Eda
Brukshandel

I det lilla samhället Charlottenberg några kilometer från gränsen till Norge låg fram till 2005 en av Sveriges äldsta ICA-butiker. Eda Brukshandel hade anor från 1840-talet och var en självklar och uppskattad del av orten. Men efter drygt 150 år blev konkurrensen till slut för stor.

Bakgrunden till brukshandeln i Eda finns i ortens glasbruk, grundat på 1830-talet av bl.a. Carl Christopher Lampa. Brukshandeln hade under en tid som främsta uppgift att förse glasbrukets anställda med den nödvändigaste provianten såsom tobak, fläsk, brännvin, salt och sill. Verksamheten sköttes inledningsvis av glasbrukets kontor, men med den nya handelsordningen 1846 ökade möjligheterna för allmänheten att driva butik på landsbygden. I samband därmed sökte och erhöll disponenten vid Eda glasbruk, Gustav Santesson, rättigheten att inneha en lanthandel i Eda. Fru Sara Margareta Lampa, svägerska till Santesson och hustru till C.C. Lampa, utsågs till föreståndare för butiken och upplät lokaler i det närbelägna Lamperud.

FLYTT TILL HERRGÅRD

Affären i Lamperud slog upp sina dörrar för allmänheten i januari 1848. Drygt två år senare, i oktober 1850, flyttade butiken till Eda herrgårds östra flygel som inretts speciellt för ändamålet. Kontraktet med fru Lampa löpte samtidigt ut och handelsverksamheten sköttes under ett par år åter av personalen vid brukskontoret. 1853 fick en av de anställda, den nyinflyttade Richard Schmidt, titeln handelsbetjänt. Han stannade sedan kvar under hela 1850-talet.

De följande hundra åren var föreståndarna och ägarna av Eda Brukshandel många. Butiken hade alltsedan starten ett rikt sortiment, stor kundkrets och god omsättning. Den genomlevde andra världskriget med ransoneringskort och varubrist och köpglada norrmän som efter ockupationen strömmade över gränsen.

KUNG AV GRÄNSHANDELN

År 1941 fick Eda Brukshandel en ny föreståndare i värmlandssonen Eric Nilsson, eller ”Eric på Bua” som han kom att kallas. Eric blev så småningom ny ägare till butiken och drev tillsammans med hustrun Viola affären under många lyckosamma år. Särskilt stor uppmärksamhet rönte Eric på Bua sommaren då han blev känd som ”sockerkungen”. Margarinet hade sedan en tid varit billigare i Norge och kundströmmarna gick – enligt Erics tycke – åt fel håll. Som en motåtgärd gick han ut med en tuff marknadsföringskampanj för socker som var ett par kronor billigare per kilo i Sverige. Norrmännen vallfärdade till Sverige med resultatet att Eda brukshandel under några intensiva veckor sålde omkring 90 ton socker i veckan. Men även den norska regeringen reagerade; de fattade snabbt ett beslut om att begränsa införselkvoterna.

Storsäljarna var emellertid fortfarande fläsk och tobak samt porslin och glas som blivit butikens egen nisch. Den stora kundkretsen kom från Norge eftersom butiken länge passerades av den hårt trafikerade länsväg 61 mellan Arvika och norska Kongsvinger. Så småningom lades vägen om och det var inte längre lika självklart för förbipasserande att stanna till vid brukshandeln. Gränshandeln med norrmännen samt sommarturismen säkerställde emellertid paret Nilssons levebröd tills vidare. I mitten av 1980-talet övertog nästa generation Nilsson butiken, och drev den ytterligare ett tjugotal år.

UTSLAGEN AV KÖTTHALL

Hösten 2005 beslutade Eda Brukshandel att lägga ned sin verksamhet. Under våren hade en ny ”kötthall” öppnat vid riksväg 61, och konkurrensen från denna och andra lågprisaffärer blev för stor. På tre månader hade omsättningen sjunkit med 40 procent, och hellre än att gå i konkurs valde man att stänga butiken i tid.