Mitt i miljö-
revolutionen

Miljöpolicy, miljömärkningar, klorfritt papper och kamp mot freon – ICA var med och drev utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. I dag betraktas ICA som miljöpionjärer och har flera gånger prisats för sitt trägna miljöarbete.

Miljöpolicy, miljömärkningar, klorfritt papper och kamp mot freon – ICA var med och drev utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. I dag betraktas ICA som miljöpionjärer och har flera gånger prisats för sitt trägna miljöarbete.

I ICAs hundraåriga historia är det först under de senaste 30 åren som miljö och hälsa har funnits på agendan. Före 1980-talet hade dessa frågor endast berörts sporadiskt. Det var ämnen som mer hade rört industrin, och ingen inom ICA hade haft som ansvar att bevaka området.

Men i takt med att massmedier började rapportera om säldöd, skövlingar av regnskog och ett växande hål i ozonskiktet blev det viktigt att se över hur man som dagligvarukedja med hundratals leverantörer skulle agera på strömningarna. Även de politiska diskussionerna blev allt hetare under andra halvan av 1980-talet, och ICAs handlare fångade i sin tur upp signaler från kunder som var oroade över bland annat klorblekningens effekt på livet i haven.

Intresset från konsumenterna gick inte att ducka för, och 1987 beslutade ICA-styrelsen att ta fram en arbetsplan för miljöfrågor. Arbetet skulle ledas av eldsjälen Lisbeth Kohls, tidigare chef för Informationsservice på ICA-förlaget som drev skol- och samhällsinformation på ICAs uppdrag.

Lisbeth Kohls hade just då startat den nya avdelningen ICA Konsument på ICA-förbundet/ICA AB och blev också ICAs första chef för miljöfrågor. Med hennes entusiasm och ihärdighet fick arbetet en flygande start där fokus låg på att ta in, bearbeta, och sprida information om de för ICA viktiga frågorna.

– Det behövdes både hjärta och hjärna för att medarbetare skulle ta till sig miljöarbetet, så det krävdes mycket utbildning och stimulans internt för att få alla med på tåget.

Lisbeth Kohls förstod tidigt att ICA även behövde ett program för att minska sin egen miljöpåverkan. ICAs första miljöpolicy, som formulerades i samarbete med handplockade miljöexperter, antogs på bolagsstämman 1989. Policyn rullades ut i verksamheten under 1990, och blev en del i ett större, samlat program för miljö och hälsa, där målet var att ha ”så lite negativ miljöpåverkan som möjligt sett över varans hela livscykel”.

Genom att ställa hårdare krav på producenterna, utveckla egna miljöanpassade varor, skapa mer miljövänliga transporter och egen drift samt återvinningsbara förpackningar skulle det uppnås.

– Av policyn framgick också att vårt viktigaste syfte var att hjälpa kunderna att genom sina val kunna bidra till en bättre miljö. Och genom att minska miljöpåverkan i den egna driften kunna påverka ICAs ställning på marknaden.

ICA ville gärna bli ledande på miljöfrågor inom dagligvaruhandeln, trots att konkurrenten KF redan i början av 1970-talet hade inrättat både ett miljöråd och ett miljövårdslaboratorium för att framhäva sin gröna position.

– KF var tidigt ute med ekologiska livsmedel, men när det gällde att driva miljöfrågor kring andra sortiment och ända från producenterna och i den egna driften, så vet jag att vi var tidigare och mer pådrivande.

Enligt Lisbeth Kohls tog ICA också tag i svåra produktområden som ingen annan hade vidrört, för att försöka förbättra och miljöanpassa. Efter upptäckten av de giftiga ämnena dioxiner blev det miljöskadliga kloret ett hett debatterat ämne.

Därför blev klorblekning av pappersvaror den fråga som ICA tog tag i först. Lisbeth Kohls knöt nära band med aktörer som Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden för att få kunskap om klorblekningens inverkan på miljön. Med input från miljörörelsen kunde hon börja ställa krav på ICAs leverantörer, något som ogillades på sina håll.

– Bland pappersleverantörerna mötte vi inte så stort motstånd när vi krävde att de skulle gå ifrån klorblekta produkter. Men inom skogsindustrin blev det ramaskri över att vi lade oss i deras processer, och jag och ICA-chefen Roland Fahlin blev kallade till Skogsindustrierna på möte för att förklara oss.

De förklarade men stod på sig, och ICA började relativt snabbt att ställa om sitt sortiment till mer klorsnåla alternativ. Det klorblekta papperet blev en viktig symbolfråga för ICA, och själva symbolen blev den oblekta, bruna ICA-kassen som kom 1988. Papperskassens bidrag till WWFs miljövårdsarbete blev också ett utropstecken för att ICA tog miljöfrågorna på allvar.

– Miljöfrågorna växte successivt i folks medvetande, och tack vare medier och miljörörelsen började konsumenterna förstå att de produkter de köpte hade en påverkan på miljön, det blev ett nyvaknande, säger Anita Falkenek, som anställdes av Lisbeth Kohls 1994 och som senare blev miljöchef för ICA.

