De dolda
handlarfruarna

Alltsedan ICA Förbundet bildades har mansdominansen bland ICA-handlare och ledande företrädare varit stark. Fotografier från starten 1940 visar ett femtiotal allvarsamma män i mörka rockar samlade på gården till Hakonbolagets distributionslokal i Örebro (Wirsäll 1988:48–49). Även foton från stämmor på 1950- och 60-talen pekar på en överväldigande mansdominans. Först på ICA-stämman 1972 kan en och annan kvinna urskiljas bland alla männen.

HANDLAREN – EN MAN?

ICA-handlaren framställs oftast som en man. I informationstidningen Den samlade styrkan (1997:7) beskrivs ICA-handlaren som ”en ortens man” som finns ”mitt i byn” och är lätt att nå. ”Han tar snabba beslut. Och inte minst viktigt – han värnar om sin by, sitt samhälle eller sin stadsdel.” I tidningen påpekas att man för enkelhetens skull benämner handlaren med han.

Man menar emellertid inte att handlaren alltid är en man utan framhåller att en ICA-butik ofta drivs av en kvinna eller som ett familjeföretag.

DE DOLDA HANDLARFRUARNA

Sifo-undersökningar 1977 och 1987 visade att omkring 75 procent av ICA-handlarna hade någon familjemedlem eller släkting som arbetade i butiken. Den vanligaste familjemedlemmen var hustrun eller maken som fanns i mer än 60 procent av butikerna. I N.E. Wirsälls Den omöjliga idén blev verklighet (1988) intervjuas Knut Sundelöf som tillhör den första ICA-generationens handlare. Han menar att handlaren behöver en familj som förstår och känner för handlaryrket. ”Jag är övertygad om, att en stor del av handlarnas framgång beror just på handlarfruarna. Många deltar också aktivt i butiksarbetet.”

Min licentiatavhandling om familjeföretagare inom ICA visar också att det finns många familjeföretag, där fruarna aktivt deltar i butiksarbetet. De arbetar i butikerna men är inte registrerade som handlare eller kompanjonhandlare.

Kvinnorna är osynliga inte bara i statistiken utan även i omgivningens föreställningar om familjeföretagaren. Försäljare och kunder vänder sig exempelvis oftast till mannen i familjeföretaget och det är mannen som avtackas vid olika engagemang, där butiken är sponsor. Även om kvinnan arbetar lika aktivt som mannen i butiken, verkar det som om man i omgivningen inte tänker på kvinnan som handlare. ICA-handlaren ses som en man.

OUMBÄRLIG I PRAKTIKEN

En granskning av handlarna i Linköpingsområdet enligt en medlemsförteckning från 1998 visar att av totalt 25 ICA-butiker drivs en butik av två kvinnor som är kompanjoner, tre butiker drivs av två män som är kompanjoner och resterande 21 butiker av ensamma män. Här är således 24 av 25 ICA-medlemmar män, en massiv mansdominans.

Jag är övertygad om, att en stor del av handlarnas framgång beror just på handlarfruarna. Många deltar också aktivt i butiksarbetet.

Knut Sundelöf, första generationens ICA-handlare i Den omöjliga idén blev verklighet (1988)

Utan att göra en djupare undersökning finner jag emellertid att minst sju butiker som enligt förteckningen drivs av ”ensamma” män egentligen är familjeföretag. Handlarnas fruar arbetar här aktivt men döljs av sina män i medlemsförteckningen och i köpmannastatistiken. Studien visar att trots att kvinnans och mannens arbetsinsatser är lika viktiga, är det oftast mannens roll som uppmärksammas och mannen som får plats i ICAs styrelser och ledningsgrupper. Kvinnan i familjeföretaget är osynlig i köpmannastatistiken men oumbärlig i praktiken.