Domeijs butik i
Ruskträsk

1982 skriver Urban Åkerström en artikel i ICA nyheter om Thorwald och Stina Domeijs lanthandel i Ruskträsk, ett par mil norr om Lycksele. I dessa utdrag ur artikeln får vi följa det slitsamma livet i en butik i en utpräglad glesbygd och ett handlarpar som sedan början av 1950-talet försökt få affärerna att gå ihop.

Det är fredag, en av två dagar i veckan då Domeijs har utkörning av varor. [—] strax efter åtta kommer postbilen med mejerivaror. Då sjuder redan verksamheten i butiken. Några samer på väg ut på renbetesmarken köper mat och dricka.

Sex dagar i veckan har Domeijs öppet. Men jobbet räcker till på söndagarna också. Då sitter Thorwald ofta på kontoret där han går igenom veckans noter.

Kontoret är litet, bara några kvadratmeter. Butiken är byggd på 1960-talet. De 75 kvadratmetrarna känns trånga ibland. Det erkänner både Thorwald och Stina. Med hjälp av omkringliggande lagerhus går det. Men det är ingen dans på rosor att springa efter varor när det blåser och är snöigt och kallt ute. [—]

Vid sidan om

Ruskträsk hade knappt nittio invånare, men butiken tjänade också ett stort antal mindre byar i närområdet.

Det här är en våldsam glesbygd, säger Thorwald med eftertryck. Tidigare gick den stora vägen genom byn. När vägen fick en ny sträckning hamnade Ruskträsk vid sidan om. [—] För Thorwald väntar fredagsturen, sex mil i den lilla lastbilen. 12 hushåll ska ha leverans. En krona extra kostar det att få maten hemkörd. 84 kronor tar Domeijs in på resan. Av den summan kommer 72 kronor som hemsändningsbidrag från kommunen. [—]

Byggplattor och blomkrukor

Då det är långt till närmaste större samhälle måste Domeijs butik hålla en mängd olika produkter i lager.

Det går mot eftermiddag och mörkret börjar göra sig påmint. Medan Stina sköter kassan säljer Thorwald byggplattor. Leverans görs från en lagerbyggnad några hundra meter bort. Tillbaka i butiken väntar ett pass i kött- och charkdisken.

Domeijs säljer bensin och olja också. Till bensinpumparna kommer folk i en jämn ström. Tips, lotto och penninglotter ger butiken ytterligare hjälp att överleva. Ett gäng vägjobbare tittar in. Klockan är strax efter tre och ute är det nu riktigt mörkt. Strax senare kommer postbussen förbi igen. Telefonen ringer. Stina svarar. En bybo har sett en fin blomkruka i en ICA-butik i stan. Har månne Domeijs den krukan också? Jodå, den finns. Kunden i telefon köper hela lagret – sex krukor. Plus litet annat smått och gott. Dagen på renbetesmarken är slut. Morgonens första kunder kommer tillbaka. De köper mera mat. Och en rejäl säck med hundmat. Några pensionärer kommer in och köper kvällstidningar. De stannar och pratar en stund. Thorwald öppnar klockskåpet. Försöker sälja en klocka. Men det blir ingen affär den här gången.

Eftermiddagen glider över till kväll. Butiksdörren reglas strax efter sex. Det går några minuter innan det knackar på rutan. Ett ungt ansikte spanar in genom glaset. En av byns yngre invånare vill köpa några liter olja till bilen. Thorwald letar rätt på mössan, går till garaget och hämtar pumpen för att hjälpa dagens sista kund.

Idag har Ruskträsk endast 50 invånare och Domeijs tvingades lägga ned affären 1996.