Mjölkbarer och
restauranger

I Samlande gärning, den festskrift som utgavs till Hakon Swensons sjuttioårsdag 1953, berättar Folke Winbladh om AB ICA-restaurangers tillkomst och verksamheten under de första åren. I mars 1944 öppnades den första restaurangen, kallad Ankarbaren, i hamnkvarteren i Göteborg, men redan samma år kom verksamheten att växa betydligt.

Det meddelades att Mjölkbaren AB var till salu. Då stort intresse visades för att snabbt teckna det till 500 000 kronor föreslagna aktiekapitalet i ICA-restauranger, kunde förvärv ske av Mjölkbaren AB. Detta företag hade 16 välbelägna enheter, förlagda till några av landets större städer. Företaget, som hade en omsättning av nära 4 milj. kr. och ett utomordentligt gott anseende, blev den kärna, kring vilken den fortsatta uppbyggnaden kom att ske.

Under de kommande åren kom restauranger och mjölkbarer i ICAs regi att byggas på många ställen i landet framförallt på de platser där Mjölkbaren AB hade haft sina restauranger.

För Västerås vidkommande blev det icke tillräckligt med den nyförvärvade Mjölkbaren vid Stora gatan. Efter gynnsamma förhandlingar med HSB kunde restaurang S:t Örjan startas under sommaren 1946 med både bar och restaurangavdelning. Restaurangen fick förtroendet att servera vin. Den har nått en snabb och sund utveckling och blivit mycket uppskattad av allmänheten.

Norrland var länge ett vitt område på ICA-restaurangers karta. Den första enheten tillkom i samarbete med AB Linjebuss i form av en liten trafikbar i Piteå. Det var den första enheten som fick namnet Ringbaren. Namnet anknyter till ringarna i ICA-emblemet och symboliserar även kedjan av enheter.

I huvudstaden gjorde ICA-restauranger en storsatsning redan under de första åren. Folke Winbladh skriver:

I Stockholm fanns redan 6 utmärkta mjölkbarer, men när vi efter förhandlingar med Byggnadsstyrelsen lyckades få lokaler i Centralpalatset vid Tegelbacken, tvekade vi icke. Här tillkom en ljus, vacker och trivsam enhet. Den har sitt läge mitt i strömmen och dess ljusskyltar, som särskilt på kvällen upp märksammas från alla södergående tåg, har blivet en god exponent för företagets vilja och kunnande. Ett annat uppmärksammat inslag i stockholmsbilden blev det, när 1949 vid Hötorget tidigare Kafé 12:an den 12/12 kl. 12 öppnades på nytt under namnet ”Slink in”. Ställets specialitet blev ”vällingen och strömmingen”, som hade en strykande åtgång på denna torggummornas speciella bar.