Kontorspersonalens
villkor

Jag tycker faktiskt siffror är väldigt roliga att syssla med. Bakom siffrorna ligger ju så mycket vilket gör det hela så kolossalt intressant.

Det, och mycket annat, berättar kamrersassistent Elsey Morlin i en artikel i personaltidningen Hakoniten hösten 1954. Det är hon som sköter underlaget till huvudbokföringen för Hakons huvudkontor i Västerås. Men hon har också hand om bokföring, kostnadstablåer, fakturor, statistik, utredningar inför budgetarbete, försäkringar samt mängder av korrespondens och telefonsamtal. Och det inte bara för Västeråskontoret utan också för kontoren i Köping, Ludvika och Sala.

Dessutom tillkommer bokföring för bilverkstaden och kafferosteriet.

Inte underligt att vitsord som ”utmärkta kunskaper”, ”punktlighet”, ”snabb uppfattning” samt ”ordningssinne” förekommer flitigt i de ansökningshandlingar som trillar in till kontorsavdelningarna på Hakon och Speceristernas Varuinköp (SV) under första halvan av förra seklet. Att kontorsbiträdet fröken Lilian Nilsson därtill är ”mycket lugn och behaglig i sitt uppförande” tycks ha fungerat som den bästa av rekommendationer.

BOKFÖRING

Det mesta av arbetet sköts vid den här tiden helt manuellt. Alla slags dokument sorteras och samlas i oumbärliga kortregister som till slut antar enorma proportioner. Skrivmaskinen underlättar förstås liksom kunskap i hur de stora räkneapparaterna hanteras. Det visste uppenbarligen fröken Alva Gustavsson som år 1923 anställs som ”bokförerska å vår maskinbokföring”.

Arbetsgivare var Aktiebolaget Svenska Varor (SV) i Stockholm och månadslönen uppgick till 300 kr, vilket motsvarar 6.600 kr idag. 26 år senare, år 1949, erhåller den manlige kamrersassistenten Börje Solberg en begynnelselön om 650 kr i månaden. Det vill säga 9.700 kr idag.

BULLER OCH STRESS

Kontorslandskapen erbjöd knappast någon vilsam eller tyst miljö. Därom vittnar yrkesinspektris Ida Fischers besök på Speceristernas Varuinköp med adress Lindhagensgatan i Stockholm. Visserligen finns där en vilsoffa för tillfälligt illamående. Men den är inhyst i damernas trånga toalettrum vilket inte behagar inspektrisen. Olämpligt och osunt påpekar Yrkesinspektionens representant. Inte heller maskinskriverskornas stolar anses lämpliga och bullret mellan de olika avdelningarna är på tok för högt. Fröken Ida Fischer föreslår helt frankt att glasrutorna förstärks med flera lager!

För att få en fungerande arbetsdag och bringa ordning i kaos har i alla fall Elsey Morlin på Hakonkontoret en osviklig metod som hon delger personaltidningens läsare. Trista och besvärliga saker tar hon helt enkelt hand om, när hon själv är i högform. Lustbetonade uppgifter passar bättre de dagar humöret inte är på topp. Och ett gott humör är förmodligen en viktig tillgång i den stressiga och bullriga kontorsmiljön. Inte minst med tanke på att sexuella trakasserier bara är ett nytt uttryck för ett gammalt fenomen. Åtminstone om man vågar spekulera i vad som kan ligga bakom den skarpa varning som en viss herr Magnusson tilldelas i maj 1946. Då har han nämligen gjort sig skyldig till ”… olämpligt uppträdande mot kontorspersonal såväl personligt som per telefon …”.