Gräns
intermezzon

När det gemensamma ICA-samarbetet initierats 1938 bidrog detta även till att en geografisk justering av bolagens verksamhetsområden kunde komma till stånd. Det fanns naturligtvis mycket att vinna på att gränserna klart och tydligt kunde markeras så att varudistributionen och de resande försäljarnas arbete kunde förenklas.

Öar och kilar

Kartan ovan, från tidigt 1940-tal, visar relationen mellan Hakon och SV. Där är SV, Stockholm i princip inringat av Hakonkontor i Norrtälje, Södertälje och Eskilstuna. SV hade kontor i Norrköping, Mjölby och från och med 1943 i Linköping. Observera också hur Hakonbolagets kontor i Södertälje och Nyköping har skapat en ”kil” mellan bolagen. Även Västergötland var delat mitt i mellan Eol och Hakonbolaget.

Ny gränsdragning

Östergötland var annars det landskap som hamnat mest mitt i och som i första hand behövde en ”geografisk sanering”. Hakonbolaget och Eolbolaget lämnade detta helt, medan SV fick gå ur Orust Varuinköp, som man haft ett nära samarbete med samt de lokala SV-föreningar som bildats i Blekinge och Luleå. Blekinge inkluderades i Eol medan Luleå överläts till Nordsvenska Köpmanna AB.

Gränsöverträdelser och -strider

Helt problemfritt kom det nu emellertid inte att bli, överenskommelser och samarbete till trots. Av Eolbolagets vd Kapten Emil Clemedtsons korrespondens framgår att vissa ”intermezzon” inträffade även efter 1938. Bland annat beskriver han en händelse från 1946 där Hakonbolaget och Eolbolagets disponenter inte kunde enas om vilket område man egentligen hade befogenhet att verka i.

Bakgrunden var att disponenten vid Eol i Borås, Herman Andersson, uppmärksammade Kaptenen på att Hakonbolagets konsulter på Eols område upprepade gånger propagerat för ”den nya giv”, d.v.s. Hakonsgiven, som Eolbolaget till en början valde att inte följa. Clemedtson försökte lösa tvisten genom att samla Hakonbolagets disponenter från Lidköping och Falköping samt de egna från Göteborg, Borås och Jönköping till ett möte. Clemedtson framhöll där det oekonomiska i att Hakonbolaget skulle ”köra långt ner i våra distrikt”. Från disponent Göthberg i Lidköping fann han dock ingen förståelse, då denne lär ha yttrat att Ulricehamn egentligen var ”vår stad”.

Hakons gjorde som de ville

Kaptenen gav sig dock inte utan fortsatte förhandlingarna, som trots allt hölls ”i angenäm stämning”, i det Clemedtsonska hemmet i Göteborg. Göthberg ska där ha mjuknat något men ändå framhärdat att han inte på egen hand hade befogenheter att genomföra något ”byte”. Frågan skulle i stället ”underställas Västerås”, men därifrån kom inga kommentarer alls. Enligt Emil Clemedtsons åsikt var Västerås ”mycket ovilliga att över huvud taget diskutera gränsfrågor”. Anledningen till detta var, enligt Kaptenen, att Hakon Swenson, efter en incident mellan Hakonbolaget och SV angående Motala, meddelat att han vägrade diskutera gränser mera. Hakonbolaget lär dessutom ha låtit förstå att ”de hädanefter icke önskade diskutera några gränsfrågor, utan de bestämde hur de ville ha det”. Att ta upp frågan i ICA var inte heller någon idé eftersom Clemedtson var av uppfattningen att Hakonbolaget inte godkände ”ICA:s kompetens att lägga sig i deras inre angelägenheter”.

Hakons framtidsplaner

Att Hakonbolaget agerade ganska mycket efter eget tycke i dessa frågor kan också verifieras av den strängt konfidentiella karta från 1961 (se bild) som visar på Hakonbolagets planerade ”framtida kontorsnät”. Här framgår att man tänkte sig 10 stycken DC (som senare blev tolv) och bland dessa skulle Linköping och Norrköping inkluderas. Tanken tycks ha varit att dessa skulle ”bytas” mot Södertälje för att därmed ytterligare förstärka den geografiska profilen av fyra fristående inköpscentraler.