Carl Axel
Westberg

Då ryttmästare Carl Axel Westberg (1894–1977) i augusti 1952 efterträdde aktiebolaget Eols grundare och förste verkställande direktör, Emil Clemedtson, grep han nästan omedelbart efter ridpiskan. Eol hade under Clemedtsons sista tid fått frodas i någon slags ”vildvuxen frihet” och behövde nu tuktas.

FRÅN MÄSSEN TILL TYSKT LAGER

Westberg var militäriskt fostrad med bakgrund i de skånska dragon- och kavalleriregementen. I mitten av 1920-talet – drygt trettio år gammal – bytte han emellertid karriär och började som springpojke vid ett handelsföretag i Hamburg. Efter något år lämnade han Hamburg för London där han vistades till 1928 för att slutligen återvända till Sverige. Väl hemma började han i sin svärfaders firma, Handelsaktiebolaget Adolf Andersson i Kalmar, för vilken han blev chef fem år senare.

1938 knöts Westberg och hans företag till det nybildade Eol. Samtidigt valdes han till vice vd och ledamot i bolagsstyrelsen samt utsågs som chef för Eols Kalmarkontor. Under sin tid i Kalmar höjde han kontoret till en framgångsrik nivå, samtidigt som det ryktades om hans hårda nypor och om Kalmarkontorets strikta – men välskötta – reglemente.

RÄTT PERSON FÖR UPPGIFTEN

Då Emil Clemedtson efter lång tids sjukdom avled 1952, var Westberg en självklar efterträdare. ”Vad jag kan förstå så är jag den ende som kan klara den uppgiften” ska han själv ha sagt, och med Kalmarkontoret som merit, hoppades styrelsen att Westberg skulle skapa samma ordning och disciplin i hela Eolbolaget.

Med Westbergs tillträde som vd för Eol inleddes en ny epok inom bolaget. Genom företagsförvärv hade Eol under de senare åren täckt in det planerade verksamhetsområdet, varför man nu ville försöka få största möjliga effekt av det som byggts upp. Eol var emellertid beroende av bankkrediter samtidigt som stora belopp låg bundna i lager och utestående fordringar. Westberg vidtog därför åtgärder för kostnadsminskningar. Rationaliseringsarbetet riktades i första hand mot varuhanteringen med nya moderna lagercentraler. Westberg ställde också villkor på en mer ordnad inköpsverksamhet och drev en målmedveten strategi för att samla partihandeln till större enheter. Han arbetade även för etableringen av självbetjäningsbutiker. Vidare var han involverad i ICA Frukt & Grönsaker AB som dess ordförande 1952–1959.

BARSK OCH RÄTTFRAM

Westberg var en barsk och rättfram ledare som ibland hade svårt att mästra sitt humör. Under hans tid som chef blev attityden inom företaget strävare och Westberg – som var principfast och hade höga krav på prestation – drog sig inte för att ge sina underställda avhyvlingar för öppen ridå. Konflikter uppstod ofta med handlarna och även i kontakten med styrelsen fanns kontroverser. Samtidigt vann Westberg respekt hos flera av sina medarbetare och berömdes för att vara en kraftfull och hårt arbetande företagsledare och organisatör. Han var sträng men också rättvis och han tog ansvar för sina handlingar. Bakom den stränga fasaden fanns ett gott hjärta och han kunde vara nog så charmerande – och mänsklig – om det krävdes av honom.

Vid årsskiftet 1960/61 gick Carl Axel Westberg i pension. Trots sin hårda linje räknas han som en av ICA-rörelsens pionjärer och uppbyggare. Med sina effektiva rationaliseringsåtgärder drev han Eol framåt under sina år som chef, med förmånliga medlemspriser och goda ekonomiska resultat. Som en avskedsgåva vid hans pension överlämnades en stipendiefond vars avkastning skulle gå till bl.a. studieresor för anställda inom detaljhandeln.