BODBITRÄDET FRÅN KONSUM
Eric Andersson, född 1899 och bördig från Alnö utanför Sundsvall, inledde sin handlarbana som bodbiträde i en Konsum-butik. Redan som 38-åring hade han nått höga positioner inom kooperationen. Där fann ICAs herrar honom och med ett femårskontrakt och en begynnelseårslön på 20.000 kr (372.500 kr i dagens penningvärde), som skulle höjas med ytterligare 1.000 kr om året, lockades han över till ICA. Det råder inget tvivel om att herrarna ansåg att de hade värvat en stor kompetens.
VISIONER OCH VERKLIGHET
Vid ICA-förbundets årsstämma 1941 håller den nye vd:n ett medryckande tal om handeln och dess funktion i näringslivet. Poängen med ICA, framhåller han, är att när en inköpscentral gör ”ett framsteg, en besparing, en förbättring” får de andra ta del av den. Uttalandet sammanfattar väl direktörens syn på ICA-samarbetet och på sin egen roll som vd. Samarbetet handlar inte om det enskilda företagets bästa, utan om ICAs bästa. ICA måste effektivisera leden och samordna organisationerna för att kunna bjuda Konsum motstånd i pris och kvalitet. I Eric Andersson hade ICA fått en god organisatör med stor
kännedom om KF:s metoder.
Men kunde ICA utnyttja denna resurs? Omständigheterna gav att steget från tal till handling blev stort. Efter en tid hos AB Eol i Göteborg fick vd:n styra flyttlasset till Hakon-bolagens Västerås. Väl där fick han sig till livs Hakon-bolagens majoritetslinje om ”nödvändigheten av att en ledamot av Hakonbolagets styrelse i alla situationer försvarar och tillvaratager inköpscentralens intressen” (styrelsesammanträde maj 1944). Det är således Hakon-bolagens bästa och inte ICAs bästa som ska vara ledande. Å ena sidan hade ICA valt att förlägga den centrala ledningen till Västerås för att utveckla ICAs slagkraft och styrka, å andra sidan härskade Hakon där.