Från snabbmat till
färdiglagade rätter

Vi är konservativa i våra matvanor, men ändå sker förändringar beroende på samhällsutveckling och matbutikernas ändrade utbud genom decennierna. Idag köper vi vackra kokböcker och kockarna står i kö till tv-kanalernas matprogram för att lära oss sina konster. Ändå blir vardagsmaten oftast något som tillagas snabbt eller köps färdigt för uppvärmning. Till helgerna ägnar vi möjligen maten mer tid och testar något nytt.

PÅ HUSMÖDRARNAS TID

På 1950-talet dominerade ännu husmanskosten, och matreklamen vände sig främst till ”den svenska husmodern”. Veckotidningarna försökte lansera nya, moderna maträtter, men arbetade i motvind.

Först på 1960-talet började våra matvanor förändras. Detta hade samband med att gifta kvinnor gick ut i förvärvslivet och begreppet hemmafru började försvinna. Nu byttes husmanskosten ut mot mer moderna matträtter, som gick snabbt att tillreda. Vi började äta djupfryst, fyrkantig torsk utan ben, fiskpinnar och spagetti med köttfärssås. De färdiga sopporna gjordes på pulver och potatisen fick konkurrens av mer förädlade varianter, t.ex. djupfryst ”pommes frites”, som nu gjorde entré även i hemmen.

Efterrätter serverades mest till helgerna, gärna en chokladpudding eller citronfromage, snabbt ihoprörd av pulver och vatten. Framför den nyköpta tv-apparaten kunde man njuta av chips i stora plastpåsar och kanske en tårta gjord på den nya kakmixen, eller färdiga tårtbottnar som på några få minuter förädlades till tårta med krossad ananas och lite ”minutvisp”, även det en pulverprodukt som lanserades i mitten av 1960-talet.

PIZZA, RADHUSBIFF OCH RIS

Under 1970-talet skedde ytterligare gradvisa förändringar av matvanorna. Vi fick alltmer impulser från andra matkulturer och från nya invandrargrupper. Vi började äta pizza och hamburgare, både hemma och på lokal. Potatisen byttes ofta ut mot ris, gärna ”minutris” klart på några minuter. McDonald öppnade 1973 sin första hamburgerrestaurang i Stockholm. Men trots många nyheter på matfronten, som den exotiska paprikan, fortsatte vi att vara konservativa. Enligt en livsmedelsundersökning var de vanligaste rätterna fortfarande köttbullar, falukorv och pannkakor. Köttbullarna skulle man så småningom kunna köpa färdiglagade. En annan snabb favorit, var blodpudding, i dåtidens tidningskåserier gärna omnämnd som ”radhusbiff”. Rätten är fortfarande en räddningsplanka hos många barnfamiljer.

I dagens normalstora livsmedelsbutik är utbudet stort på matvaror som går snabbt att tillreda och färdiga rätter som bara är att värma. Vi behöver inte längre förlita oss på 1960-talets pulvervarianter. Nu på 2000-talet finns även japanska sushi, ”åtta bitar, inklusive ätpinnar”, som inte behöver värmas alls. En lång kyldisk i min mataffär erbjuder de ”bråttomhungriga” ett utbud av grytor, fiskgratänger och soppor som kan värmas ”på tre minuter”. Färsk tortellini med ost eller svamp är färdig på fyra minuter. I frysdisken återfinns också de kompletta färdigrätterna, som ”pannbiff med lök i skysås med stekt potatis, bönor och klyftade morötter”, ”oxjärpar i en krämig sås, rösti och krispiga grönsaker” eller ”fiskgratäng med hummersås, grön sparris och potatismos”. Över denna frysdisk hänger en skylt: ”Fryst färdig mat blir ett snäpp bättre med lite extra grönsaker”.