Rudolf Liwendahl, SV:s vd och en av ICA:s grundare, här vid sitt skrivbord år 1941. Fotografiet var infört i det tredje numret av ICA-tidningen.

J. Rudolf Liwendahl – en detaljhandelskämpe

John Rudolf Liwendahl (1893–1949) var Speceristernas Varuinköps (SV) tredje vd efter J.F. Frykberg och C.R. Lundin. Men han har definitivt kommit att bli den mest namnkunnige av dessa genom sin roll som en av de fyra initiativtagarna till ICA-samarbetet 1938. Något som säkerligen inte varit orättvist gentemot föregångarna med tanke på att han tillhört SV:s ledning från allra första början och mycket aktivt tog del i tillkomsten av det nya företaget.

Strid och seger

Liwendahl var sekreterare i styrelsen och förtroenderådet samt vice vd fram till 1939, då han övertog vd-posten. Han var definitivt en nyckelfigur för SV både under bolagets första svåra år och under de bistra krigsåren och blev därmed van att arbeta under besvärliga förhållanden. Liwendahls egen beskrivning av de första åren är karakteristisk: ”Det var en tid av strid, men det var en härlig tid”. Han blev emellertid belönad. Från 1923 till 1943 steg SV:s omsättning från 8 miljoner till 27 miljoner. Efter hans tillträde som vd femdubblades aktiekapitalet på kort tid från 500.000 till 2,5 miljoner.

Av gammal köpmannafamilj

Liwendahl kan annars sägas vara en typisk representant för handlaryrket. Äldst i en syskonskara om nio barn kom han från en gammal köpmannafamilj i Stockholm och tillägnade sig sina detaljhandelskunskaper genom arbete i faderns firma John A. Petterssons Livs – en butik som dessutom blev en av de ursprungliga medlemmarna i SV. Som barn ville han helst av allt bli bagare och fadern stimulerade också detta intresse genom att låta fotografera sjuåringen Rudolf iklädd bagarmössa och förkläde och med bagarspaden i hand. Studierna bedrevs med inriktning på arbete i handeln i Södermalms högre allmänna läroverk och i handelsskola.

Många uppdrag

I likhet med Hakon Swenson, började Liwendahl tidigt inse vikten av samarbete och fördelarna med gemensamma inköp för handlarna. Redan 1920 var han en av de drivande krafterna bland de köpmän som inom Stockholms Specerihandlareförening benämndes ”de tretton”, en av flera enstaka associationer för inköpssamverkan som vid den här tiden börjat dyka upp. Han har följaktligen beskrivits som en man, vars livsmål var att skapa möjligheter till en fast ekonomisk ställning för detaljhandlarna och att höja köpmannakårens anseende.

Förutom arbetet med SV var han vd i C.W. Schumacher AB, som förvärvades 1945 och styrelseledamot i ICA AB och dess anslutna företag. Under en period satt han i fullmäktige i Stockholms handelskammare och var ledamot av dess distributionsutskott. Dessutom var han styrelseledamot i Svenska Kolonialvaruimportföreningen och satt med i Kommittén för Mjölkhandelns ordnande i Stockholm.

Förlorad rörelseförmåga

Liwendahl gick bort i förtid endast 56 år gammal. De sista åren förde han en ojämn kamp mot en sjukdom som inte lät sig betvingas. En besvärlig situation för en man i hans ställning, vilket en rörande passage i ett brev från Emil Clemedtson till Karl-Erik Karlsson-Kyhlstedt, som båda kommit att bli nära vänner till Liwendahl, vittnar om:

Största anledningen varför jag nu skriver till Dig är att jag är allvarligt orolig för Rudolf. Han blir icke bättre. Jag fruktar man får säga tvärtom. Vi tala nästan varannan kväll med varandra, och han börjar nog på att själv bli litet obehagligt berörd av sin alltmer minskade rörelseförmåga i armarna. I förrgår sade han att det är faktiskt obehagligt när man går på gatan och icke kan ta av sig hatten och hälsa.

Per-Ola Karlsson är fil.mag. i historia och arkivchef vid Centrum för Näringslivshistoria. Han har tidigare varit engagerad i arbetet med ICAs arkiv och historia.

Dela artikeln med vänner på Facebook
   

Inga kommentarer

 

Skriv en kommentar till denna artikel

Skicka in