Krävande
fruktimport

Per-Olov Andersson är en av ICAs pionjärer vad gäller import av frukt. Han har bl.a. varit med under ICA Banans första år samt har under många år arbetat med ICA Eols fruktimport, som skedde parallellt med ICA Frukt & Grönts verkkamhet, som då omfattade grönsaker och svenskodlad frukt. I augusti 2002 delgav han bl.a. dessa historier.

MELONER MITT I VINTERN

”På den tiden”, berättar P-O Andersson, ”fanns ej möjlighet att lagra frukt någon längre tid. Säsongerna var därför markanta.” I början av 1960-talet var han för första gången i Chile och blev där ”mycket begeistrad” över deras produktion av honungsmelon. I Sverige existerade då huvudsakligen den inhemska nätmelonen som skördades i augusti.

P-O Andersson var övertygad om att detta skulle vara ”en härlig nyhet och en begärlig produkt”. Han lyckades ”ordna en provsändning på några hundratals trälådor, med tiotalet honungsmeloner i varje.” Dessa anlände till Sverige i februari, när det var som mörkast och kallast. Man kan tycka att de skulle ha kommit som en skänkt från ovan, men nej! – Alla var väldigt skeptiska. Inte kan man väl saluföra och äta meloner ”mitt i den smällkalla vintern”.

Några DC:n köpte ett par lådor, resten förblev osålda. Till slut lyckades man emellertid avyttra de märkliga melonerna till bättre hotell och restauranger. I den lyxiga atmosfären kändes tydligen de exotiska frukterna mindre suspekta.

FAST I SUEZKANALEN

En annan historia berör en päronlast. ICA Eol hade beställt en last Victoria-päron från Australien våren 1967. Päronen lastades och påbörjade färden till Norden. Just när fartyget från Transatlantic befinner sig på Suezkanalen utbryter dock sexdagarskriget mellan Israel och flera arabstater. Såväl infart som utfart av kanalen spärras och båten tvingas ligga still i tre månader! Även om kylaggregaten fortsatte att gå var kvaliteten på päronen inte så rolig efter denna tid.

Det enda som återstod var att åka ut till havs och dumpa hela lasten. ICA fick dock tillbaks insatsen via sina försäkringar.

IMPORT FRÅN SYDAMERIKA

Argentina och även Chile var stora fruktproducenter. Problemet var dock att de hade en stor mängd små producenter och att P-O Andersson således fick åka runt från det ena packhuset till det andra för att köpa upp de äpplen och päronsorter som man behövde.

Och bara för att de var köpta var de ännu inte säkrade. Under 50- och 60-talen fanns nämligen inget vägnät utbyggt mellan odlingarna i Rio Negro-dalen (Argentina) och hamnarna. Frukten lastades på vanliga järnvägsvagnar och utsattes där för många risker under de två dygnens transport. ”Det var ett lotteri att få fram rätt kvalitet och kondition på frukten”, konstaterar P-O Andersson.

Besluten fick han ta helt själv. Att ringa Sverige var det inte tal om, eftersom enda förbindelsen från odlingarna var farmarnas kortvågsradio.

KAPPSEGLING

Sedermera byggdes dock hamnarna i Södra Argentina ut och ICA Eol började på 80-talet chartra sina egna fartyg för att frakta hem frukterna. Det var vid denna tid väldigt angeläget att vara den som först kunde leverera frukten till Norden för nya säsongen. Vid ett tillfälle anländer Eols båt till Puerto Madryn och finner att båda de två kajplatserna redan är upptagna – och den ena av en svensk konkurrent.

Efter ett par dagar är konkurrenten klar och ytterligare några dagar senare är Eols båt lastad. Att komma tvåa bland konkurrenterna var inte helt illa, men vinnare var ju den som kom först och flera dagars försprång gick knappast att ta igen.

Konkurrenten skulle dock lossa i Malmö och närmaste sträckan dit från Holland (där den lagt till på vägen), går via Kiel-kanalen. Fartyget kör glad i hågen in i denna, men båten var lastad tyngre än vanligt och ligger således även lägre. Plötsligt sitter den fast i kanalbotten. Bogserbåtar kallas in, men det tar flera dagar att dra loss fruktfartyget.

Under tiden har ICA Eols båt nått Helsingborg, först med säsongens nyheter till Sverige och Norden även detta år.