ICA och
konkurrensrätten

Att ICA de senaste decennierna legat i ständig fejd med konkurrensmyndigheterna beror på två saker: vår sammantagna storlek på marknaden och vår organisationsform, d.v.s. enskilda handlare i samverkan.

Det började redan i början på 1990-talet, när dåvarande Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Gunnar Hermansson, gick till angrepp på hembudsklausulen i avtalen mellan ICA och den enskilde handlaren. Klausulerna ansågs låsa in handlare i ICA och därmed utgöra ett hinder för ökad konkurrens. NO förberedde en rättslig prövning i Marknadsdomstolen, men innan ärendet kom upp där, drog han tillbaka sin anmälan, eftersom konkurrenslagen skulle ändras.

NY KONKURRENSLAG

Den av Klas Eklund ledda statliga produktivitetsdelegationen konstaterade i början av 1990-talet att det kunde vara så att lägre produktivitetstillväxt i Sverige än i omvärlden berodde på sämre konkurrenstryck här. För att skapa förutsättningar för mera konkurrens beslöt riksdagen att ny konkurrenslag skulle införas 1993. Den nya lagen blev en ren blåkopia av Europeiska Gemenskapernas konkurrenslag, vilket ansågs praktiskt för exportföretagen.

Den nya lagen förbjuder i princip samverkan mellan konkurrerande företag, men genom individuella eller gruppundantag kan samarbeten som anses gynna konsumenterna tillåtas. Eftersom varje ICA-butik är ett separat företag, ägt av en ICA-handlare och eftersom alla ICA-butiker samverkar, krävs ett undantag från konkurrenslagen för att verksamheten ska vara laglig. I Sverige har det från 1993 t.o.m. 2001 funnits ett gruppundantag för kedjor i detaljhandeln. År 2002 ersattes det av nya regler för ”vertikala avtal”, d.v.s. mellan aktörer i olika led av varukedjan.

ICAS LOBBYING

ICA har under hela processen aktivt framfört våra ståndpunkter i konkurrensfrågan till berörda myndigheter först i Sverige och, sedan Sverige blev medlem i EU, i Bryssel. Det började redan på Näringsfrihetsombudsmannens tid, då vi bl.a. tog ut NO på en busstur, först till ICA Hakon i Västerås och sedan till en ICAbutik i Eskilstuna, för att konkret visa hur ICA-samarbetet fungerar.

ICA har aldrig krävt några särregler, utan vårt mål har varit och är fortfarande att samverkande köpmän ska få samma konkurrensregler som helägda kedjeföretag.

När det första gruppundantaget skulle skrivas av Gunnar Hermansson, bidrog vi med faktaunderlag för att definiera den relevanta marknadens storlek. Vid de olika utredningarna om konkurrensen i dagligvaruhandeln var ICA alltid representerade som experter. Vi har även deltagit i olika arbetsgrupper inom Näringsdepartementet och vid ett flertal tillfällen uppvaktat ansvariga tjänstemän och politiker. Riksdagens näringsutskott har inbjudits till ICA och vi har deltagit i flera hearings i utskottet. I regel har kontakterna skett via tjänstemän i ICA AB eller ICA Förbundet, men vid flera tillfällen har även förtroendevalda ICA-handlare deltagit. Vid ett tillfälle mobiliserades ICA-handlare i hela landet.

RIMLIGA VILLKOR OCH SAMMA SPELREGLER

Sedan Sverige blev medlem i EU har ansträngningarna för att få rimliga villkor för ICA-samarbetet alltmer koncentrerats till Bryssel. Där har ICA, framför allt genom medlemskapet i köpmannaorganisationen UGAL, tidigt fått information om förestående lagstiftning och kunnat påverka den slutliga utformningen. På senare år har vi även kunnat bevaka och driva konkurrensfrågorna via det likaledes Brysselbaserade Eurocommerce.

ICA har aldrig krävt några särregler, utan vårt mål har varit och är fortfarande att samverkande köpmän ska få samma konkurrensregler som helägda kedjeföretag. Alla som konkurrerar på en marknad ska ha samma spelregler. Arbetet med konkurrensfrågorna har ytterst drivits av verkställande direktören. Den praktiska handläggningen sköttes sedan början av 1990-talet till mitten av 2000-talet av Peter Dettmann, med juridiskt stöd från advokatfirman Lagerlöf/Linklaters & Lagerlöf.