Pionjärerna
Hakon Swenson
– intervju
Hakonbolagets grundare Hakon Swenson visste tidigt vad han ville. När han som femtonåring slutade skolan hade han redan en karriär som honungs- och cigarrhandlare bakom sig. Men det var hos Erik Andersson på grossistfirman Tössbergs Eftr. som Hakon fick sin verkliga skolning. I en bandad intervju från 1958 berättar han om hur det gick till.
Prästsonen Hakon Swenson var en viljestark ung man. Trots att fadern gärna hade sett att han studerat vidare, och trots att handel inte ansågs vara alltigenom hederligt, valde Hakon att gå sin egen väg. Det började i liten skala – cigarrer och honung såldes till faderns bekanta som kom och gick i prästgården. Men cigarraffärerna stoppades av Hakons morfar som ansåg att man inte skulle handla med pengar när man inte ens hade fyllt femton år.
Vinstkalkylen på 100 procent var också rejält i överkant. Dessutom stod den helt i strid med Hakons principer senare i livet, då han var noga med att bara ta ut så mycket som behövdes för att Hakonbolaget skulle bli starkt. I en intervju från 1958 erkänner den då 75-årige Hakon Swenson villigt att hans sätt att driva affärer som liten var helt uppåt väggarna:
– Det var inga omkostnader, så jag hade inte några skäl för [att använda en vinstkalkyl på 100 %], och jag är så tacksam att senare i mitt liv ha fått erkännande för att min riktlinje blev motsatsen.
En medarbetare med visioner
Hur det gick till i det verkliga livet fick Hakon snart lära sig. Genom faderns försorg fick han 1898 arbete som springpojke hos handlaren Erik Andersson, där han snart gick som son i huset. Redan två år senare var han så hemmastadd i affärsverksamheten att han lyckades övertala sin chef att expandera genom att överta grossistfirman Manne Tössbergs:
– Hur det var, var jag som en hackspett på honom. Jag hackade, hackade, hackade. Så till sist sa han en […] dag när vi hade suttit och språkat efter middagen: Ja, jag ska väl kanske göra det då. Men då tar jag bara med mig Swenson och bodkarlarna.
Då var Hakon bara sjutton år, men Erik Anderssons förtroende för honom var stort. Hos Manne Tössbergs Eftr., som nu firman kom att heta, var Hakon delaktig i snart sagt allt som hände:
– [Jag] fick vara prokurist när det passade och lagerchef när det passade och ingenting när det passade och packa varor när det passade och skriva räkningar när det passade. Det var bara en tjänsteman utom chefen. Ja, det var intressant, för man fick arbeta.
Hakon förstod att Tössbergs hade potential att utvecklas. Problemet var att Erik Andersson var ganska nöjd med sakernas tillstånd, och Hakon fick kämpa för att få gehör för sina djärva idéer. På eget initiativ gav han sig ut på resor för att skaffa nya kunder och vidga företaget. Ansträngningarna gav resultat, vilket naturligtvis också gladde Erik Andersson. Men när Hakon 1913 tog upp sina visioner om att Tössbergs borde ombildas till ett samarbetsföretag inom handeln blev det för mycket för Erik.
SLUTET – OCH BÖRJAN
Den egentliga brytningen kom dock först fyra år senare. Hakons vän och kollega, Helge Mörck, hade blivit lovad att få köpa in sig i företaget, men Erik Anderson köpte aktierna själv via sin fru.
– Där kom sprickan [—]. Det gick den veckan, och jag försökte lugna mig – försökte tänka. Men sedan kom det en liten sak till.
Den ”lilla saken” var att när Hakon kom till jobbet efter helgen hade personalen flyttats runt till nya kontor. Nu hade Hakon inte längre möjlighet att ha den viktiga kontakten med försäljarna:
– När jag kom ner tidigt på måndag morgon och fick se det där, då började jag på att skratta. Jag tyckte det var så uruselt komiskt efter nära tjugo års arbete, och då jag haft ett sådant förtroende.
Hakon sa upp sig på studs och tog kontakt med Helge Mörck. Tillsammans satte de igång att förverkliga planerna på det som skulle komma att bli Hakonbolaget.
Men när Hakon Swenson i intervjun från 1958 ser tillbaka på tiden hos Erik Andersson minns han den som viktig och positiv. Erik var som en far för honom, och Tössbergs gav inte bara Hakon hans skolning och kontakter, utan också den vision som senare skulle resultera i Hakonbolaget:
– Vill man se sakerna som de är, så får man säga att grundstenen till Hakonbolaget lades ingalunda 1917, utan den lades långt tidigare.