bottom-img-fade
Start / Organisation / Centrala ICA / ICA Förbundet
ICA Förbundets ”köpmannariksdagar” kunde dra hela 1.500 deltagare under 30-, 40- och 50-talen. Här ses stämman i Malmö, 1947.

ICA Förbundet

Ronald Fagerfjäll

Vad var det som gjorde att ICA-rörelsen trots sin regionala splittring och sina naturliga motsättningar mellan medlemmar med detaljistperspektiv och tjänstemän med grossistsyn kunde bli en sådan formidabel succé? Efter 1960-talet nära nog fördubblades ju rörelsens marknadsandel i svensk dagligvaruhandel.

Svaga konkurrenter

Säkert var det delvis trenderna i omvärlden. Den störste konkurrenten Kooperativa Förbundet blev med tiden en del av samhällsapparaten. Det kostnadsövertag som KF skaffat sig genom varuhus och självbetjäningsbutiker plottrades bort i den egna industriorganisationen. Det ena butiksläget i varje nytt köpcentrum gick av politiska skäl nästan med automatik till KF, vilket gav den private handlaren ett gynnsamt andra konkurrensläge. Många ICA-handlare blev därför ekonomiskt mycket framgångsrika. Det var lättare att driva en “folkrörelse “ i sådan medgång.

Inte heller det helt privatägda “tredje blocket” kunde bjuda riktigt motstånd, eftersom de inblandade företagen ägnade en stor del av sin energi åt sanering, strukturaffärer och maktstrider när varuhusepoken slutade.

Folkrörelse av individer

ICA Förbundet startades 1939 i motgångstider. Det finns därför ingen anledning att förringa den roll som förbundet till en början spelade som inspiratör, utbildare och finansiell hjälpare åt alla nya handlare i en miljö där företagande inte stod särskilt högt i kurs. ICA-företagarna kunde använda några av metoderna från folkrörelserna och det märkliga var att folkrörelsetanken kunde drivas sida vid sida med en mer individualistisk syn på hur ägandet och vinsterna skulle fördelas.

Årsstämmorna eller “köpmannariksdagarna” som de kallades kunde dra 1.500 deltagare under 1930-, 1940- och 1950-talet, ett för vår tid nästan obegripligt stort engagemang. ICA blev ett nästan unikt exempel på en organisation som kunde kombinera fördelar från olika världar. Rörelsen stod beredd att gripa initiativet när möjligheterna öppnade sig.

Koncentration till förbundet

Men den informella modellen kunde inte leva i evighet. Redan 1961 blev ICA-handlarna medlemmar direkt i förbundet, tidigare var de medlemmar i den regionala inköpscentralen. Det var denna idémässiga koncentration till förbundet som låg bakom lanseringen av ICA-symbolen.

Kärnan i ICA-ideologin är att varje handlare ska äga sin butik, förr eller senare. Men de nya stora självbetjäningsbutikerna krävde nya finansieringsformer vid etableringen. Nya ICAhandlare fick börja som anställda och gradvis ta över kontrollen av sina butiker.

Omorganisationen 1972

År 1972 genomfördes en nykonstruktion som säkrade ägandet i de olika bakomliggande företagen för detaljhandlarna. Efter en lång tid av utveckling bildades nu något som liknande en koncern med fasta regler för utlösen och ägande. ICA Förbundet förvärvade alla aktier i ICA AB från de tre inköpscentralerna och blev i och med detta och andra operationer rörelsens egentliga maktfäste. ICA-rörelsen kunde börja strömlinjeformas över hela landet.

I ICA-styrelsen, som tillika var förbundsstyrelse, satt därefter 14 ledamöter, varavminst åtta var ICA-handlare. Där beslutades om stadgans efterlevnad
och medlemskap, medan det praktiskt affärsmässiga fortfarande sköttes av regionbolagen. De senare framstod allt mer som bromsklossar och ICA-styrelsen som mer konstruktiv när det gällde stora förändringar. Regionföretagens dagar var räknade.

ICA 1990 och framtiden

Efter år 1990 fick därför ICA-styrelsen hela ansvaret för driften, utvecklingen och förnyelsen.

Alla de fyra företagen som historien handlat om försvann till slut och ersattes av en mer konventionell organisation med sex divisioner. ICA Förbundet blev kvar, men handlarna har i fortsättningen sina aktier direkt i ICA Handlarnas AB.

Roland Fahlin, som var den som blev korncernchef 1990, talar i boken Så lever den omöjliga idén om att ICA lever snarare som en idé än en ideologi.

ICA-rörelsen har alltså gradvis ändrat karaktär under sin långa framgångsrika resa. Färden har gått från en folkrörelseliknande sammanslutning av privata handlare till en mer strukturerad kooperativ företagarorganisation.

Den resan fortsätter.

Ronald Fagerfjäll är frilansjournalist och författare och har bl.a. varit chefredaktör för Affärsvärlden. 2002 fick han det Söderbergska Journalistpriset i Ekonomi.

Dela artikeln med vänner på Facebook
   

Inga kommentarer

 

Skriv en kommentar till denna artikel

Skicka in
 

Bilder

ICA Förbundets ”köpmannariksdagar” kunde dra hela 1.500 deltagare under 30-, 40- och 50-talen. Här ses stämman i Malmö, 1947.
ICA-styrelsen, som var gemensam för ICA Förbundet och ICA AB, sammanträder i Stockholm, 1957.
ICA-Förbundet håller årsstämma i självaste Uppsala Universitets huvudbyggnad år 1978.
Fortfarande1985 följde man normala, svenska skrivregler och skrev ”ICA-förbundet”, sedan blev det ”ICA Förbundet”.
Visa miniatyrer

Filmer & ljud

Relaterade länkar

Dela artikeln med vänner på Facebook
© 2008 ICA-historien (Centrum för Näringslivshistoria, ICA AB, ICA-handlarnas Förbund)