Herman Green minns Hakonbolaget

År 1943 firade Hakonbolaget 25 år. I samband med detta lät ICA-tidningen ett antal pionjärer dra sig till minnes den första tiden. Så här beskriver disponent Herman Green sin första kontakt med Hakonbolaget och Hakon Swenson själv:

Jag anställdes i Hakonbolagets tjänst, för att vara exakt, den 19 februari 1919. Jag har således inte varit med från den allra första början, men under de gångna 24 åren har jag hunnit att se och vara med om huvudparten. På den tiden var jag anställd i en kolonialvarufirma i Eskilstuna, men ryktesvis fick jag höra talas om att något, som kallades Hakonbolaget, bildats i Västerås, och av någon anledning fick jag redan då stor lust att få anställning i detta.

En dag fick jag se en annons i tidningarna som verkade som ett pekfinger åt mig. Det var Hakonbolaget som sökte en yngre manlig tjänsteman, och jag var naturligtvis inte sen att skicka in ansökan. Ödets vindar förde mig därefter till Linköping, där jag en dag per telefon blev uppmanad att ringa till ett visst nummer i Eskilstuna. Det visade sig att det var disponent Konrad Hagmans nummer, och att direktör Swenson genom honom önskat komma i kontakt med min enkla person. Jag fick order att genast resa till Västerås, för att närmare diskutera eventuella anställningsvillkor. Dagen för besöket lever i friskt minne. Direktör Swenson var strängt upptagen och hans arbetsprogram fulltecknat, och för att vinna tid blev jag inviterad till lunch i Villa Maria för att i lugn och ro få diskutera.

Jag måste säga det var något till smickrande för den unge mannen att få ”luncha” tillsammans med chefen och hans älskvärda fru i deras vackra hem. Resultatet blev omedelbar anställning.

En episod ger särskilt bra inblick i de svårigheter som förelåg och tjänar dessutom som en påminnelse om att 1920-talet kunde vara en orolig tid:

– 1920 hade vi hamnarbetarstrejk här i Västerås. Det fanns ingen möjlighet för oss att beveka de stridslystna arbetarna, och vi hade en båtlast mjöl som måste lossas liggande i hamnen. Det var ingenting annat att göra än att gästspela som hamnarbetare, och hela den manliga kontorspersonalen sattes i arbete med mjöllossning i hamnen. Någon kran fick vi inte disponera, den var också berörd av strejken, men vi riggade upp en provisorisk lyftinrättning med hjälp av bommar och
taljor.

– Visst gjorde det ont i händerna, och nog var det litet underligt att arbeta med de strejkande hamnarbetarna flockade omkring oss, men vi knogade flitigt på tills båten var lossad. Chefen själv, Hakon Swenson, deltog högst egenhändigt i transporten av mjölet upp till lagret vid ratten av en gammal fordbil. Efteråt fick vi dock lön för mödan i form av en utmärkt supé på hotell Klippan, och då var det verkligen fest!

Ur ICA-tidningen nr 3 1943