I början tvingade vi nästan in ekologiskt på hyllorna, i dag är ekologiskt med och driver lönsamheten. Den resan är en viktig erfarenhet som man kan man ta med sig även inom andra områden.

Kerstin Lindvall, ICAs hållbarhetsdirektör

När Anita Falkenek blev en del av ICA Konsument 1994 anställdes även Niklas Warén för att bygga upp den nya kvalitetsavdelningen i Stockholm. Kvalitetsarbetet, som utfördes parallellt med miljö och hälsa, handlade bland annat om skärpta kontroller av kött och chark som infördes i samband med EES-avtalet, kvalitetsrevisioner av alla egna märkesvaruleverantörer och utformning av en kvalitetspolicy som lanserades 1996.

Den process som startade 1987 accelererade snabbt under 1990-talet. Det stora genombrottet för ICAs miljövänliga produkter var tvättmedelsmärket Skona, som delvis var en konsekvens av att leverantörerna inte ville gå med på ICAs miljökrav.

Nästa steg av miljövänliga produkter var Sunda, ICAs första egna KRAV-märkta sortiment, som lanserades 1993. KF hade introducerat Änglamark samma år.

– ICA såg att intresset för hållbara livsmedel och produkter ökade. Det var i vevan då vi hade börjat med emv (egna märkesvaror) för att sätta press på leverantörerna, men vi såg också att det fanns mervärden att lägga till för kunden, säger Anita Falkenek.

Sunda blev några år senare ICA Ekologiskt, som 2008 bytte namn till I Love ECO, som i dag har cirka 300 produkter i ICAs sortiment.

– I början tvingade vi nästan in ekologiskt på hyllorna, i dag är ekologiskt med och driver lönsamheten. Den resan är en viktig erfarenhet som man kan man ta med sig även inom andra områden, säger Kerstin Lindvall, som efterträdde Anita som miljöchef, senare även Lisbeth Kohls.

Minst lika viktigt som utvecklingen av det egna ekologiska sortimentet var att stimulera miljöanpassad produktion inom den övriga produktionen, en stor utmaning då det saknades gemensamma standarder, konsumentstämplar och märkningssystem för vad som gällde för olika produkter. Miljömärkningar som signalerade att vissa miljökrav uppfyllts, skulle underlätta kundens val. Detta var ett område inom vilket ICA Konsument & Miljö var starkt pådrivande, och Lisbeth Kohls trägna arbete gav resultat.

– Hur skulle kunderna kunna veta vilka produkter som uppfyllde miljöförväntningar, hälsa och miljökrav om de inte visste vad de skulle förhålla sig till? Jag och Anita fick jobba mycket med olika foldrar och skriftserier som gick ut till handlarna, med praktiska tips och fakta om hur sortimentet utvecklades för miljön, förklarar Lisbeth Kohls.

När man insåg att det skulle dröja med en officiell miljömärkning tog ICA kontakt med Naturskyddsföreningen för att få igenom en tillfällig märkning. Genom ett samarbete med dem skapades Bra Miljöval, en hyllkantsmärkning för att visa kunderna vilka produkter som var skonsamma för miljön. Naturskyddsföreningens experter satte kriterierna, och det som var ICAs initiativ började så snart att gälla för hela handeln.

– Per Axel Folker (ansvarig för inköp av tvättmedel på ICA, reds anm) var irriterad på de stora internationella jättarna för att de inte brydde sig, och tyckte att det var dags att visa vem som bestämmer. Han beslutade att alla nyheter som kom in i hans sortiment skulle vara miljömärkta, det var ett stort steg, säger Anita Falkenek.

En annan märkning som tidigare hade initierats av ICA var en grön prick, som symboliserade fiberrika och fettsnåla produkter. Även ”Gröna pricken” blev viktig för att hjälpa kunden att välja rätt. Gröna pricken var föregångare till Livsmedelsverkets Nyckelhålet, symbolen som senare utgjordes av ICAs gröna prick och matpyramiden.

Miljö och hälsa användes under 1980- och 1990-talet som återkommande argument i marknadskommunikationen. Reklamkampanjer i dagspress för fiberrikt bröd, KRAV-märkta produkter och svenskt kött var sätt att uppmärksamma områden som var angelägna för konsumenterna, och visa på ICAs konkurrenskraft.

Mindre miljöbelastande transporter, fossilfria bränslen, antibiotika i kött, förpackningskretslopp och genteknik är andra stora miljörelaterade frågor som ICA jobbade hårt med under 1990-talet.

Men kanske är freonavvecklingen det mest akuta som ICA gjort för att möta ett stort miljöhot från sin egen drift. Redan 1988 skärpte Naturvårdsverket reglerna för användning av freon, men utvecklingen i den egna driften gick långsamt. Fram till 1991 var freonerna en sak för ICAs kylspecialister, men då tog ICAs styrgrupp för miljöfrågor, med Lisbeth Kohls som ordförande, tag i frågan. Övriga som drev på var logistikchefen Nils-Gunnar Ljungquist och Kjell Gunnarsson, vd för utrustningsföretaget Köpmannatjänst.

