Sigge Carlsson
ICA Frukt och Grönt

Det inkommer många brev med minnen och kommenterar till ICAs historiska webbplats. 2006 kom en e-post från något oväntat håll, nämligen den välkände förläggaren m.m. Bo I. Cavefors – ibland kallad Sveriges mest kontroversiella kulturpersonlighet. Cavefors brev rörde dock vare sig politik eller litteratur, utan ICAs grönsakshistoria.

”Jag fick plötsligt för mig att se om min styvpappa (Sigge Carlsson) figurerade någonstans på internet. Och det gör han på www.ica-historien.se!” Cavefors upptäckte dock ett par brister i artikeln och dessutom ”finns ej sällan en historia som inte kan lockas fram i dokument”, vilken han önskade berätta.

INGA BÄR

Det finns protokoll från när ICAs Bäravdelning AB grundas 1942 och sedan protokoll när detta 1945 byter namn till ICA Frukt och Grönt AB. Den tidigare tolkningen blev därför att den av Sigge Carlsson ledda frukt- och grönsaksverksamheten i Malmö de första tre åren bedrevs under namnet ICAs Bäravdelning, vilket i sin tur fick läsarna att tro att bär var en viktig vara i sammanhanget, men nej:

Det må vara att namnet på det nybildade bolaget var någonting om BÄR, men om bär handlade det aldrig. Jag är född 1935 och var alltså 7 år när bolaget startades och var ofta nere på lagret (i ett utrymt garage, kriget pågick och garagen var tomma …). och lekte genom att köra runt med en trehjuling. Nåväl: det handlade i stället om att handla frukt och, framför allt, grönsaker och rotfrukter från bönderna runt Malmö. Störste konkurrent var Solidar/KF. Men min styvpappa hade goda chanser att bjuda konkurrens eftersom min mamma kom från en av de större bondesläkterna (stamort: Hököpinge) och alla hennes gamla släktingar och vänner sålde hellre till ICA än till KF. – – – Det plockades aldrig några bär. Från början (det var ju KRIG) bestod huvudhanteringen av lök, potatis och andra rotfrukter. Snabbt tillkom frukt, framför allt från Kivik där min styvpappa verkligen jobbade hårt för att konkurrera ut KF, som ju ideologiskt sett var mindre intressanta för fruktodlarna, som ju under kriget blev smått förmögna på sina sura äpplen. Jag var ofta med Sigge till Kivik och satt i bilen och väntade medan han ”förhandlade”. Min mamma, som också var med, brukade stiga av vid Brösarps Backar och plocka blommor eller svamp och helt allmänt ha en skön dag.

Det var alltså grönsaker, rotfrukter och frukt man handlade med, något som också bekräftas av övriga arkivhandlingar. I samtida källor benämns verksamheten också ”Grönsaksavdelningen” och på ett ställe sägs denna blivit ett eget bolag först 1945. Det troligaste torde således vara att ICAs Bäravdelning AB bara var ett vilande skrivbordsbolag 1942–1945, eller att det då bedrev en annan verksamhet – ledande på bär inom ICA-rörelsen var annars Nodsvenska Köpmanna AB i Östersund.

BARNDOMSVÄN MED HAKON SWENSON

Cavefors berättar vidare: ”Sigge Carlsson och Hakon Swenson [ICAs grundare] var förresten barndomsvänner, springpojkar i samma speceriaffär på den tiden det begav sig.”

Det måste ha varit Eric Anderssons butik i Västerås, där Swenson arbetade under äldre tonåren, som avses. Av arkivet får vi reda på att Sigge Carlsson senare drev speceriaffär i Falun och Eskilstuna och redan då handlade med rot- och grönsaker via direktförbindelser med odlare i Malmö-trakten, vilket var en av anledningarna till att Swenson ville engagera honom.

BORTGLÖMD KEMPEL

Det visade sig att en person, som visserligen omskrivits i artikeln om Svea Choklad, även spelat en avgörande roll för ICA Frukt och Grönt:

Kyhlstedt nämnes. Jaja. Men dessförinnan fanns det en annan direktör som hette Kempel och som senare blev direktör för Svea Choklad, och det var nog han som strukturerade upp det hela när det hela växte och växte – Kempel var faktiskt den som förvandlade ICA:s Frukt & Grönsakers AB till den drivande aktören på marknaden, gentemot KF.

