Nordsvenska Köpmanna AB
1938-1965

I Norrland präglades detaljhandeln under 1930- talet av samma problem som i övriga landet. O.M. Andersson, handlare och en av de ursprungliga styrelseledamöterna i Nordsvenska Köpmanna AB, såg 1984 tillbaka på perioden.

Han mindes besöken från grossistbolagens säljare som ”bortkastad tid” och att dåtidens relation mellan detalj- och partihandel gjorde ”varans väg från producent till konsument” dyrbar. ”Något måste göras för att stärka lanthandelns och de små butikernas konkurrenskraft”, var Anderssons åsikt på den tiden.

Kontakter med Hakon Swenson

Hans uppfattning delades av många norrländska kolleger, och kontakter togs med Hakon Swenson, det handlardelägda Hakonbolagets grundare och den ledande förespråkaren i Sverige för ett samarbete mellan detalj- och partihandeln. De norrländska handlarna undrade om det mellansvenska bolaget ville börja göra affärer norr om Sundsvall–Sveg, där gränsen för dess verksamhetsområde gick.

Import AB K.J. Karlsson

Men Hakon Swenson avböjde förslaget. Han ansåg att hans företag täckte in ett redan väl stort område. Istället vände sig handlarna då till grossistfirman Import AB K.J. Karlsson för att förmå företagsledningen att ombilda sin firma till en s.k. inköpscentral, där handlarna skulle bli delägare. Firman drevs av bröderna Karl-Erik Karlsson-Kyhlstedt och Bengt Karlsson. Den hade huvudkontor i Östersund, kontor i Umeå samt lager i Strömsund och Storuman.

Att firman var väletablerad och att verksamheten var geografiskt spridd gjorde den lämplig som inköpscentral för Norra Sverige. Det visade sig lämpligt nog att bröderna ruvade på liknande planer som handlarna. Följaktligen skred man gemensamt till verket.

Grundandet av Nordsvenska

I oktober 1938 grundades så Nordsvenska Köpmanna AB, som den norrländska inköpscentralen döptes till, genom en konstituerande stämma, där 119 personer deltog. Intresset bland handlarna var om inte översvallande så i alla fall hyfsat stort. Aktiekapitalet blev drygt 800 000 kronor och den 1 januari 1939 startade verksamheten.

Vd i Nordsvenska – företaget kom allmänt att kallas så – blev Karl-Erik Karlsson-Kyhlstedt som haft samma position i Import AB K.J. Karlsson före ombildningen. Åren 1938 och 1939 var han parallellt med bildandet av Nordsvenska också med och grundade ICA, som den norrländska inköpscentralen blev en del av.

VÄXANDE VERKSAMHET

Verksamheten växte den första tiden kontinuerligt med uppköp av konkurrenter och nyemissioner – även om det pågående andra världskriget lade en hämsko på utvecklingen. Det första helt krigsfria året 1946 bjöd på en kraftig msättningsökning på närmare 8 miljoner kronor – tidigare hade ökningen legat i snitt på runt 3 miljoner per år – och Nordsvenska passerade nu 40 miljonersstrecket i årlig omsättning.

PROBLEM

Framtiden såg för en kort tid ljus ut, men Nordsvenska hade några grundläggande problem som de andra inköpscentralerna i landet slapp. Till exempel var många av Norrlands största butiker inte anslutna till Nordsvenska utan hade istället egna avtal med konkurrerande grossistfirmor, vilka därmed blev hårda konkurrenter.

Nordsvenskas medlemmar var i regel alltså handlare med små butiker, belägna med långa avstånd mellan sig. Det här gjorde distributionskostnaderna mycket höga.

Därtill kom att inköpscentralen uppstått ur ett familjeägt grossistbolag och fortfarande drevs av familjen. De anslutna handlarna upplevde att deras åsikter inte räknades alla gånger.

AVGÅNG OCH UPPHÖRANDE

Karl-Erik Karlsson-Kyhlstedt slutade 1947 som vd för att för ICAs räkning arbeta i USA. Han efterträddes av brodern Bengt som tackade för sig 1951 efter en konflikt med handlarrådet (och Hakonbolaget). Nu utsågs den rutinerade ICA-medarbetaren Eskil Klingén till chef för Nordsvenska. Men inte heller han uppnådde någon stabilitet i verksamheten. Efter 14 år på vdposten tvingades Klingén kasta in handduken och 1965 uppgick Nordsvenska Köpmanna AB i Hakonbolaget.