Sven Lindblad på
ICA-förlaget

Året är 1972. Det är sent på kvällen. Den unge reportern gnuggar sömnen ur ögonen för att hålla sig vaken bakom ratten, där han färdas i sin gamla folka mellan Sala och Västerås. Det har varit korrekturläsning av ICA-nyheter på Sala Allehanda, som då tryckte tidningen. Men det dröjer innan han får åka hem, först en vända upp på förlaget för att leverera de färdiga men ännu inte tryckta tidningssidorna på Sven Lindblads bord.

Anekdoten är sann, jag vet för jag var med. Sven Lindblad krävde minutiös kontroll över hela sitt befälsområde. För vissa medarbetare kändes det besvärande, för detaljhandelssektionen (D-sektionen) på ICA-förlaget, som han styrde över fram till pensionen i augusti 1979, var det en ovärderlig tillgång.

HANDLARE, REKLAMARE, JOURNALIST

Sven Lindblad var en ung handlare i Undenäs i trakterna av Tiveden när han kom till Västerås, Hakonbolaget och reklamavdelningen där 1944. När sedan ICA-förlaget bildades 1945 fick han tidigt utlopp för sin skrivklåda i ICA-tidningen. Det budskap han där framförde var då faktiskt epokgörande, varken mer eller mindre. Efter studieresor till USA i unga år sjöng Sven Lindblad självbetjäningens lov i tidningens spalter, något som handlarna inte direkt uppskattade.

SKAPARE AV D-SEKTIONEN OCH ICA-SKOLAN

Sven Lindblad måste tveklöst betecknas som den som skapade D-sektionen och gav den identitet. Han stod, direkt eller indirekt, bakom lyckosamma satsningar på tidningarna Praktiskt Butiksarbete och Supermarket liksom dåvarande nykomlingen ICA-nyheter. Han var också den som med emfas hävdade och stärkte D-sektionens position i förlagshuset på Stora Gatan i Västerås, där den publika och kommersiella succén ICA-kuriren började breda ut sig alltmer.

Men Sven Lindblad var framför allt mannen bakom ICA-skolan, den som började som ICAtidningens praktiska kursverksamhet. Där pläderade Sven Lindblad bl.a. för vikten av att rätt och frikostigt exponera varorna, inte minst ”frukt & grönt” och kött. ICA-skolan blev också ett skolexempel i sig på hur personalpolitik ska bedrivas. Under en period fanns snart sagt ingen i den absoluta ICA-ledningen som inte hade jobbat på skolan, från koncernchefen, senare ordföranden Roland Fahlin till förbundets vd idag, Peter Dettmann och informationsdirektören Roland Danielsson. Utan Sven Lindblads okonventionella anställningsmetoder, där fingertoppskänslan styrde, är det osäkert om de ovan nämnda – och många, många fler – fått se sin karriärväg i ICA-rörelsen så utstakad.

INGEN FARBROR SVEN …

Någon farbror Sven var Sven Lindblad aldrig, tidigare medarbetare vittnar om hur han sekundsnabbt kunde bli rasande när någon detalj inte stämde med hans planering. Och hans dåvarande sekreterare, Kerstin Danielsson, hade fullt sjå med att få honom att begripa snabbtelefonens dolda mysterier, när hon inte hjälpte till att leta efter den bil han glömt var han parkerat.

En aning disträ alltså, för att uttrycka det försiktigt. Men Sven Lindblad hade kunskap, kompetens och civilkurage som få – fråga dåvarande koncernchefen Nils-Erik Wirsäll, som fick känna av hans temperament med jämna mellanrum.

EMPATISK CHEF

En mindre framträdande sida, men också den omvittnad, var hans dokumenterade förmåga till empati med den arbetskamrat som för tillfället hade det besvärligt. Därtill ska också understrykas att Sven Lindblad var obrottsligt lojal med hela sin underordnade skara. Och, som sagt, hans förmåga att upptäcka och lotsa fram talanger var oslagbar.