Den svenska dagligvarumarknaden var under 1800-talet dominerad av enskilda handlare. Med starten av Kooperativa Förbundet, AB Hakon Swenson och andra privata inköpsorganisationer inleddes dock en samordning av detaljhandeln som bidrog till att sänka kostnader och priser. Konsum och ICA-rörelsen var de organisationer som tidigast kom att inta ledande positioner på detaljhandelsmarknaden, men även andra fristående butikskedjor bildades som t.ex. Vivo, Favör och Migo.

Varuhus och regionala kedjor

I och med införandet av självbetjäning i butikerna och framväxten av varuhus som Epa och Tempo kom dock marknadsbilden att förändras. Särskilt under 1960-talet var denna konkurrens tydlig inte bara mellan de etablerade butikskedjorna och varuhusen utan också genom tillkomsten av mindre regionala och lokala butikskedjor.

ICA går om KF

På denna marknad med stegrande konkurrens klarade sig ICA-rörelsen bättre än de större konkurrenterna. Vid mitten av 1960-talet hade såväl Konsum som ICA en andel om mellan 20 och 21 procent av dagligvarumarknaden. Båda dessa butiksgrupper ökade sin marknadsandel till 23-24 procent 1970. Därefter stagnerade dock konsumentkooperationens andel, för att under 1980-talet minska i betydelse (se tabell). ICA-rörelsen stärkte däremot positionen på dagligvarumarknaden i stort sett kontinuerligt.

Framgångarna under 1960- och 70-talen förklaras till viss del av övertagandet av ett antal lokala butikskedjor som Norrmalms, Stjärnbutiker, Kipplers och Kärnbutiker. Huvuddelen av ICAs expansion under denna period förklaras dock av en nyetablering av butiker (parallellt med nedläggning av mindre butiker) och en god utveckling för det befintliga butiksnätet.

Vivo

Vid sidan av ICA stärkte såväl Favör som Vivo sina marknadspositioner under senare delen av 1960-talet och början av 70-talet. Trots detta svarade dessa båda butikskedjor tillsammans för mindre än tio procent av dagligvarumarknaden 1975. Vivo hörde även under 1980-talet till dagligvarumarknadens andelsvinnare, bl.a. genom sammanslagningen med Favör Stockholm.

ICA en tydlig vinnare

Sett över en 25-årsperiod (1965-1990) framstår också ICA-gruppen som den enda entydiga vinnaren på dagligvarumarknaden. Detta var under 1980-talet en konsekvens av bl.a. utvecklingen av storbutiker med ett brett sortiment som kunde möta konkurrensen från de fristående lågprismarknader som etablerats.

Tabell. Dagligvaruhandelns omsättning och butikskedjors andelar av dagligvarumarknaden i procent.