Hakonbolagets
lagerhus

Under 1930-talet och krigsåren tillskrevs kontors- och lagerhusen ett betydande symbolvärde inom Hakonbolaget. Man menade att de största byggnaderna, Hakonshusen, fungerade som ”yttre tecken på inre styrka”. Utformningen och lokaliseringen var viktig: det skulle vara ståtliga centrala byggnader som utgjorde ”tillskott till stadsbilden”.

Under åren 1945–1955 förändrades synen på lagren och man lyfte fram deras roll i distributionsarbetet. Titeln på Nils-Erik Wirsälls licentiatarbete från 1958, Lagerbyggnaden som arbetsredskap inom partihandeln med kolonialvaror, står i talande kontrast till den tidigare synen. Varför behövde effektiviteten öka?

Under 1947 diskuterade Hakonbolagets chefer behovet att reducera partihandelskostnaderna i åtminstone tre sammanhang: För det första ansåg man att konkurrenterna inom den privata partihandeln vidtog alltmer kraftfulla åtgärder för att ta marknadsandelar. Elis Götberg talade om ”kvoter” och ”tjuvrabatter” som viktiga medel för konkurrenterna. Hakon Swenson hävdade bestämt att det enda sättet för Hakonbolaget att möta konkurrensen var genom att oförtrutet arbeta för att sänka kostnaderna.

För det andra fick Hakonbolagets chefer för första gången tillgång till siffror som tillät jämförelser mellan olika kontor. En viktig observation var att de kontor som uppvisade de största kostnadsreduktionerna också uppvisade de högsta nettovinsterna.

För det tredje oroade man sig för lönestegringar till följd av avtalsrörelsen på riksnivå. För att täcka en förväntad kostnadsökning beslöt man att ansöka om prisjusteringar hos Pris Kontroll Nämnden och att försöka öka den inre effektiviteten, bl.a. genom införandet av ackordslön. Eftersom ackord ansågs kräva detaljerade kunskaper om verksamheten på lagren tillsattes en kommitté för att utreda frågan.

BYGGRESTRIKTIONER

Till problembilden vid den här tiden hör också de byggnadsrestriktioner som tillkom under kriget. Dessa fanns kvar och försvårade byggandet av nya lager, vilket annars ansågs vara en väg till ökad effektivitet. Istället vändes blickarna mot befintliga lokaler och metoder för att förbättra effektiviteten i dessa.

HAKONBOLAGETS ORGANISATIONSAVDELNING

Ansvaret för arbetet med den inre effektiviteten föll i huvudsak på Hakonbolagets organisationsavdelning som bildades 1946. Till chef för den nya avdelningen utsågs Nils-Erik Wirsäll som ungefär samtidigt begav sig på en studieresa till USA. Anteckningarna från resan visar att lagerplanering var ett av de områden han uppmärksammade.

Tillbaka i Sverige redovisade Wirsäll sina erfarenheter i en serie artiklar om modern lagerplanering i tidningen Affärsekonomi (not 6). Internt började Organisationsavdelningen att utföra tids- och arbetsstudier på avdelningskontoren i samverkan med Industribyrån AB.

Studierna resulterade i detaljerade bilder av de olika arbetsmomenten inom lagret: från hanteringen av kundorder och inkommande gods, via expediering av fingods, frukt och grönt samt tunggods, till utlastning och leverans. I den interna skriften ”Knäckta Nötter” presenterades sedan en modell för effektivt lagerarbete under åren 1948–1950.

Västerås, 1960, Nils-Erik Wirsäll testar miniatyrmodell av lagerlokal.

Deponent: ICA AB

Arkivbildare: ICA Hakon AB

Motiv-ID: DA1900-8964-ICA002354

Fotograf: Studio Bo Törngren

Tidpunkt år från: 1960-01-01

Tidpunkt år till: 1960-01-01

Gata: Sjöhagsvägen

Gata nr: 3

Verksamhet: Hakonbolagets huvudkontor och distributionscentral

Ort: Västerås

Sökord: Organisation

Bildtext: Västerås, 1960, Nils-Erik Wirsäll testar miniatyrmodell av lagerlokal.

Beskrivning: Studier av modell i planeringen. Nils-Erik Wirsäll lastar minilastbil (5 tons i skala 1:10) från minilager.

MED KUNSKAP OCH CEMENT

Man kan säga att Hakonbolaget 1947 stod inför ett perspektivskifte när det gällde partihandelsverksamheten. Men för att byta perspektiv krävdes kunskap om det praktiska lagerarbetet. Kunskap som dittills i hög grad hade varit av lokal karaktär. Tack vare Organisationsavdelningens arbets- och tidsstudier kunde man skapa trovärdiga bilder av arbetet på lagren. Den modell som sammanställdes blev ett ”portabelt lagerhus i arbete”: en uppsättning tabeller och diagram som kunde tas med och visas för såväl lagerarbetare som chefer. Alla kontor kunde nu jämföra sig med och försöka efterlikna modellen. Idag skulle vi säga att man skapade möjligheter för ”benchmarking.”

Det avgörande var dock att man kunde sprida ett nytt sätt att se på lagerhusen inom organisationen – som ”arbetsredskap i partihandeln” snarare än ”yttre tecken på inre styrka.” När byggnadsrestriktionerna så småningom lättade kunde Hakonbolaget utforma nya lagerhus för att förverkliga modellen. Med kunskap och cement växte en modern partihandelsverksamhet fram inom Hakonbolaget.