Eols
sånger

(Mel: Jungman Jansson)
Hej å hå, Eoliter,
Eolträffen ingen sviker.
Traditionen den oss bjuder
Komma samman varje år.

Så lyder de inledande raderna i en av de många bordsvisor som brukade sjungas vid de årligen återkommande höstträffarna som ordnades för Eolbolagets personal. Var de uppskattade mötena hölls varierade men gemensamt var träffarnas trevliga och gemytliga stämning som avslutades med middag, umgänge och allsång.

Redan ett par år efter Eols grundande 1938 hade Eol förärats en egen marsch. Den komponerades av köpmannen Hilmer Carlsson i Göteborg och bedömdes vara väl lämpad att föra Eols skaror framåt. Melodin textsattes för att också kunna användas för allsång, och textens inledande rader ger en bra bild av vad som under flera år skulle vara stommen i Eols visor:

(mel: Eolmarschen)
Svenske köpmän hand i hand
tåga fram i Sveriges land
i en kamp om bättre framtid för vår kår.
EOL heter vår central
och den har till ideal
värna om att enskild handel jämt består.
Vi hos EOL ska koncentrera våra köp
därigenom samla millioner
som ska bli det kapital
som skall oss i kamp brutal
stödja uti framtidsår.

STARK VI-KÄNSLA

Marschen är en tydlig hyllning av Eol grundtanke och verksamhet, ett återkommande tema de följande decennierna. Många av bordsvisorna lyfter fram en ”vi-känsla” där man tillsammans står enade och kämpar mot utomstående krafter. I en visa från 1950 syns detta extra tydligt. Visan har också getts namnet ”Köpmännens paradmarsch”:

(mel: Fritiof Anderssons paradmarsch)
Här kommer fria ICA-köpmän i en väldig rad
vi går med fart vi går med kläm
sida vid sida vi vandra.
Vi komma ifrån norr och söder, ifrån land och stad
och om Du vill säg bara till
så blir Du med oss andra.
Vi kring vårt kära ICA städse vilja hålla vakt
för faror utav skilda slag vi taga oss i akt.
Kring ICA-märket samlas vi, det blive vår symbol.
Det för oss rätt, det för oss fram
tills att vi nå vårt mål.

LOJALITET

Lojalitetstanken speglar också av sig i en visa från 1943:

(mel: Hulda min lilla Hulda)
När vi våra varor skall köpa
till Eol vi vänder oss då.
Ej alls någon risk vi då löpa
för Eol oss alltid förstå.

Men om något fel skulle uppstå ändå
så rättas det till, som Ni väl kan förstå.
För Eol är idealet, för Eol är idealet
för Eol är köpmannens vän.

Det var vanligt att visorna berättade om Eols anställda och i några fall sjungs även om de högre direktörerna. Av dessa syns särskilt Eols verkställande direktör åren 1938-52, Emil Clemedtson, skymta bland textraderna. I en odaterad visa hyllas Clemedtson på följande vis:

(mel: Sjösalavalsen)
Mången haver tvivlat att detta skall gå
men vi får väl se allt vad tiden den lider
och att Eols ledning i lugn får gå på
sen ska Ni få höra att det låter så:
”Titta, se på Clemedtson, han har välan tur
han fångat alla handlare liksom i en bur
men alla tycks de trivas, för alla glada miner har.
Ja, det får man säga, han är en väldans redig karl.”

I en annan odaterad bordsvisa, men med samma melodi, beskrivs direktör Clemedtsons förmodade glädje över Eolbolagets framgångar:

(mel: Sjösalavalsen)
Clemedtson han hoppar med ett skratt ur sin stol
ler med hela ansiktet; ”Se en sån omsättning
ökningen är storartad se vilken höjd
ej det är att undra på att man är nöjd”.

EOLITER RÄDS EJ

”Eoliter” är en vanligt återkommande benämning på Eolbolagets medarbetare, och det är tydligt att det ligger en viss stolthet i att vara en Eolit. Vid flera tillfällen sjungs det även om Eoliterna som ett eget släkte:

(mel: Albertina)
Det växer ett släkte uti Halland
eoliter, så är det släktets namn, pumpa läns
eoliter räds ej faror
eoliter säljer varor
eoliter så är det släktets namn, pumpa läns.

Flera visor avhandlar varor – inte minst ICA:s egna produkter – samt handlarnas vedermödor med att driva butik. Inventeringsvisan från 1951 ger en lustig bild av en del av handlarens arbete:

(mel: Mors lilla Olle)
Handlarn han går i affärn en rund
tittar på varorna alla en stund
sedan fram papper och penna han tar
nu skall han skriva upp allt vad han har.
Mjöl å potatis å Radion och salt
havregryn, knäckebröd å Ovomalt
peppar å senap å lagerbärsbla´n
Omo å anis å Svea chokla´n.
Smör, ost och sill, som man van vid är
när till hotellet nån gång vägen bär
konserverna aj, aj, de jästa visst var
man tjänar ju inte på det att man spar.
Bonbons som klumpat sig samman jag har
´38 års priser väl knappast jag tar

sirapen som ur sitt fat haver läckt
samlar jag upp uti småburkar käckt.
Nypon å russin å jästmjöl å kli
kanariefröna dom struntar jag i
hyllpapper, mandel å hjorthornsalt
måste jag taga med detta nu allt?

Att visorna kunde följa med i tiden var också tydligt. I en tid då äldre förfärades över de unga männens långhåriga mode, kändes det nog tryggt att arbeta på Eol om man ska tro följande ”Nidvisa” från 1965:

(mel: Vi hänger me´)
Vår ungdom här på firman den är rar.
Rolling Stones och Beatleshår den inte har.
Ni säkert inte hör till deras fans.
Vill ni jobba har Ni alla här en chans.
Ni hänger me´, och bra är de´.
Låt bara Rolling Stones och Beatles va´ ifre´.