När ICA tog steget
ut i världen

Om 1990-talet handlade om internationalisering handlade det efterföljande årtiondet om dess följder. En ny ägare innebar struktur i några avseenden – kaos och rättegångar i andra.

I början av 90-talet var samhällsekonomin i kris, och när Sverige röstade om EU-medlemskap. 1994 dök ett nytt orosmoln upp på himlen: Innebar det här att nya och stora internationella kedjor skulle etablera sig i Sverige?

Vid den här tiden började ICA sälja ut många av sina verksamheter för att kunna investera och försvara sig internationellt. En del i den nya företagsstrategin var att man förvärvande norska Hagen-gruppen – som fick byta namn till Hakon-gruppen. Köpet ledde bland annat till att lågpriskedjan Rimi etablerades i Sverige och att ICA fick in en fot i Baltikum där man än i dag driver Rimi-butiker.

Köpet innebär även att Hakon-gruppens största ägare Stein Erik Hagen blev ICAs största enskilda aktieägare. Hagen kom inte minst att spela en viktig roll när ICA i början av 00-talet stod inför nästa stora förändring.

– När Sverige gick med i EU fick vi en ny konkurrenslag i Sverige. Den innebar att det inte längre var tillåtet för skilda bolag att samarbeta eftersom det sågs som kartellverksamhet. Det blev på många sätt ett problem för ICA-handlarna, berättar Roland Fahlin, som var både koncernchef i ICA och vd för ICA-förbundet under den här tiden.

Efter att ha utkämpat en stor strid mot regeringen fick ICA behålla ett undantag från lagen, men lösningen var inte långsiktig. På sikt skulle man behöva anpassa både ägande och samarbetsformer efter konkurrenslagstiftningen, vilket bland annat ledde till att man började titta på en möjlig börsnotering.

Någon börsnotering blev det dock inte. Under förarbetet kontaktades företaget av nederländska Royal Ahold, som senare kom att köpa 50 procent av ICA. Att halva ICA skulle säljas var naturligtvis en jättestor grej. Roland minns hur han kvällen innan ringde upp statsminister Göran Persson.

– Han hade inga synpunkter på affären men uttryckte ”håll svenska flaggan högt!”, och det var också vår avsikt.

ICA gjorde också några år i Norge, ICA Nära blev...

Motiv-ID: ica2669ny

Bildtext: ICA gjorde också några år i Norge, ICA Nära blev där ICA Næer – vad annars.

Det Royal Ahold kunde bidra med var ett kunnande och en affärsmässighet som ICA tidigare hade saknat, och man kunde snabbt se effekter på delar som logistik och inköp.

– Ahold var väldigt duktiga och vi lärde oss väldigt mycket under den här tiden. Det kanske viktigaste resultatet av partnerskapet var att de gjorde ICA moget som eget börsbolag, säger Roland, som i samma veva lämnade ICA för att ta plats i Royal Aholds styrelse.

Eftersom allting rullade på som vanligt glömde allmänheten snabbt bort att ICA till hälften ägdes av en holländsk dagligvarujätte. Royal Ahold hamnade dock på löpsedlarna igen, när de i början av 00-talet gjorde ett historiskt misstag.

Allting började med köpet av amerikanska US Food Service, ett gigantiskt grossistföretag med en omsättning över 150 miljarder kronor. Snart visade det sig att det fanns ett hål i balansräkningen som 2003 utraderade hela Royal Aholds vinst och orsakade en finansiell kris.

Krisen förstärktes av en konflikt med revisorerna om Royal Aholds koncernredovisning. I Nederländerna blev det en jätteskandal och förtroende för bolaget sjönk på aktiemarknaden. Efter det följde flera år av juridiska processer när Royal Aholds ledning åtalades för felaktig redovisning. Även Roland Fahlin drogs in men frikändes på alla punkter.

ICAs verksamhet påverkades inte nämnvärt under de turbulenta åren, men vad som däremot förändrades var relationen till Royal Ahold. Claes-Göran Sylvén, som i början av 10-talet var vd för ICA-handlarnas förbund, berättar:

– Även om Royal Ahold var långsiktiga med sitt ägande så var de inte lika långsiktiga som vi var. När de utannonserade att de ville sälja var vi väl förberedda.

Förhandlingarna pågick under sju månader och avslutades i februari 2013. Ägandet var tillbaka i Sverige och i samma veva omvandlades Hakon Invest till ICA-gruppen. ICA-handlarnas förbund fick 51 procent av aktierna och resten gick till börsen:

– På det viset skapade vi en bra finansiell balans som innebär att ICA-handlarna hade kontroll men att det också fanns ett bra inslag av externt ägande. Vi skapade en struktur som är hållbar under lång tid framöver.