Olof
Henningson

ICA Eols mångårige medarbetare Olof Henningson föddes 1922, och växte upp i skogen. Inte bokstavligen, men hans far var skogsförman i Asa socken utanför Växjö, och tidigt kände han att han ville ägna sig åt något liknande som vuxen.

Efter att ha avslutat folkskolan fick han också vid 16 års ålder anställning som skogspraktikant. Hans föräldrar hade inte råd att låta honom studera vidare, i stället läste han in realexamen på Hermods korrespondensinstitut. Han ville yrkesutbilda sig till jägmästare. När den 20-årige Olof Henningson skulle söka till den aktuella utbildningen behövde han ett friskhetsintyg.

Vid den påföljande läkarundersökningen visade det sig dock att han hade en begynnande ungdomsstarr på båda ögonen, vilket satte stopp för de yrkesplaner han hittills haft.

– Det var något av en stjärnsmäll! konstaterar Olof Henningson i dag.

Men han förblev skogen trogen och tog anställning hos Skogsägarna i södra Sverige. Han hade läst handelsgymnasium efter realskolan och fick därmed mest företagsekonomiska arbetsuppgifter.

Eol ville värva

Under sin tid på Skogsägarna träffade Olof Henningson en chefsperson från Eol som ville värva honom till det företaget och menade att han borde tala med dess ekonomichef Eric Öfverström.

Det väckte Olof Henningsons intresse. Visserligen hade han hoppats på ett yrkesliv i skogen, men från barndomen fanns också ett annat, konkurrerande intresse: handeln.

I Asa socken hade närmaste grannen till Olofs familj varit socknens mest kända lanthandel och där befann sig gärna den lille Olof.

– Jag var ofta på plats när handelsresande kom i bil eller häst och vagn, och lämnade sina varuprover. Några av proverna brukade jag få och så lekte jag affär.

– Under mina år i ICA har jag upprepade gånger med stor tacksamhet tänkt på farbror Alfred, ägaren till butiken. Han hade respekt för min stora nyfikenhet på hans arbete och det har jag haft hjälp av i mitt yrkesliv.

Visserligen hade han hoppats på ett yrkesliv i skogen, men från barndomen fanns också ett annat, konkurrerande intresse: handeln.

För så småningom, 1947, blev leken allvar. Det året lämnade Olof Henningson Skogsägarna för att ta anställning på Eol. ”Han ser inte så tokig ut den där ynglingen”, sade dåvarande vd:n kapten Emil Clemedtson till Eric Öfverström och syftade på Henningson. Det var första gången de sågs och Clemedtson stod bredvid sin glänsande Buick med det ovanliga registreringsnumret 20 000 – en scen som gjorde stort intryck på ynglingen själv.

Efter några månader på huvudkontoret i Göteborg placerades Olof Henningson på distributionscentralen i Växjö. Ett av Henningsons första uppdrag var att sammanjämka de två centraler som Eol hade – de hade just köpt konkurrenten Nelsönerna – till en enda. Det blev klart 1948 och Olof Henningson blev kamrer på den nya distributionscentralen i Växjö, där han för övrigt bor för närvarande.

Efterkrigstiden blev expansiv i Sverige. Urbaniseringen tog ny fart och nya bostadsområden byggdes i tätorterna. För Eol gick det också framåt. När Olof Henningson anställdes i augusti täckte företaget inte hela sitt geografiska område – i Skåne fanns man till exempel inte i Malmöområdet – men bara några månader senare var Eol representerade fullt ut även i Sveriges sydligaste landskap.

Nyetableringarna blev allt fler för Eol, och förutom att kostnadsbevaka distributionscentralens verksamhet och sköta den kamerala funktionen engagerade sig Olof Henningson också i butiksöverlåtelser, nyetableringar och nedläggningar i området.

Utredning om konkurrent

Det här fortsatte han med till 1957, då han på hösten skulle göra en snabb utredning av statusen på fastigheterna hos en stor grossist och butikskedja, Albin Löfdahls AB (ALA), som Eol planerade att köpa in. Det rörde sig om cirka 50 butiker som Olof Henningson och en kollega skulle besöka.

– Vi fick uppdraget på söndagskvällen och på torsdagseftermiddagen skulle vår rapport presenteras för Eol-ledningen. Så det var ett tufft jobb, minns Olof Henningson.

