Jard Emil Frykberg var initiativtagare till Svenska kolonialvaruengrossistföreningen och Sveriges minuthandlares riksförbund innan han blev SV:s förste vd.

J.E. Frykberg – SV:s förste direktör och ägare

Initialerna i J.E. Frykbergs (1862-1923) namn stod för Jard Emil, två förnamn som han sällan verkar ha använt själv. Född i Göteborg som son till en järnvägstjänsteman tog han efter avslutad skolgång anställning på ett kontor i hemstaden. Då han vantrivdes och inte skötte sig sände fadern honom till Värmland, där han med dottern Ragnhilds ord ”fick slita ont och lära sig om livets hårda skola”.

Till Uppsala

En av hans barndomsvänner studerade i Uppsala och Frykberg beslöt sig som artonåring för att bege sig till lärdomsstaden. Inte för att studera utan för att bli handelsbiträde och senare minut- och grosshandlare. Handelsrörelsen i Uppsala utvidgades så småningom till Sundsvall och vid sekelskiftet även till Stockholm, där han grundade J.E. Frykbergs Handelsaktiebolag med kontor vid Skeppsbron.

Kamp mot kooperationen

Tidigt närde Frykberg idéer om att försöka samla de privata handlarna till kamp mot konsumentkooperationen. Detta berodde inte på någon avsky mot kooperationens idé, vilken han kunde sympatisera med. Det som drev honom var istället risken för att den välorganiserade kooperationen helt och hållet skulle utplåna de privata handlarna. Som ett led i denna kraftansamling blev Frykberg initiativtagare till såväl Svenska kolonialvaruengrossistföreningen som Sveriges minuthandlares riksförbund.

Han tyckte dock att denna typ av kollegialt samarbete inte var tillräckligt och att en konkret samordning av inköp och distribution var nödvändig. Idén kom att förverkligas i och med att Frykberg blev en av de drivande personerna bakom AB Svenska Varor (SV), som grundades 1922. Han blev företagets första verkställande direktör och styrelseordförande och satsade 99.200 kronor av det totala aktiekapitalet på 100.000 kronor. Vid samma tid upprättade Frykberg ett testamente. Där stadgades det att hans aktier i Svenska Varor i första hand skulle erbjudas de övriga åtta aktieägarna i bolaget som tidigare ägt en aktie var.

Kyrka och politik

Frykbergs engagemang var också stort på andra områden än handelns. Kyrka och politik var två av dessa. Redan under sina första år i Uppsala kom han i kontakt med ”Kristeliga föreningen af unge män” (KFUM). Detta blev början till ett mångårigt och synnerligen aktivt engagemang i kyrkan och inte minst inom den kristna scoutrörelsen. Politiskt var det framförallt försvarsfrågorna som låg honom varmt om hjärtat.

Hans största insats på det politiska området är utan tvekan som initiativtagare till Bondetåget 1914 som stödde en upprustning av det svenska försvaret och ledde till en kris för statsminister taafs regering.

Jakt, hundar och resor

Som om inte detta var nog hade Frykberg tre tora fritidsintressen: jakt, hundar och resor. Jakt- och hundintresset gick hand i hand. När arbetsbördorna blivit för stora drog han ofta till fjälls för att vandra och jaga tillsammans med sina hundar. Han har sammanfattat sina erfarenheter i boken Jägarminnen från fjäll, skog och sjö (1918). Liksom så mycket annat i hans liv var Frykbergs hundintresse intensivt och organiserat. Han var styrelseledamot i Svenska Kennelklubben och grundare av Svenska Pointerklubben. Hundintresset förde honom också utomlands för att delta i utställningar i Finland, Tyskland och Ryssland. Och att kombinera hundar och resande borde tett sig idealt för den reslystne Frykberg. Redan 1894 hade han som aktiv i KFUM kommit till England och Frankrike och en annan långresa gick till Aten, för att bevista ”extraolympiaden” 1906, där svenskarna fick stora framgångar.

Svårt sjuk

När Frykberg blev vd för SV 1922 var han en svårt sjuk man och han hade inte långt kvar att leva. Redan under de första åren i Uppsala hade han drabbats av återkommande sjukdomsperioder. Ständigt och hårt arbete gjorde att hans hälsotillstånd försämrades och med åren blev sjukdomsperioderna längre. Efter att ha drabbats av en svår lunginflammation dog J.E. Frykberg i sitt hem i Stocksund, 61 år gammal.

Magnus Lundberg är teol. dr och arkivarie, verksam som universitetslektor och forskare vid teologiska fakulteten vid Uppsala universitet samt redaktör för Swedish Missiological Themes.

Dela artikeln med vänner på Facebook
   

1 kommentar

Släkting

2009-05-24 av jan frykberg

Väldigt intressant släkting jag förstår honom precis,hans drivkraft är hans kroniska sjukdom,det gäller att hinna med och uppleva så mycket som möjligt och det lyckades han väl med innan sjukdom satte hinder.Har själv en kronisk sjukdom och samma intressen och stor envishet.

 

Skriv en kommentar till denna artikel

Skicka in