Asta Östenius
– ICA Provkök

År 1953 arbetade Asta Östenius på restaurangskolan i Göteborg när maken blev erbjuden att börja arbeta i Stockholm. Genom ett tips från en väninna sökte hon jobbet som chef för ICAs provkök. Provköket var nyinvigt och de behövde omgående en chef.

– Både ICA Förlaget och jag var intresserade av att jag skulle börja, men när jag varskodde dem att jag skulle behöva var mammaledig i tre månader behövde de fundera lite. De kunde inte starta med en chef som behövde vara ledig efter några månader, berättar Asta.

Men mammaledigheten blev inte så långvarig – redan efter två veckor blev Asta ombedd att skriva veckomatsedlar hemifrån och efter 1,5 månad var hon så chef för Provköket på heltid.

RECEPTTÄVLING

Att ta fram receptböcker ingick i arbetet och det gjorde även att förse ICA-kuriren med material. Förutom veckomatsedlarna med nyttig och billig mat, inventerades landskapsrätter med sakkunnig hjälp och en mängd recepttävlingar anordnades. Läsarna uppmanades att skicka in recept på allt från olika grönsaker till köttbullar. Rätterna testades och bedömdes enligt hur nya och goda de var. Vissa av recepten från tävlingarna har sedan använts i kokböcker och vinnarna fick besöka ICA Provkök för att där tillreda de vinnande bidragen.

Jag var ganska ung, när jag för första gången tänkte att ”det här ska jag ha i min kokbok”.

– Tävlingarna fick otroligt bra gensvar. Speciellt den där vi efterlyste recept på paprika var rolig, för då var paprikan ny i Sverige. Tävlingarna var givande, eftersom vi fick så bra kontakt med läsekretsen.

När det 1945 anordnades en tävling om sju sorters kakor kom det in 10.000 recept. 1964 tyckte ICAs ledning att det var dags att åter igen tävla i sju sorters kakor och den här gången kom det in 16.000 svar! När de 21 finalisterna besökte Provköket för att baka sina bidrag var pressen på plats för att bevaka tävlingen.

FÄRGGRANT MATHJUL

Att uppmana till att äta nyttigt var en hjärtefråga för Asta, och ICA Provköks matsedlar följde Folkhälsans (Livsmedelsverkets föregångare) kostcirkel.

– Den var svartvit och såg tråkig ut, säger Asta. Så för att öka intresset lät vi trycka upp en kostcirkel med matgrupperna i färg. Den kunde man rekvirera från ICA Förlaget och intresset för den var stort. Vi hade den på väggen hemma i köket och mina fyra barn lärde sig ganska snabbt vad de skulle äta.

TESTVERKSAMHETER

En viktig verksamhet för ICA Provkök var att testa både livsmedel och köksredskap. Det senare utfördes både på uppdrag av fabrikanter och för egen del. När provköket flyttade till nya och större lokaler i mitten av 1960-talet beställdes ett speciellt bord. Till vardags fungerade det som ett sammanträdesbord, men när det var dags för tester hissades skivor ner från taket så att var och en kunde testa i ett avskilt bås. – Vissa testade bara med kvinnor, men jag ville även ha män i mina testpaneler. Och så småningom tog vi även fram en barnpanel.

ÅTSKILLIGA KOKBÖCKER

Om Asta själv får välja äter hon helst fisk och grönt.

– Jag föredrar enkel mat och ren mat där man känner vad som är i. Matlagning har alltid roat mig; jag var ganska ung, när jag för första gången tänkte att ”det här ska jag ha i min kokbok”.

Och det har blivit ett antal kokböcker genom åren. Asta har tappat räkningen på hur många, men på 1970-talet gjordes en utställning med alla Provkökets kokböcker, cirka ett trettiotal. Astas namn var med i alla, och sedan dess har det blivit ytterligare böcker.

MED RÖDRUTIG SLIPS

Provkökets receptböcker var i regel små och diskussioner om en stor kokbok började föras. Arbetet med det som kom att bli en enorm storsäljare, den Rutiga kokboken, tog nästan tio år. 1980 var den färdig och som nyhet infördes en till två portioner på recepten.

– Den Rutiga kokboken var mitt skötebarn och 1994 hade den sålts i mer än en halv miljon exemplar. Min tid på ICA är fylld med underbara minnen, men ett av de roligaste är när vi presenterade boken på bokmässan i Frankfurt – vi hade alla grå kostymer och rödrutiga slipsar.

– Jag har haft ett fantastiskt roligt och innehållsrikt yrkesliv. Efter att ha varit med om så mycket som jag har kan man nog säga att jag är bortskämd, avslutar Asta.