Etisk
konsumtion

Miljöfrågor i fokus

Från och med andra hälften av 1980-talet blev miljöargument viktiga i marknadsföringen. Kampen mot miljöförstöringen hade blivit en central politisk fråga och att kunna erbjuda ett brett miljövänligt sortiment blev en trovärdighetsfråga och ett viktigt konkurrensmedel. ICA-styrelsen tog därför 1987 beslut om att utarbeta en arbetsplan och policy för miljöfrågor, vilken antogs av ICA-stämman två år senare.

I 1990 års miljöprogram skriver man att målet för verksamheten är ”så lite negativ miljöpåverkan som möjligt sett över varans hela livscykel”. Detta skulle till exempel ske genom att ställa krav på producenter, att ta fram egna miljöanpassade varor, att sköta transporterna till och från butikerna på ett miljövänligare sätt, minimera avfall och att återvinna förpackningar.

MILJÖANPASSNING OCH MÄRKNING

En förutsättning för att kunna möta kundernas krav på information om miljöeffekter var att personalen i butikerna fick miljöutbildning. Olika typer av miljömärkningar, som signalerade att vissa fastställda miljökrav uppfyllts, skulle underlätta kundens val. Naturskyddsföreningens ”Bra Miljöval” och senare också Nordiska Rådets ”Svanmärkning” blev allmänt accepterade under början av 1990-talet.

Under de första åren koncentrerades intresset på några tunga varugrupper vars produktionsmetoder hade dokumenterad inverkan på miljön – papper, butiksförpackningar, batterier och tvättmedel. Det klorblekta papperet blev en symbolfråga och omställningen till miljövänligare alternativ gick snabbt. Symbolen inom ICA blev den nya bruna ICA-kassen som var oblekt och till stor del bestod av återvunnet material. Dessutom skänktes 5 öre per såld kasse till WWF Världsnaturfonden. År 1989 satte ICA stopp för inköp av miljöfarliga batterier.

Sedan 1991 marknadsför ICA det egna Skonasortimentet, vilket bland annat innefattar tvätt-, disk- och rengöringsmedel som uppfyller kraven för miljömärkning. Under början av 1990-talet introducerades också Sunda, ICAs KRAV-märkta sortiment som innehåller såväl frukt och grönsaker som mjöl och gryn m.fl. varor, odlade utan hjälp av kemiska bekämpningsmedel.

ETIK I PRODUKTIONEN

I mitten av 90-talet började allt fler etiska frågor om livsmedelsproduktionen debatteras. I den kvalitetspolicy som ICA antog 1996 formades företagets riktlinjer för hur dessa etiska frågor skulle hanteras.

Sverige fick t.ex. en livlig debatt om GMO – genetiskt modifierade organismer – där ICA lade ned mycket arbete på information till kunder samt deltog i debatter och politiskt arbete. ICA intog en restriktiv hållning till GMO i livsmedelsproduktion och krävde av leverantörerna att de skulle informera, om de började använda genmodifierade ingredienser. Ännu 2002 finns inga produkter med GMO-ingredienser i ICAs sortiment.

Frågor om djurhållning kom också i fokus i den allmänna debatten. Larmrapporterna om galna ko-sjukan och om missförhållanden hos uppfödare och slakterier gjorde att konsumenter i större utsträckning efterfrågade uppgifter om köttets ursprung. Det är uppgifter som ICA tycker det är naturligt och riktigt att kunna lämna. Efterfrågan på ägg från frigående höns ökade successivt och när producenterna inte ställde om sin produktion från de gamla bursystemen till frigående, eller till moderna djurvänliga system, satte företaget ett slutdatum för sina leverantörer angående detta.

RÄTTVISEMÄRKNING

En annan sida av den etiska konsumtionen rör det globala ansvaret. Från konsumenterna finns en ökande efterfrågan på att varor från utvecklingsländerna produceras på ett etiskt godtagbart sätt vad gäller arbetsförhållanden och löner.

För att upplysa och påverka konsumenterna har ett antal kyrkor, fackföreningar och biståndsorganisationer infört den så kallade rättvisemärkningen (numera Fairtrade), som indikerar att småbönder (och arbetare) får en skälig ersättning för sitt arbete (och att arbetsrättsliga rättigheter uppfylls). ICA har ett 15-tal sådana produkter i sortimentet.

SOCIAL CERTIFIERING

En annan väg mot samma mål är att producenter i utvecklingsländer certifieras i enlighet med internationell standard för godtagbara arbetsförhållanden. Från och med år 2000 beslutade ICA i samråd med Kesko i Finland att börja uppmana sina leverantörer att låta sig certifieras enligt Social Accountability 8000, den standard som hittills kommit längst inom området mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Redan några år tidigare hade ICA börjat följa upp sina leverantörer i Asien rörande barn- och tvångsarbete.