En ökad aktivitet krävdes eftersom tempot i den internationella avvecklingsplanen gick allt fortare, och det gällde att skaffa sig insikt och ekonomiskt underlag för att klara konvertering i alla anläggningar.

– I Europa stoppades produktionen av de stränga freonerna den 1 januari 1995 och efter detta datum fanns inget nytt sådant medium att köpa till en enda kyl eller frysdisk. Det var ytterst få inom handeln som hade förstått detta, säger Lisbeth Kohls.

ICA tog hjälp av vetenskaplig expertis i Sverige och internationellt för att förstå frågans vidd.

– Vi gav uppdrag till våra specialister att mejsla fram de ekonomiskt och miljömässigt mest rimliga alternativen och vi såg till att vara först i Skandinavien att testa nya övergångsalternativ. Det gällde också att göra detta så kostnadseffektivt som möjligt. Att komma ifrån de strängaste freonerna (CFC) skulle kosta 500–650 miljoner kronor de kommande åren.

Styrgruppens mål var att byta till mer ofarliga köldmedier genom att försöka ”hoppa över” de så kallade mjuka freonerna, som var de som ansågs vara de billigaste och smidigaste alternativen. Målet var att detta skulle vara genomfört till år 2005.

– Det var nog detta ”språng” som gjorde att vi fick respekt hos myndigheterna, och som gjorde att de ville att jag skulle tala på en FN-konferens i Singapore 1992 om vår strategi för att komma över praktiska och ekonomiska hinder med att avveckla CFC, säger Lisbeth Kohls.

Anita Falkenek minns arbetet med att byta ut freontunga maskiner som pågick under hela 1990-talet.

– Det ICA gjorde var en vändning. Lisbeth var duktig på att få styrelsen att förstå svåra frågor, så vi satte i gång en avvecklingsplan. Frågan var hur man skulle få handlarna att vilja ta det steget, men då var Lisbeth fantastiskt och ordnade tävlingar genom svensk Butiksservice så att vi kunde hjälpa ICA-handlarna att ta steget trots kostnader, säger hon.

En text om ICAs miljöarbete skulle lätt kunna bli en bok, all aktivitet som pågick parallellt inom olika delar av ICA är omöjlig att sammanfatta helt. Värt att nämnas är 1995 års miljöledarkonferens där man meddelade att samtliga säljare skulle gå en miljöutbildning och att man skulle bilda miljöledningsgrupper i regionerna.

Ett annat viktigt steg var det mot att uppnå ett eget förpackningskretslopp, där ICA tog ett beslut om att driva frågan om producentansvar för förpackningar.

– Inga förpackningar skulle hamna på soptippen, och vi skulle endast köpa in produkter vars förpackningar kunde återvinnas av industrin och hanteras i slutna kretslopp för att inte belasta miljön, förklarar Lisbeth Kohls och tillägger att ICAs arbete var början till dagens återvinningssystem.

Under 2000-talet blev miljöarbetet allt mer komplicerat och fick konkurrens från andra frågor som digitalisering. Men de som ledde arbetet var övertygade om att det måste få fortsätta och utvecklas på lång sikt. I dag är hållbarhet på alla plan en självklarhet inom ICA.

– Att vi har fått detta genomslag är enormt roligt för mig. Jag är väldigt stolt över det jag var med om att sätta i gång. Vi lade grunden för detta arbete och jag satte ihop en styrgrupp för miljöarbete redan 1988 med våra vice vd:ar inom olika områden, det gjorde att frågan direkt togs på allvar, säger Lisbeth Kohls.

ICAs hållbarhetsdirektör Kerstin Lindvall beskriver ICA som pionjär inom flera miljöområden, och mycket tack vare Lisbeth Kohls engagemang. Det viktigaste hon själv har varit delaktig i sedan hon började på ICA 1997 är arbetet med att säkra upp värdekedjan hos leverantörer när det kommer till kvalitet, miljö och etik. Tidigare hade det saknats systemstöd och allt sköttes manuellt. Men när Kerstin Lindvall tog över efter Lisbeth Kohls 2009 hade hela leverantörssystemet digitaliserats.

– Jag fick förmånen att ta över något väldigt tryggt. I samband med larm som hästkött i lasagnen kunde vi på 20 minuter kolla vilka av våra produkter som var i riskzonen. Så utifrån detta system har vi kunnat gå vidare och jobba upp kontroller för till exempel matfusk.

Det finns både utmaningar men framför allt stora möjligheter inom hållbarhetsarbetet i dag.

– Internt är intresset, engagemanget och förutsättningarna bra. Men hållbarhet har blivit väldigt komplext och i så mångas medvetande. Dessutom har alla olika uppfattningar om vad hållbarhet är. Men framför allt är det väldigt roligt. Det finns inget stopp för hur mycket man kan göra, vi kan bygga växthus kopplade till butiker, skapa cirkulära kretslopp och jobba med appar som kan hjälpa kunden. Digitaliseringen öppnar för nya möjligheter att fortsatta hållbarhetsarbetet. •