ICA AB

Arkivbildare: ICA Hakon AB

Motiv-ID: DA1900-9250-ICA002643

Fotograf: Okänd

Tidpunkt år från: 1940-01-01

Tidpunkt år till: 1949-01-01

Verksamhet: Bertil Nordéns butik (Hakons)

Ort: Eskilstuna

Sökord: Butiker

Bildtext: Eskilstuna, 1940-tal, Bertil Nordéns butik (Hakons), exteriör.

Beskrivning: Exteriör av butiken, som har fyra olika entrédörrar från gatan beroende på vilken avdelning man skall till: mjölk, bröd, charkuterier eller specerier.

LÖSVIKT I MJÖLKBUTIKEN

Under 1930-talet eller tidigt 40-tal fick man gå varje dag för att handla mjölk i en medhavd bleckflaska, ofta försedd med en behållare upptill för grädden. I mjölkbutiken förvarades mjölken i stora stålmjölkflaskor som hölls kalla i rymliga kar fyllda med is. Vi som var små på den tiden fascinerades alltid av mjölktanternas precision i deras pricksäkra sätt att fylla mjölkflaskan. En snabb rörelse rakt upp i luften med måttet, vände och mjölken rann ner i bleckflaskan. De spillde aldrig.

De första enlitersflaskorna av glas lanserades 1938 av Mjölkcentralen, men kunderna var konservativa och lösviktsförsäljningen fortsatte långt in på 1940-talet. Då hade också fler kunder tillgång till kylskåp som var bättre dimensionerade för dessa. De första glasflaskorna tillslöts endast med en bit virat papper, och först när flaskorna fick plomberade stanniolkapsyler, i olika färger beroende på kvalitet, kunde de säljas i den vanliga matbutiken. Glasflaskorna hade dock nackdelar, de var tunga och skulle diskas med flaskborste och sedan returneras till butiken.

TETRAN KOMMER

Ett stort steg i utvecklingen var Tetra Pak, den plastbelagda pappförpackningen i tetraederform som lanserades i mitten på 1950-talet. Denna mjölkförpackning slog igenom i takt med matbutikernas övergång till självbetjäning och snabbköp. ”Nu får alla sälja mjölken”, skrev den interna ICA-tidningen 1956.

Ruben Rausing i Lund, som hade börjat sin globala förpackningskarriär med en mjölpåse redan på 1920-talet, hade grubblat länge på hur man skulle kunna lösa problemet med den komplicerade mjölkdistributionen. Det han kom fram till var ett plastbelagt papper i rulle som kunde formas till en tub, fyllas med mjölk och sedan förseglas till förpackning i en oavbruten följd. Denna världsnyhet var både rationell och hygienisk.

MER PRAKTISKT FORM

Ett problem var dock att ”tetran” skvätte och var både svår att öppna och placera i kylskåpet. Många hårda ord fälldes över spilld mjölk, och dagstidningarna gav tips om hur man skulle stapla dem i kylskåpet. I början av 1960-talet kom den amerikanska mjölkförpackningen Pure Pak i fyrkantig kartong, som var lättare att förvara, och år 1963 kom fyrkantiga Tetra Brik, numera med eller utan skruvlock. Tetran lever dock kvar, bl.a. i de små gräddförpackningar man brukar få på flyget, en påminnelse om att det faktiskt var denna trekantiga förpackning som lade grunden till en viktig svensk exportindustri.

Framtiden? Utanför livsmedelsbutiken i en liten schweizisk by står numera en ”mjölkmaskin”. Ett mynt i myntinkastet och man kan köpa färsk mjölk dygnet runt i medhavd mjölkkanna. Mjölken är hållbar i tre dagar och levereras från lokala bönder. Är detta ett framtidstecken? En återgång till den gamla lösviktsförsäljningen av mjölk som inte har transporterats långtifrån?