Av arkivet är vi att Sigge Carlsson var chef för grönsaksavdelningen i tre år. 1945 tillkom även ett andra ben när Tunagårdens handelsträdgård och Partiaffär AB i Hälsingborg införlivades. Sigge Carlsson fortsatte då att vara avdelningschef för Malmökontoret och Tunagårdens tidigare chef, Malte Svensson, kvarstod där, men en vd tillfördes. Denna samordnande kraft blev Alvar Karlsson (följande år ändrat till Kempel) som varit disponent på ICA Eol.

DET BÖRJADE PÅ ERIK DAHLBERGSGATAN

Cavefors fortsätter:

Sedan kom ju, med Kempel som drivande kraft, importen igång. Min styvpappa hade det svårt med språk, men lärde sig tyska acceptabelt och jag kunde följa med honom till Hamburg där han, det måste ha varit 1945 eller 1946 (staden varit totalt utbombad, på hotellet, halvbombat, serverade vid frukosten en kypare (förmodligen fd officer) med ett jättelikt mensurärr, vilket fascinerade mig oerhört) träffade holländska grossister/odlare av tomater, gurkor och liknande.

ICA:s Frukt & Grönsakers AB startade alltså på Erik Dahlbergsgatan, i ett garage där man i ena hörnan hade inrett ett ’kontor’. Transportmedel var den trehjuling jag tidigare talar om och som jag hade väldigt trevligt med när den inte användes för allvarligare ändamål. Sigge hade två medhjälpare, en av dem var med till dess han pensionerades och var någon sorts andreman. Den tredje var ’lagerarbetare’ och lyfte alla dessa potatissäckar, spred ut löken på en sorts torkställning o.s.v. Mot mig var alla vänliga och när jag inte lyckades få upp trehjulingen från garaget till gatunivån kom alltid någon (dock ej min styvpappa) till hjälp så jag kunde fortsätta cykla till det intilliggande koloniområdet, där det fanns gångar som man kunde leka att det var stora vägar, där jag kom med min gigantiska buss (trehjulingen) …

Efter ett par tre år i garaget flyttades kontoret till en liten affärslokal på andra sidan gatan. Garaget behölls som lagerlokal. Trottoaren tjänade också som lagerlokal. Protester från åtskilliga hyresgäster. Sedan köpte ICA en gård mittemot Sandells växthus (Sandell var den STORE tomatodlaren vars varor Sigge lyckades få nästintill monopol på) – Familjerna umgicks också privat. Sandell hade under trettiotalet börjat sin karriär med att gå och sälja potatis från en sådan där tvåhjulig kärra, i Malmö. Men kriget kom. Han satsade rätt och blev en (för tiden) mycket rik man.

VIKTIGA PIONJÄRER

Sigge Carlsson gick i pension år 1965.

Min mamma dog 1969 och därefter hade jag ingen kontakt med honom. Tyvärr, måste jag tillstå, idag. Vi kom väldigt bra överens under många år, framför allt när jag var barn och ung man. Men sedan skildes våra vägar av skäl som inte hör hemma här. Men jag kan aldrig förneka att Sigge var en märklig man, högt begåvad, totalt utan skola, självlärd, absolut (jag säger absolut) ärlig (mamma bad honom under kriget ta med hem några lökar … icke, gjorde han det var det halvruttna lökar som ramlar ur kontrollen.). Inga bonusar där inte. Pensionen var oförskämt dålig.

Jag vill hävda att utan Sigges entusiasm och utan Anderssons (i Helsingborg), Kempel och Kyhlstedts administrativa kunnande hade aldrig ICA Frukt och Grönt blivit ett sådant betydande företag. Uppriktigt sagt: jag tror det skulle finnas mycket att lära också idag av hur den här typen av pionjärer arbetade.

Urval och redaktionell text: Edward Blom

Anmärkning. Artikeln om Frukt och Grönt som kritiseras har sedan brevet skrevs rättats och uppdaterats.