Redan på tisdagskvällen hade Eol-duon hunnit besöka de butiker och fastigheter som var aktuella. De reste inkognito i privata bilar. På torsdagen var rapporten klar.

Eols ledning gick på rapportens linje, vilket innebar att ALA och dess helägda dotterbolag med fastigheter köptes in. Den 1 oktober 1957 trädde överenskommelsen i kraft. Olof Henningson fortsatte därefter med arbetet att integrera den nya kedjan i Eol. Året därpå startade Eol en butiksförmedling för att få kompetenta handlare till butikerna. Förmedlingen organiserades och drevs av Henningson.

År 1962 blev han chef för Eols butiksetablering – en avdelning som han fick arbeta mycket med för att bygga upp från början. Vid den här tiden hade man inom hela ICA börjat satsa på att minutiöst kartlägga kommunerna för att optimera möjligheterna för butiksetableringar. Eol var tidigt ute med att satsa på storbutiker. Anledningen var främst att konkurrensen inom detaljhandeln var så hård i Sydsverige, och de flesta av konkurrenterna satsade just på stora butiker.

– Efter några år var de butiker jag planerade uppe i runt 2 000 kvadratmeter, berättar Olof Henningson.

Genom köp av två fabriksfastigheter, en i Hässleholm och en i Ronneby, som blev planändrade till handelsändamål lyckades så småningom Olof Henningson starta två på den tiden riktigt stora butiker på cirka 3 000 kvadratmeter i slutet av 1960-talet. Butiken i Hässleholm är i dag ortens ICA Kvantum och den i Ronneby är ICA Maxi.

År 1968 kom nästa fas i Olof Henningsons karriärutveckling. Han blev direktör i Eol med ansvar för detaljhandelsutveckling. Vid den här tiden fick han slutföra förhandlingarna om övertagandet av de sydsvenska slakteriföreningarnas butiker. Dessa blev ett värdefullt tillskott för Eol, framför allt strukturellt.

LEDARSKAPSUTBILDNING INTRODUCERAS

En mycket betydelsefull satsning som Olof Henningson initierade var en kvalificerad ledarskapsutbildning för handlare. Peter Dettmann, chef på ICA-skolan, kallades 1970 ned från Västerås och med gemensamma krafter lyckades de på kort tid få igång en sådan utbildning.

– De stora butikerna inom ICA blev allt fler och de krävde en helt annan teoretisk kompetens hos handlaren än småbutikerna. Det var dock få handlare som hade till exempel studentexamen. Oftast var deras enda utbildning folkskolan, kompletterad med fackkurser, förklarar Olof Henningson.

– Kooperationen hade löst problemet genom en bra intern ledarskapsutbildning, detsamma hade kedjorna Epa och Tempo.

ICA låg på efterkälken – även om man 1967 passerat kooperationen omsättningsmässigt behövde man en kvalificerad ledarskapsutbildning för att behålla övertaget. Ett problem var att ICA inte enbart kunde rekrytera inom de egna leden. Inom Eol värvades ofta tidigare butiksföreståndare inom kooperationen eftersom de hade den utbildning som behövdes.

Den nya ledarskapsutbildningen var alltså efterlängtad och till dess innehåll bidrog många personer från olika delar av ICA-rörelsen. Namnet blev Företagsledarutbildningen (FLU). Snart var det ett krav att ha gått FLU för att få ta över en ICA-butik.

Att Eol drev stora butiker betydde också att de var tongivande när i skapandet av ICA-avtalet. Olof Henningson satt i början av 1970-talet med i kommittén som arbetade fram avtalet. Inom Eol hade man haft en föregångare som kallades butiksavtalet, men detta räckte inte till när butikerna började bli uppåt 3 000 kvadratmeter stora.

Efter ett intressant och intensivt yrkesliv hade Olof Henningson tänkt gå i pension vid 60 års ålder, 1982. Men i samband med en omorganisation det året tackade han ja till erbjudandet till att bli vice vd och operativ chef för detaljhandelssektorn. År 1988 gick Olof Henningson slutligen i pension. Han slutade dock inte arbeta för ICA utan gjorde olika utredningsuppdrag i slutet av 1980-talet. Han kvarstod också som ordförande för det tidigare Eol-ägda Lindex fram till 1990.