”En av de största affärer som vi gjort inom ICA”. Så beskriver vd Lars Elford det som kom att kallas Norrmalmsaffären i ett brev till AB Speceristernas Varuinköps Stockholmskontor den 28 september 1970.

Dagen innan, den 27 september 1970, hade AB Speceristernas Varuinköp (SV), övertagit 32 Stockholmsbutiker från Norrmalms Livsmedel AB. SV var en av ICAs fyra s.k. inköpscentraler (regionbolag). Förhandlingarna hade pågått under flera månader och den 4 augusti samma år slöts avtalet. Priset blev 14 miljoner kr, eller 96,3 miljoner kr i dagens penningvärde. I priset ingick hyresrätterna till befintliga tjänstebostäder i butikerna, samtliga inventarier, rätten till avtalade nyetableringar, lager av varor och förbrukningsartiklar samt Norrmalms butiksradioanläggning. Köpesumman var hemlig och media spekulerade i ett pris på ca 10 miljoner kronor.

Media var mycket intresserade av affären. Dagen innan personalen skulle informeras publicerade Veckans Affärer en artikel om köpet. Radio och kvällspress hakade på och nyheten kom således ut tidigare än planerat.

Norrmalms blev kvar

Norrmalms hade en stor egen tillverkning som företaget behöll efter försäljningen av butikerna. En förutsättning för överenskommelsen var att Norrmalms skulle fortsätta att leverera charkvaror, konditorivaror, ätfärdig mat och bröd till de gamla butikerna. I minst två år skulle Norrmalms produkter saluföras i dessa butiker i samma omfattning som innan överlåtelsen. I överenskommelsen ingick även ett avtal om samarbete mellan Norrmalms och AB ICA-Restauranger.

För ICA var syftet med uppköpet att ge SV en bättre marknadstäckning i Stockholm. Detta skulle i slutändan även förstärka hela ICA-rörelsen. (Enligt styrelseprotokoll 11 juni 1970).

I samband med överlåtandet genomförde Hälsovårdsnämnden besiktningar av samtliga butiker och över 20 stycken fick anmärkningar. Många av de gamla Norrmalmsbutikerna i innerstaden var små och trånga och behövde åtgärdas innan de fick sälja färskt kött och fisk. De flesta anmärkningarna gällde just kylrum och packeteringsutrymmen. Butikerna i förorterna hade som regel större ytor och var i bättre skick.

Den mesta personal blev kvar

Två av butikerna, en i Vällingby och en på Götgatan, lades ner i samband med överlåtelsen. Några av butikslokalerna var i behov av en total sanering och fick flyttas till nya ersättningslokaler.

ICA önskade att all personal skulle fortsätta sin anställning i butikerna. Detta gällde även butiksföreståndarna, men då under förutsättning att de blev ICA-köpmän. Av ICA-medlemmar krävdes:

– Köptrohet måste vara dokumenterad (han skall vara absolut beredd att moraliskt uppfylla de åtaganden vi gjort i samband med avtalet).
– Ekonomiskt säker.
– Oantastligt moralisk ICA-mässigt.
– Inga personliga utsvävningar vid tidigare mellanhavanden med oss.
– Kunnig köpman – god administratör. Gott handlag med sitt folk.
– Beredd att samarbeta intimt.

Lyckad affär

Lördagen den 26 september 1970 genomfördes inventeringar i alla butiker. Inventeringen genomfördes av den ordinarie butikspersonalen. SV skickade en representant till varje butik som övervakade inventeringen. Alla representanterna fick en timlön på 20 kronor. Som stöd fanns dessutom en person tillgänglig på telefon som kunde lösa eventuella svåra tvister som uppstod i butikerna.  

Norrmalms Livmedel koncentrerade sig snart på korvtillverkning i en fabrik på Karlbergsvägen, varifrån man sålde kvalitetsvaror till hela Sverige fram till 1988/1989. Än idag lever företaget vidare som ett fastighetsbolag vid namn Norrmalms holding.

Övertagandet av butikerna blev en lyckad affär för SV. Stockholmskontoret ökade sin omsättning och styrelsen var nöjd. Lars Elford, Stig Svensson och Bror Andersson, de tre som hade förhandlat fram avtalet, fick varsin klocka och resecheck som tack.

Idag finns flera av de gamla Norrmalmsbutikerna fortfarande kvar som ICA-butiker i sina små och trånga lokaler runt om i Stockholm. Fast flera har också byggts ut, som nu senast ICA Nära Humlegården med sin berömda mosaikvägg.