När Rimi kom
till Sverige

Det var i början av 90-talet. Lågpriskonkurrensen ökade. Alltfler traditionella ICA-butiker kom i kläm, när de fick en frifräsande lågpriskonkurrent som granne.

Experternas prognoser spådde att lågprishandeln skulle nå en andel av 15 % – kanske 20 % av marknaden.

I styrelserummen väcktes frågan om ICA skulle vara med på ”lågpriståget” och ta vår andel – eller om vi skulle ta av oss mössan och låta konkurrenterna härja fritt.

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ICA-MODELLEN?

Frågan var kontroversiell för många handlare. Man undrade vad det var för fel på ICA-idén.

Vi på tjänstemannasidan som väckte frågan uppfattades av vissa, som om vi inte längre trodde på ICAs under många år framgångsrika affärsmodell. Men det var ju inte meningen att överge ICA-idén. Det handlade enbart om att komplettera vårt butiksnät utifrån den nya konkurrenssituationen. Beslut togs dock om att inom ICA Detaljhandel starta två projekt. ”Lågpris Stor” och ”Lågpris Liten” med syftet att skapa koncept med snävare sortiment och ett rationellt arbetssätt med lägre kostnadsnivå.

Samtidigt hade kontakter med Hakongruppen i Norge 1991 skapat insikt om Rimis framgång i Norge. Men handlarna såg framför sig butiker med ett torftigt sortiment, låg servicegrad och en miljö typ ”stampat jordgolv”.

STYRELSERESA TILL NORGE VÄNDE ATTITYDER

En vändning skedde dock vid den resa som styrelsen gjorde till Norge. Man såg attraktiva Rimibutiker med ett avvägt sortiment av kända märkesvaror till låga priser och en butiksmiljö som var fräschare än många mindre och medelstora ICA-butiker.

Därefter togs beslut om ett test i Stockholm med start i slutet av 1991, innefattande konvertering av 20 ICA-butiker till Rimi – ett test som sedan skulle utvärderas inför fortsättningen. I början av 1992 köpte ICA in sig i Hakongruppen i Norge (moder till Rimi Norge) med Stein Erik Hagen som huvudägare.

EGEN FÖRETAGSMODELL

Rimikonceptet var förenligt med ICA-idén och handlarrollen. Det löstes genom att man fastlade en modell innebärande att handlaren hade ett bolag, där personal och varulager ingick, medan kostnaderna för lokaler, inredning, prissättning och andra administrativa tjänster samlades upp i en avgift som uppgick till 6,2 % av omsättningen. Om handlaren sedan kunde landa bruttovinst och personalkostnad på tänkt nivå, skulle han utöver handlarlön få en rimlig vinst.

Därmed hade man lyckats förena ICA-idéns egenföretagande med Rimi-modellen.

Det blev inte 20 testbutiker, men nästan. Och med ett antal undantag blev utfallet positivt. Flera ICA-butiker med nedåtgående trend vände uppåt. Andra inte. Men det berodde till stor del på att de inte hade de rätta förutsättningarna, vilket senare framkom i utvärderingen.

GOD FRAMGÅNG I SVERIGE

Beslut om fortsatt breddning av Rimikonceptet togs sedan i styrelserna, och spreds efter vissa modifieringar till flera platser. Visst förekom avsteg från principerna här och var och sortiment utökades och även större butiker kom med i utvecklingen.

Summan av kardemumman är dock att Rimi hade haft god framgång i Sverige och in på 2000-talet tillhörde den butiksgrupp som tog marknad. Konstateras kan att det dock tog många år innan konceptet accepterades och blev en etablerad butiksprofil inom ICA.