bottom-img-fade
Start / Varorna / Varumärken och sortiment / Från bleckflaska till mjölk i papp

Från bleckflaska till mjölk i papp – En historia om mjölkdistributionen

Birgitta Conradson

Minimjölk, lättmjölk och vanlig mjölk i sin röda pappkartong finns numera både i livsmedelsbutiker och på bensinstationer. Så var det inte för drygt femtio år sedan, då mjölken inte fick säljas med andra varor utan endast i särskilda mjölkbutiker. Mjölken var länge en problematisk handelsvara, en kylvara med kort hållbarhet, men under decennierna kring 1900-talets mitt skedde en snabb och revolutionerande utveckling av mjölkdistributionen.

Lösvikt i mjölkbutiken

Under 1930-talet eller tidigt 40-tal fick man gå varje dag för att handla mjölk i en medhavd bleckflaska, ofta försedd med en behållare upptill för grädden. I mjölkbutiken förvarades mjölken i stora stålmjölkflaskor som hölls kalla i rymliga kar fyllda med is. Vi som var små på den tiden fascinerades alltid av mjölktanternas precision i deras pricksäkra sätt att fylla mjölkflaskan. En snabb rörelse rakt upp i luften med måttet, vände och mjölken rann ner i bleckflaskan. De spillde aldrig.
         
De första enlitersflaskorna av glas lanserades 1938 av Mjölkcentralen, men kunderna var konservativa och lösviktsförsäljningen fortsatte långt in på 1940-talet. Då hade också fler kunder tillgång till kylskåp som var bättre dimensionerade för dessa. De första glasflaskorna tillslöts endast med en bit virat papper, och först när flaskorna fick plomberade stanniolkapsyler, i olika färger beroende på kvalitet, kunde de säljas i den vanliga matbutiken. Glasflaskorna hade dock nackdelar, de var tunga och skulle diskas med flaskborste och sedan returneras till butiken.

Tetran kommer

Ett stort steg i utvecklingen var Tetra Pak, den plastbelagda pappförpackningen i tetraederform som lanserades i mitten på 1950-talet. Denna mjölkförpackning slog igenom i takt med matbutikernas övergång till självbetjäning och snabbköp. ”Nu får alla sälja mjölken”, skrev den interna ICA-tidningen 1956.

Ruben Rausing i Lund, som hade börjat sin globala förpackningskarriär med en mjölpåse redan på 1920-talet, hade grubblat länge på hur man skulle kunna lösa problemet med den komplicerade mjölkdistributionen. Det han kom fram till var ett plastbelagt papper i rulle som kunde formas till en tub, fyllas med mjölk och sedan förseglas till förpackning i en oavbruten följd. Denna världsnyhet var både rationell och hygienisk.

Mer praktiskt form

Ett problem var dock att ”tetran” skvätte och var både svår att öppna och placera i kylskåpet. Många hårda ord fälldes över spilld mjölk, och dagstidningarna gav tips om hur man skulle stapla dem i kylskåpet. I början av  1960-talet kom den amerikanska mjölkförpackningen Pure Pak i fyrkantig kartong, som var lättare att förvara, och år 1963 kom fyrkantiga Tetra Brik, numera med eller utan skruvlock. Tetran lever dock kvar, bl.a. i de små gräddförpackningar man brukar få på flyget, en påminnelse om att det faktiskt var denna trekantiga förpackning som lade grunden till en viktig svensk exportindustri.

Framtiden? Utanför livsmedelsbutiken i en liten schweizisk by står numera en ”mjölkmaskin”. Ett mynt i myntinkastet och man kan köpa färsk mjölk dygnet runt i medhavd mjölkkanna. Mjölken är hållbar i tre dagar och levereras från lokala bönder. Är detta ett framtidstecken?  En återgång till den gamla lösviktsförsäljningen av mjölk som inte har transporterats långtifrån?

Birgitta Conradson är fil. dr i etnologi. Hon har en stor mängd uppmärksammade skrifter och artiklar bakom sig, om bl.a. kontor, kök, förpackningar och livsmedel.

Dela artikeln med vänner på Facebook
   

2 kommentarer

Opassande kommentar

Kvinna mjölkhygienpionjär

2009-10-21 av Gunvor Svartz-Malmberg

Jag fick svar från Finland!!!
Gerda Nilsson hette hon och hon var mycket riktigt på Ultuna.
Gunvor Svartz-Malmberg Det finns fortfarande en bok av Gerda Nilsson : Livsmedelsmikrobiologi i handeln

Opassande kommentar

Kvinna mjölkhygienpionjär

2009-06-08 av Gunvor Svartz-Malmberg

Vad hette hon ? Jag tror hon själv kom från tätmjölksland. Jag tror hon arbetade någon tid på Ultuna, att Arla använde hennes idéer om mjölkhygien, att det fanns en lärobok som gav upplysningar om henne och den fanns för ett tio-tal år sedan på någon mjölkintressentförening i Småland tror jag.Jag har själv talat i telefon med henne för ett antal år sedan och hon hade haft med min mor Nanna Svartz att göra!
HJälp

 

Skriv en kommentar till denna artikel

Skicka in
 

Bilder

Visa miniatyrer

Relaterade länkar

Dela artikeln med vänner på Facebook
© 2008 ICA-historien (Centrum för Näringslivshistoria, ICA AB, ICA-handlarnas Förbund)