Eric Andersson
– ICA

Med varma ord välkomnar styrelsen för Inköpscentralernas AB ICA 23 juli 1941 sin förste vd Eric Andersson. Förväntan är stor.

Under sin tid med ICA hinner Andersson med att delta i styrelsearbetet för ICA, AB Eol och Hakon-bolagen, vara vd för AB Köpmannatjänst och organisera andra centrala enheter såsom den reklamavdelning som blir så viktig för ICAs varumärke. Ändå har de varma orden svalnat på sina håll när han inför bolagsstämman 29 juni 1945 avsäger sig förnyat uppdrag ett år i förtid.

BODBITRÄDET FRÅN KONSUM

Eric Andersson, född 1899 och bördig från Alnö utanför Sundsvall, inledde sin handlarbana som bodbiträde i en Konsum-butik. Redan som 38-åring hade han nått höga positioner inom kooperationen. Där fann ICAs herrar honom och med ett femårskontrakt och en begynnelseårslön på 20.000 kr (372.500 kr i dagens penningvärde), som skulle höjas med ytterligare 1.000 kr om året, lockades han över till ICA. Det råder inget tvivel om att herrarna ansåg att de hade värvat en stor kompetens.

VISIONER OCH VERKLIGHET

Vid ICA-förbundets årsstämma 1941 håller den nye vd:n ett medryckande tal om handeln och dess funktion i näringslivet. Poängen med ICA, framhåller han, är att när en inköpscentral gör ”ett framsteg, en besparing, en förbättring” får de andra ta del av den. Uttalandet sammanfattar väl direktörens syn på ICA-samarbetet och på sin egen roll som vd. Samarbetet handlar inte om det enskilda företagets bästa, utan om ICAs bästa. ICA måste effektivisera leden och samordna organisationerna för att kunna bjuda Konsum motstånd i pris och kvalitet. I Eric Andersson hade ICA fått en god organisatör med stor
kännedom om KF:s metoder.

Men kunde ICA utnyttja denna resurs? Omständigheterna gav att steget från tal till handling blev stort. Efter en tid hos AB Eol i Göteborg fick vd:n styra flyttlasset till Hakon-bolagens Västerås. Väl där fick han sig till livs Hakon-bolagens majoritetslinje om ”nödvändigheten av att en ledamot av Hakonbolagets styrelse i alla situationer försvarar och tillvaratager inköpscentralens intressen” (styrelsesammanträde maj 1944). Det är således Hakon-bolagens bästa och inte ICAs bästa som ska vara ledande. Å ena sidan hade ICA valt att förlägga den centrala ledningen till Västerås för att utveckla ICAs slagkraft och styrka, å andra sidan härskade Hakon där.

EN BAKBUNDEN VILJA

Men för Eric Andersson hade svårigheterna uppenbarat sig tidigare än så. AB Eols Emil Clemedtson menade att samarbetet mellan de fyra inköpscentralerna gick bättre före Eric Andersson. I ett brev från 1 december 1943 tar en öppenhjärtig Andersson upp detta. Han skriver att det saknas ”en planmässigt genomdiskuterad och beslutad samarbetsform med klart uppdragen linje”. Brevet vittnar om en konstruktiv vilja, men hans händer var bundna av dem som hade tillsatt honom.

Sannolikt innebar placeringen i Västerås dödsstöten för Anderssons ICA-karriär. Enligt Clemedtson blev han utfryst av Hakon Swenson, samtidigt som denne inte ville släppa greppet om honom. En dragkamp mellan Hakon och de andra tre direktörerna utkämpades om AB Köpmannatjänst. Hakon hade bestämt sig för att ha en sådan tjänst i Västerås. De andra tre lutade åt att flytta vd:n till Stockholm för att ta hand om de centrala enheterna AB Köpmannatjänst, AB ICA-Restauranter och ICAs Frukt och Grönsaker AB. Resultatet för Eric Anderssons del blev att han snart nog lämnade sina poster och sina visioner om ett enat ICA.

INGEN NY VD

Någon ny vd blev det inte på ett par år eftersom den tilltänkte hoppade av, delvis beroende på att han fått nys om en ICA-vd:s svåra sits. Själv såg Eric Andersson till att stanna kvar i livsmedelsbranschen genom att köpa Sabis som under hans ledning fick en god utveckling – och som idag drivs av hans sonson, men det är en annan historia.